Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jag var strängt upptagen under fredagen, efter en heldag i Umeå, så följde jag med Ungdomskyrkan Konnekt ut i går kväll, under några timmar, och mötte bland annat polisen, socialarbetare och föräldranattvandrare för en avstämning av ungdomssituationen i centrala Stockholm i går kväll. Så jag hann inte skriva något utlovat blogginlägg.

Noterar att min förhandsannonsering att skriva något om Anna Anka och kvinnliga församlingsföreståndare har redan orsakat debatt här på bloggen.

Jag börjar med Anna Anka, Hollywoodlyxhustrun som tycker att det är bra med hemmafruar och att män ska hålla sig borta från både kök, städning och blöjbyten.

Tycker inte att man behöver ta Anna Anka på särskilt stort allvar, är man gift med en person med mångmiljoninkomster, så har man råd att köpa all basservice man behöver, så inte ens Anna Anka är en vanlig hemmafru, hennes uppassande av mannen måste rimligtvis klassificeras som vanligt arbete. Hon verkar dessutom vara både driftig och medial. Och hon lever fjärran från den verklighet som vanliga familjer lever i, där frågan oftast blir ganska teoretisk vem som gör vad, utan att man måste hjälpas åt, av både praktiska och ekonomiska skäl. Tycker dock att svenskt tyckande blir så ensidigt, det är bara en åsikt åt gången som gäller, och min grundinställning är att dessa frågor måste man lösa som man vill inom varje familj. Och det är ingen biblisk-teologisk uppfattning, utan en politisk-allmän uppfattning. Tycker att svenska politiker lägger sig i familjelivet för mycket.

Hur arbetsfördelningen görs i hemmet är i stor utsträckning kulturellt och historiskt betingat. Man kan notera att hemmafruidealet är av ganska modernt påfund. I äldre jordbruks- och hantverkssamhällen var familjen en produktions- och arbetsenhet där alla hjälptes åt med att jobba ihop brödfödan. I jordbrukarhemmet fanns det en arbetsfördelning mellan mannen och kvinnan, men båda var delaktiga i arbetet för brödfödan. Man bör också komma ihåg att en stor andel av männen på 1600- och 1700-talet var soldater och borta hemifrån under långa perioder, och vem skötte både försörjningen, hushållet och barnen, naturligtvis kvinnan.

Bland de fattiga i Stockholm på 1850-talet, båda måste arbeta så mycket man orkade i princip tills man dog, för att kunna överleva. Hemmafrudebatter var en icke-fråga i den miljön. De rika kunde dock ha en striktare arbetsfördelning där mannen arbetade utanför hemmet, men där hustrun då istället basade över anställda som skötte marktjänsten, så hon hade en tydligt arbetsledande roll.

I Bibeln lyfts kvinnan i Ordspråksboken 31 fram som ett ideal. En kreativ och driftig affärskvinna, med tydliga chefsegenskaper. Hennes man var stolt över henne, men det är något diffust vad hennes gubbe sysslade med.

Tycker att man ska fullt ut dela på föräldraansvaret. Det är dock ett 20-årsprojekt att sätta ett barn till världen och sedan uppfostra och ta hand om det. Hur föräldrarna delar upp ansvaret under denna 20-årsperiod är deras egen sak. Tycker att svenska debatten är för fokuserad på första åren av barnets levnad som bara är en liten del i föräldraansvaret, närvarande tonårsföräldrar är inte minst så viktigt. 

Tyvärr finns det väldigt mycket frånvarande pappor. Det är det stora problemet. Även i ett globalt perspektiv. Det är ett jätteproblem i många länder i tredje världen att kvinnorna får dra det stora lasset med både att ta hand om barn och försörjning, därför att papporna är frånvarande. Tragiskt nog är detta ganska vanligt även i Sverige. Männens brist på ansvar och engagemang tycker jag är huvudproblemet.

Bibeln säger t.ex. i 1 Tim 3:12 om församlingstjänare att de ska väl ta hand om sin familj och sina barn, och det är främst män som åsyftas i den versen. Här ser vi en bild av engagerade och ansvarstagande män. De frånvarande och oengagerade papporna – det är ett samhällsproblem vi kan kritisera utifrån bibliska-teologiska grunder. Sedan kan man naturligtvis inte utifrån ett sådant bibelord utläsa några detaljer om hur den praktiska arbetsfördelningen gjordes.

Återkommer om kvinnliga församlingsföreståndare.

