Kommit hem efter en lång och intensiv gudstjänst hos Evangeliska frikyrkans latinamerikanska församling i Stockholm. 3 timmar lång gudstjänst, intensiv stämning, påtagliga Gudsmöten, många tårar, många ville ha förbön efter predikan, känsla, passion, låg medelålder, stämning, väckelseatmosfär, ingen vill gå hem. En hög andel av dem som är med har inte varit kristna särskilt länge eller är på väg att bli kristna. I en sådan miljö är det tacksamt att predika. Mitt fokus när jag besöker församlingarna handlar mycket om att uppmuntra, inspirera, profetera, ingjuta mod. Och gör man det med latinamerikanarna blir de nästa överinspirerade, gudstjänsten slutar nästan med himmelsfärd. Predikade om Elisa och änkans olja med utgångspunkt från 2 Kungaboken kapitel 4 i Gamla Testamentet, om att Gud vill göra under i våra liv, och undren sker när vi tar trossteg, praktiserar trons lydnad och börjar ge av det vi har. Och undret börjar med det lilla vi har, som i änkans fall med den lilla oljan hon hade i huset.
Uppskattar mycket pastorsparet i den latinamerikanska församlingen, Hernan och Roxana Clavijo, med rötter i Chile, kom till Sverige på åttiotalet, efter politiska stökigheterna i Chile. Blev kristna i Sverige.
Trivs väldigt bra bland dessa nya församlingar. Härliga människor. Befriade från svenska frikyrkomönstret med missmod, oändliga problematiseringar, låg riskbenägenhet, bristande entreprenörskap, överintellektualiserande, byråkratiserande och djuplodande problemperspektiv (massa kristna sammanhang är inte prägat av detta, men mainstream tycker jag ligger för mycket åt detta hållet). Istället sprudlar det av tro, framtidsvisioner och tro på en enorm potential i dessa vitala och väckelseorienterade församlingar. För den latinamerikanske kristne är Gud bara stor och mäktig, och kan göra stora saker och vad som helst – nu. Låt dig smittas. Det är smittbart.
Pingback: Aletheia — Blogg & Tankesmedja » Bloggarkiv » Vem är min nästa?()