Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Ingenting är längre som förut. Jag är allvarligt bekymrad. Min äkta och enkla frikyrkliga fromhetssjäl med rötter i de gamla baptistkapellen och genomsyrad av den enkla pingstfromheten blir alltmer bekymrad. Pingströrelsens ledning möter katolska biskopen. Sten-Gunnar Hedin böjer i vördnad sitt huvud inför någon bild på Heliga Birgitta. Ulf Ekman blir kritiserad i USA för att han är för vänligt sinnad till Katolska kyrkan. Och nu har det helt osannolika inträffat, frälsningssoldaten Emanuel Karlsten ska leda helgmålsringning i TV. Jag är chockad. Denna relik av religiös tradition, liturgisk formalitet, och nu ska en ung och fjunig frälsningsarmévalp leda en sådan tillställning. Och till och med tre minuter i TV får han, det är mer tid än vad statsministern någonsin får i nyhetsintervjuer. Vart ska detta sluta?

På grund av bristande teknisk kompetens kan jag inte mixa ihop bilderna nedan, men avsikten är att klistra över fotot på Karlsten på biskopsdräkten. Bilden till höger föreställer katolska biskopen i Warszawa. Så kanske det ser ut framöver, när frälsningssoldaterna, pingstvännerna, och de äkta friförsamlingsmänniskorna närmar sig liturgin, de historiska kyrkorna och blir huvudaktörer i helgmålsringningar och annat. Det här tåget behöver väl inte Evangeliska Frikyrkan kliva på.

 

Eller är det kanske så att det här tjafsandet är uttryck för avundsjuka. TV har ringt Emanuel för de har läst hans blogg. Varför läser de inte på TV  min blogg. Och jag har aldrig blivit tillfrågad att leda någon helgmålsringning i TV. Urggg. Det är åldersdiskrimering, eller kanske till och med viktdiskriminering, måste man ha ett visst midjemått för att leda helgmålsringningar i TV. Fast det är nog fel att påstå att TV åldersdiskriminerar, de har ju nu släpat tillbaka ledarskribenten emeritus Thuresson på Dagen, in i TV-sofforna, och det är väl det sista som kan kallas åldersdiskriminering.

Hur som helst. Jag brukar aldrig titta på helgmålsringningar på TV, det låter urtråkigt. Den här gången kanske jag ska göra ett undantag.

  • Bengan Ahlström

    Otroligt kul blogg. fortsätt så

  • Katta

    Frid!
    Känner varken dig, biskopen eller Emanuel nåt, hoppas det är för att ni har en sån bra relation som du, och då förmodligen även han, kan skämta såhär med varandra…
    Jag har lite snabbt fixat bilden till dig, och min son fixade länken till bilden:
    Biskop

    Kanske kallas det ironi att skriva så om sin ålder och midjemått, men ofta ligger någon sanning bakom, så du, om det kan va någon uppmuntran – skit i ålder och figur, det viktiga är ju att känna Herren och va Honom hängiven, eller hur?!

    Mvh
    Katta

  • Katta

    Jaha, så blev det med den länken, men man lär av sina misstag, så här kommer nu försök nummer två:
    http://pici.se/pictures/rojQTrEVM.jpg

  • Margret Sundin

    Tack för din reaktion Stefan. Vart bär detta? Det har pågått länge, en dragning mot enhet som i alla fall har ett sken av enhet – nu börjar det synas och ta form. Vi måste reagera. Frikyrkoarvet är dyrköpt! Vägen fram tilll friheten i Kristus är Guds väckelsehistoria genom sin församling genom olika tider och Guds möjlighet att ta människan en bit i taget i takt med människans uveckling. Idag är det vi som har stafettpinnen att föra Guds frälsningsplan vidare. Luther sa, ”jag tar människan så långt det är möjligt idag men det kommer mera”, Jag har inte exakt citat men innebörden är att det kommer en tid då Guds möjlighet att ta Guds folk en bit till kommer. Luther sa det då och tog folket en bit, betalade priset och gav inte upp. Många tider har kommit sedan dess och Guds folks kamp har pågått genom konventikeplakatets avskaffande mm mm.

    Från Luther till idag har vi en liten bit väckelsehistoria som borde studeras och väcka var och en som vacklar i tron på Guds möjlighet att föra sitt folk framåt. Kanske slängde Luther ut för mycket men det var nödvändigt för att ta folket ut i den frihet som var möjlig att nå då. Kanske slängde Frikyrkan ut för mycket av Luther, (statskyrkan) men det var nödvändigt då för att ta folket en bit mot den frihet som Gud dog för. Kanske gick pingsvännerna för långt men det var plötsligt möjligt och nödvändigt då för att gå en bit till i Guds väckelsehistoria. Kanske gick Livets Ord för långt men det var nödvändigt då. Därför befinner vi oss här nu, på grund av den historia vi som Guds församling bär i oss och med oss. Det är dyrköpt och jag är förundrad över vad som sker nu. Jag är också säker på Guds makt att föra sitt folk fram till fullheten i tron. Guds folk känner igen sig i alla tider, att följa den gode herden leder till rätta ängar.
    Var välsignad
    Margret Sundin
    EFK-pastor Örkelljunga

  • Rodica Dobondi

    … åt andra hållet träffar inte Karlsten statsminister på en ”klimat förändringar” konferens . HaHaHa

  • Tomas

    Tycker inte att ironi är bästa sättet att kommunicera på. Det är lätt att gömma sig bakom ironin, det blir inte tydligt vad man menar och så har vi altid ett gäng som helt enkelt inte förstår sig på språket ironi.

    Om folk blir nervösa för att kristna har gemenskap över samfundsgränserna är det mycket pinsamt. Men vad tycker du Stefan om den enhetsrörelse som har uttalade mål att enheten ska röra sig kring påven – ”enhetens symbol”? En enhet som innebär att vi inom frikyrkan inte bara tvingas ändra attityder (det tror jag kan vara positivt att göra) men även ändra teologi för att kunna vara del av enheten.
    Vad tycker du om att Ulf Ekman kallar Maria för ”evigt förblivande jungfru”, ändrar nattvardssyn och säger att det Gud vill att vi eftersträvar är det katolska? Har du läst Peter Halldorfs senaste bok ”Doften av helgon”? Kysser vi verkligen Kristus när vi kysser ikonen? Är det verkligen Kristus vi vidrör när vi vidrör ikonen? Jag håller inte med Halldorf.

    Det är nog många som undrar var du står dessa frågor. All heder till John Van Dinther för det han skrev på sin blogg.

  • anja

    Tja…jag tycker inte att humor är din starka sida.

    mvh



Subscribe to Stefan Swärd