  • corinna åström

    Hej,
    det handlar främst om trygghet för barnen, som jag tror, ska vara garanterad under uppväxten. Bara med båda förälders närvaro och en bra kontakt inom familjen, vänner etc är den garanterad. Nätverket som kallas familj har det inte så lätt i detta land. Själv var jag hemma och den nära kontakten som jag fick till mina barn har senare visat sig vara bra. De är trygga i dag. Hemmafru är inte heller något lätt yrke, hade min man varit hollywoodlyxstar, eller förmögen ok. Nu blev det i stället jobbigt på det ekonomiska planet och inte sist psykiskt påfrestande för alla. Ändå är det det mycket viktigt att barn får djupa relationer. Relationer, som de annars inte, helt omöjligt, kan få. Ett dagisfröken kan vara älskad men kommer aldrig att kunna ersätta den djupa relationen som både far och mor ger. Sedan måste det finnas en beredskap för att även fadern ska vara hemma och dela detta ansvar. Djupa relationer och kontinuitet är a och o i en trygg uppväxt.

  • roberth

    Bra text, en kommentar dock. Att sätta barn till världen kan knappast ses som ett 20 års projekt, man behöver sina föräldrar för resten av livet, så det är ett livsprojekt. Även om de präglas mest de första åren, så betyder föräldrar en oerhört stor del i en vuxen persons liv… Så ett 20 års projekt? Nej, däremot att det största jobbet görs då? Ja, möjligen kanske.

  • http://www.youtube.com/user/LarsNilsson123 Lars

    Kul att du tar upp lite Historiskt perspektiv på det hela Stefan.

    Jag tänker exempelvis på kvinnor som Christina Piper.

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Christina_Piper

  • Maja

    ”Tyvärr finns det väldigt mycket frånvarande pappor. Det är det stora problemet. Även i ett globalt perspektiv. Det är ett jätteproblem i många länder i tredje världen att kvinnorna får dra det stora lasset med både att ta hand om barn och försörjning, därför att papporna är frånvarande. Tragiskt nog är detta ganska vanligt även i Sverige. Männens brist på ansvar och engagemang tycker jag är huvudproblemet.”

    Amen! Om kyrkan var tydlig med detta skulle tron kunna försätta berg.

  • O.K

    Stefan

    1.Tim 3:2-6 pekar Paulus på vem som bör vara församlingsföreståndare och i brevet till Titus 1:6-9 vem som bör vara äldste men i våran församling har det i många år använts unga människor till dom tjänsterna jag tillhör en åldersgrupp som aldrig behövts dom orden den som i människors ögon ingenting är har blivit den som i församlingens ögon någonting är

    I dagens samhälle är det lika ofta kvinnan som hoppar över skaklarna och sviker familjen och startar på nytt med någon annan och barnen kommer i kläm

  • Stefan A

    Anna Anka är underbart! Tänk hur hela den svenska politiska korrekthetens generaler fick kollektivt kvällskaffet i vrångstrupen! Anna Anka har satt fart på ankdammen Sverige!! :-)

  • http://larsflemstroms.blogg.se Lars Flemström

    ”Tycker dock att svenskt tyckande blir så ensidigt, det är bara en åsikt åt gången som gäller.”

    Sverige är ett enfrågeland.

  • Maja

    Internet, de mögliga rättshaveristernas morgonluft. Kan du inte ringa till Ring P1 och säga det där, Stefan A? Sådana kommentarer är det programmets bread & butter.

  • johan

    När Ulf Ekman sa att han inte tror på kvinnliga församlingsföreståndare kändes det lite som han fattat Bertil Gärtners stafettpinne, efter hans utträde ur tiden. Jag hittade ett gamalt SVT-program i deras arkiv där Gärtner intervjuas, bland annat om kvinnliga föreståndare. Värt att titta på.

    http://svtplay.se/v/1727130/gast_hos_hagge_-_bertil_gartner

  • BW

    Jag känner att jag vill dela min syn på frågan om kvinnliga församlingsföreståndare. Paulus skriver i 1 Tim 3: 1-7 om en församlingsledares kvalifikationer. Han använder sig av det personliga pronomenet ”han” i sin utläggning. Det står ingenstans i bibeln uttryckligen utsagt att en kvinna ”inte” får vara församlingsföreståndare, men det verkar som om Paulus förutsätter att denna tjänst är reserverad för män. Det finns säkert fler bibelställen att ta upp i detta sammanhang men jag har fastnat för dessa Paulusord.

