Den här helgen kommer jag att predika i Citykyrkan i Västerås på söndag, där Mats Nordén är pastor. Det är en församling med bakgrund i trosrörelsen som sedan en del år tillbaka är med i Evangeliska Frikyrkan. Det blir första gången jag besöker dem som församling och det ser jag fram emot. Det är ju en församling som har skaffat sig ett gott rykte när det gäller arbete bland missbrukare, hemlösa, ungdomar på stan m.m. På söndag kväll ska jag och några vänner besöka en annan vän som nyligen har fått beskedet om att han har fått svår och förmodligen obotlig cancer. Ibland hamnar vi i lägen då vi inte kan göra någonting annat än att be till Gud, det finns inga mänskliga lösningar. Men det tycker jag är ett av det mest storslagna med kristen tro, att alltid kunna vända sig till Herren, både med små och stora saker, och inte minst när det handlar om liv och död. Lördagen kommer att vara en ledig dag då jag är hemma och fixar med lite av varje och umgås med hustru och barn.

På tisdag morgon kommer jag att resa ner till Poznan i Polen för att under 10 dagar vara med på FN:s klimatkonferens. Kommer bland annat att få träffa svenske miljöministern Carlgren där och alla andra miljöministrar i världen kommer också att vara där. Och ett antal tusen andra personer. Jag är där på uppdrag åt några av Nordens största företag som har bett mig att skriva en utförlig rapport om vad som händer vid denna konferens. Även Sveriges statsminister Reinfeldt kommer att vara med på slutet, och eventuellt kommer jag att få träffa honom också. Vi får se.

För mig är det viktigt att vi som kallar oss för evangelikala och karismatiska kristna också kan engagera oss i de stora frågor som berör vår planet. Jag noterar att både tidningen Dagen och Världen Idag har tagit upp miljöfrågor de senaste numren. Arbetslösheten och ekonomiska krisen är en annan aktuell fråga där vi som kristna behöver bry oss, utöva förbön, och även delta i det offentliga samtalet.

Världen Idag har också fört fram kritik mot klimatforskningen. Det är bra att forskning prövas och granskas kritiskt. Men klimatforskningen är nog ett av de forskningsområden i världen där det finns mest omfattande samsyn bland forskarna om vad vetenskapen säger. Det råder konsensus om att vår planet blir varmare, det finns dock de som ifrågasätter att människan påverkar detta. Och att koldioxidhalten i atmosfären ökar är helt okontroversiellt att påstå. Sedan har det diskuterats om det är motiverat med den omfattande klimatpolitiken och åtgärder för att minska koldioxidutsläppen. Jag har vid flera tillfällen på uppdrag av internationella företag granskat en del av kritiken mot klimatforskningen. Och jag upptäckte då att den i stor utsträckning var finansierad av amerikansk kol- och oljeindustri, och största motståndaren bland nationerna är Saudi-Arabien. Så det är inte självklart att kritiken mot klimatforskningen bara är neutralt sanningssökande.

Inom näringslivet råder det en omfattande tro på klimatforskningen, inte minst centrala personer som Vattenfallschefen Josefsson och Volvochefen Leif Johansson har gått i spetsen i denna debatt. Och inom politiken accepteras den av alla nationer och regeringar. Så det är ingen udda ståndpunkt.

Min inställning är den att även om det skulle visa sig om 10-20 år att klimatforskningen hade fel, så är det ändå helt riktigt att minska koldioxidutsläppen. Därför att dessa utsläpp beror på oljeanvändning, kolanvändning och avskogning, och allt detta orsakar miljöskador även av andra skäl. Och framförallt handlar det om knappa resurser, olja, kol och naturgas finns i begränsad mängd. Det är helt omoraliskt att vi under några generationer gör av med allt det som har lagrats i jorden. De som är kritiska till klimatpolitiken, menar de på fullt allvar att Kina och Indien ska bygga tusentals nya kolkraftsanläggningar? Menar man på fullt allvar att vi kan fortsätta köra bensínslukande bilar? Menar man på fullt allvar att avskogningen av våra tropiska skogar inte är något problem?