Rob Bell är en av de mest inflytelserika bland den yngre generationen pastorer i USA. Och enligt amerikansk kutym har han förstås grundat sin egen ”mega-church”, församlingen Mars Hill. Han har inte minst gjort sig känd som författare, TV-personlighet och kommunikatör av kristen tro. Bell brukar ofta förknippas med den nya kristna trenden som kallas för ”emerging church”, som handlar om att hitta nya vägar att vara kyrka idag, och ett visst mått av omprövning av traditionell evangelikalism.
Jag har nu läst min första bok av Bell, ”Sex Gud – på upptäcksförd i gränslandet mellan andlighet och sexualitet”. Jag tycker att boken är helt lysande. Bell har en fantastisk förmåga att skriva, och hittar ett språk som är relevant i vår tid. Jag skulle till och med kunna tänka mig att sätta boken i näven på någon som inte alls är kristen. Så klart och tydligt, förklarande, målande, beskriver han grundläggande kristet tänkande, och Bibelns sanningar. Och han skapar helhetssyn, delarna av våra liv hänger ihop, och vi människor hänger ihop, och vi hör samman med Gud. Och därför konklusionen, vår sexualitet hör samman med vår relation med skaparen.
Och som evangelikal är jag starkt tilltalad av bokens Bibelnförankring, Bibelcentrering och hans förmåga och utlägga skriften, och göra det begripligt för vår tids människor.
Om man jämför Bell med andra företrädare för en så kallad postmodern kristendom, t.ex. Olle Carlsson i Allhelgonakyrkan i Stockholm, så är det ljusår dem emellan i tänkande och teologi. Där andra bara tänjer gränser, och utmanar och ifrågasätter det kyrkan har stått för i två tusen år, försöker Bell att förklara det, men på ett nytt sätt och med ett nytt språk. Bell har också förmågan att presentera kristen etik och kristet tänkande så att det ger ljus och klarhet, mer än bara pekpinnar, skapa ångest, och bara tala om gränserna. Han talar om själva poängen med sexualiteten, själva poängen med äktenskapet, och jag tycker inte att det är luddigt eller sprider en massa oklarheter. Det finns ingen oklarhet om idealen, om var skåpet ska stå, men med en djup medmänsklig förståelse av hur människor brottas med sina liv, och kommer tillkorta. Jag är tilltalad av tonfallet och anslaget.
Jag föreställer mig att boken är ämnad för en bred allmänhet. Både vägledning för kristna, men också en bok skriver för människor som är nyfikna på kristen tro och som vill veta hur vi kristna tänker. För undervisning och pastoral vägledning i en lokal församling behövs det mer än vad Bells bok ger, och kanske ännu konkretare vägledning. Men jag uppfattar inte bokens syfte att gå så pass långt.
Jag tycker också att det är skönt att boken inte innehåller de ständiga slängarna mot evangelikal kristendom, och etablerade kyrkor, som man har mött från andra ”emerging church”-författare.
Är också tilltalad av Bell därför att han kommer inte med en massa skåpmat, ett omtuggande av sådant man har hört en massa gånger tidigare, det finns ett stort mått av originalitet och kreativet i hans tänkande, i hans språk och i hans sätt att presentera urgamla kristna doktriner.
Nu går jag vidare med nästa Bell-bok, men än så länge är mitt betyg, mycket väl godkänt.