    En teolog som t.ex. Mikael Tellbe skulle säkert kunna utveckla mer tankegångar kring det inflytande som den rådande kulturen haft på praxis och tolkning av Guds ord och vilja. Gud är ju trots allt historiens Gud som talat och agerat i olika historiska och kulturella sammanhang och jag kan mycket väl tänka mig att Gud själv är mån om att ta hänsyn till de referensramar och begränsningar som är bestämda och styrda av den rådande kulturen.

    Jag tror som Ulf Ekman att detta inte är en ”frälsningsfråga” eller en fråga av hög andlig dignitet. Om denna fråga nu har en så stor andlig dignitet, varför har då inte Gud uttryckligen formulerat sig som så att ”en kvinna får aldrig någonsin vara församlingsföreståndare”? Då hade vi inte behövt föra en diskussion om detta. Kanske är det så att det finns en högre mening med att Gud inte uttryckte sig på detta sätt och istället formulerade sig så som han gjorde i 1 Tim 3: 1-7. Jag tror i alla fall det.

    Det finns däremot andra saker som är väldigt tydligt formulerade i bibeln, som t.ex. att utlevd homosexualitet är synd. Sedan finns det ju som vi vet många som använder all sin ingenialitet för att komma förbi dessa tydliga utsagor.

    Jag har själv tidigare betraktat frågan om kvinnligt föreståndarskap som en viktig andlig ”principfråga” och att det därmed också är en fråga om huruvida vi kan räkna med att få Guds välsignelse över vår verksamhet om vi frångår de riktlinjer som getts oss i Guds ord, men frågan kvarstår ändå om inte vissa saker i bibeln är kulturellt betingade; Gud själv vill ju inte att vi genom vår ”frihet” i Kristus ska bli till stötesten för de som Kristus lidit döden för, något som i högsta grad var relevant att tänka på i den kulturkretsen som apostlagärningarnas kristna befann sig i.

    Har Gud gett oss mandat att ifrågasätta de kvinnor som säger sig ha fått en kallelse till att vara församlingsföreståndare, att de skulle ha misstagit sig som säger sig ha en kallelse till denna tjänst? Det är ett stort ansvar att döma över andra människors kallelse. Jag har själv fått ett mycket positivt intryck av de kvinnliga församlingsföreståndare som jag sett i aktion och funktion.

  • O.K

    Jesus sa till sina lärjungar

    Allt vad ni löser på jorden skall vara löst i himlen och

    Allt vad ni binder på jorden skall vara bundet i himlen

  • http://www.bikelife.se/lyckligagatan Nils

    Stefan A #6
    Jag tycker inte att Anna Anka satt fart på någonting. Inte i någon större samhällelig mening i alla fall. Hon har snarare gett oss något att skratta(och gråta) åt.

    Hoppas och tror inte att Anna Ankas utspel kommer att ha någonting med utvecklingen i Sverige att göra.

  • http://polaritet.blogspot.com John Nilsson

    Jag tycker att du tar upp flera viktiga historiska punkter (i grova drag), punkter som jag tror att medelsvensson har väldigt lite koll på.

    Jag vill dock påpeka, som en kommentar till att du anser att familjens inbördes arbetsfördelning är den familjens ensak, att denna frågan är helt skild ifrån frågan om vilka styrmedel staten ska ha för befolkningens riktning gällande sådant.

    För mig är det självklart att jag löser frågan på det sätt som är bäst just för min familj. Men om alla familjer exempelvis kommer fram till att det är bäst ”just för deras familj” att kvinnan är hemma med barnen, så får det nationella konsekvenser. Dessa nationella konsekvenser är till en början att kvinnor befinner sig på den öppna arbetsmarknaden under kortare del av sina liv, vilket i sin tur leder till att färre kvinnor får inflytande på högre poster i samhället, vilket i sin tur leder till att färre kvinnor styr näringslivet. En annan konsekvens blir att färre kvinnor blir höga jurister, politiker och lagstiftare.

    Det är historiskt bevisat att män inte klarar av att representativt stifta lagar som gynnar kvinnor och barn i samma utsträckning som det gynnar männen själva (det har nämligen hittills, trots tusentals försök, aldrig någonsin inträffat). På lång sikt leder alltså en total privatisering av familjens arbetsfördelning till att landet får en försämrad demokrati och lagstiftning, vilket kan ta generationer att bygga upp igen. Oron för detta är, för att ta ett exempel, den främsta orsaken till att liberala respektive vänsterorienterade partier är motståndare till vårdnadsbidraget.

