Jesus sade till sina lärjungar innan han lämnade dem: ”Men när det helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns”. Apg. 1:8. Det reflekterar jag över under tisdagens morgonbön. Orden gäller oss alla. Jerusalem handlar väl om där vi befinner oss, vårt närområde, våra närmaste. Men Jesus talade också om nästa steg, att sträcka sig lite längre, till Judeen och Samarien, områdena bortom närområdet. Och sedan handlar det om jordens yttersta gräns.
Här kan vi se skillnader på församlingskulturer. Vill vi vara en församling för Jerusalem, att röra oss inom vår bekvämlighetszon, där vi känner oss hemma. Det vi kan. Eller vill vi sträcka oss längre, till Judeen och Samarien. Och när vi har gjort det, att gå till jordens yttersta gräns.
Det är farligt att stanna i Jerusalem för länge. Då stagnerar vi. Vi blir bara upptagna av det vi kan, det vi behärskar, vår bekvämlighetszon. Jesus vill att lärjungarna ska vara i rörelse. Vara expansiva.
Både som församling, som enskilda kristna, eller kanske som ungdomsgrupp, cellgrupp eller bönegrupp behöver regelbundet fråga oss om vi har fastnat i Jerusalem. Vad är vårt Judeen och Samarien. Hur ska vi gå vidare, hur ska vi nå nya människor, hur ska vi börja göra saker på ett nytt sätt, hur ska vi bli bättre på det vi gör. Att inte stå still, att inte slå sig till ro. Det är utmaningen.
Och samma princip gäller på det mänskliga planet. En del företag stannar i en källarlokal. Andra når till Jordens yttersta gräns, jag tänker t.ex. på svenska företag som IKEA, Ericsson, ABB (var svenskt tidigare), Volvo, Scania, HM och många fler som bokstavligen har gått till jordens yttersta gräns, expanderat i hela världen.
En församling kan stagnera. Vi kan stagnera som enskilda kristna. Eller som ungdomsgrupp, cellgrupp eller bönegrupp. Vi fastnar i våra cirklar, våra inarbetade vanor, i vår bekvämlighetszon. Och i vårt jobb kan vi stagnera. Och vårt företag kan stagnera.
Jesus kallar oss till att gå till Judeen och Samarien. Och har vi redan gjort det handlar det om jordens yttersta gräns. Vad betyder det för dig? För mig?
Nu ska jag gå och träffa Elimkyrkans pastorsteam.