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    John Nilsson,
    Du har en poäng i ditt resonemang.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • Stefan A

    #12 Nils:
    Inte i kyrkliga kretsar, däremot har hon retat gallfeber på mängder av intellektuellt korrekta förståsigpåare uti världen. Det tycker jag är lustigt! Att en helt egentligen ointressant människa kan reta så många säger mer om de många än om henne……. i en bemärkelse är Sverige en ankdamm, inte som en ordlek utan som ett konstaterande av fakta!

    Om man hade viktiga saker för sig skulle man inte bry sig om fru Anka……

  • Mats

    Angående #13:

    OM nu familjerna själva fick beslutar som beskrivs i inlägg #13, och det ” skulle råka” bli så att fler kvinnor än män ”hamnar” hemma längre tid med barnen än partnern, men det ändå var så att det i varje enskild familj ansågs att det hos just dom var bäst…och OM detta (som det befaras/hävdas i inlägget) skulle resultera i lagar etc som på ett eller annat vis inte var/blev *optimalt könsneutrala* (= rättvis lagstiftning för båda könen)…

    Vilket skulle då vara det STÖRSTA problemet:

    *Att barnen antagligen skulle må bäst och växa upp mest harmoniskt MEN vissa lagar skulle evt vara aningen ”sneda” vs kvinnor

    eller

    *Att alla lagar etc skulle vara till 100% rättvisa MEN barnen skulle växa upp i sämre förhållanden (sämre pga familjen inte fick de förutsättningar den själv skulle behöva och önska för att förverkliga sina egna drömmar & leva efter sina egna värderingar)

    ????????

    Jag vet vad jag skulle se som bäst, och det även om inget av alternativen ovan är fullt ut önskvärt…

  • http://polaritet.blogspot.com John Nilsson

    Mats: Nämn en tid i Sverige där barn har vuxit upp harmoniskt? Och inte något enskilt decennium då, för sånt kan vara tillfälligheter.

    De staplade argumenten är inte så konstiga som de låter. Jag tror att Statsvetare Stefan Swärd nog kan se att det åtminstone är en reell möjlighet, något som bekräftas av samtlig kvinnohistorisk forskning dessutom.

    Lagstiftning handlar aldrig om att enbart tillgodose varje enskilds behov, eller enbart se till individen. Om den gjorde det skulle vi ha ett fåtal rika i Sverige och resten fattiga. Det säger jag helt utan att vara socialist, tämligen politiskt liberal är jag faktiskt. Vi skulle inte ha allemansrätt. Vi skulle inte ha allmän sjukvårdsförsäkring. Vi skulle inte ha gratis gymnasier eller universitet. Etc, etc. Så att tala om att en lagstiftning skulle vara ”100%” rättvis är faktiskt inte relevant i denna diskussion (eller någon diskussion, kan jag tycka).

    Konsekvenserna för befolkningen blir katastrofala om bara män bestämmer i ett land. Det har historien redan bevisat. Det är inte meningen att det ska vara på det sättet, tänker jag som kristen. Men utan att vara kristen kan man se att det är skevt. Det handlar alltså inte om att barn skulle växa upp harmoniskt i ett sådant samhälle – det skulle de inte.

  • wildwest

    Det finns bra system ute i världen med skatteavdrag för antalet barn så att inkomsterna under barnens barn- och ungdomstid stiger kraftigt. Under den tiden kan sedan föräldrarna helt utan statens klåfingriga ”råd” bestämma hur dom vill ha det. Dom ena använder skattepengarna för en barnflicka, dom andra kommer överens om att kvinnan ska vara hemma när barnen är små, kanske ska mannen vara hemma när barnen är något äldre. Men låt i varje fall familjerna få ha en riktig valfrihet! Den existerar inte i det här landet, dessutom ser man ner på alla som ändå väljer ett annat sätt att uppfostra sina barn på än att vara hemma och inte skicka barn på indoktrineringsinstitution (=dagis, förskola).

  • Gun-Britt Johansson

    Bra att du tar upp Anna Ankas situation. Upplysande och trevligt.

  • http://polaritet.blogspot.com John Nilsson

    Wildwest: Valfriheten existerar väl ändå? Kanske inte om man ska ha LED-tv, ny bil, villa etc, men det är ju inte direkt några mänskliga rättigheter. Min bäste vän och hans fru jobbar sammanlagt 150% på två personer, för att få föräldradagarna att räcka längre och för att kunna spendera mer tid med barnen. De jobbar som lärare, inte direkt någon fet lön på det men ändå csn-lån. Men då prioriterar man – vilket är frihet.

    Men det vore onekligen bra om vi fick upp barnafödandet över 2.0 i Sverige trots att det generellt sett föds på tok för mkt barn världen över.



Subscribe to Stefan Swärd