Nu har vi smygit igång Ungdomskyrkan Konnekt i Stockholm. Konceptet är att inte riva kyrkans väggar eller sänka dess trösklar, utan att flytta ut hela kyrkan på stan. Att vi kristna ska vara där folk är, och på ett naturligt sätt bry oss och samtala om Jesus när det finns intresse av det. Fokus är tonåringar som är ute på stan på fredagsnätterna, och i den målgruppen ligger alla tonåringar i riskzonen, i riskzonen för att hamna i våld, kriminalitet och/eller missbruk. Nu har vi varit ute ett antal fredagar.

Tantolunden på Söder i Stockholm är en stökig plats på fredagskvällarna och nätterna. Det är en mysig plats vid vattnet, med stora gräsytor men också en hel del avskilda ytor där man lätt kan dra sig in i skuggorna bland träden. Som mest har det varit upp till 1000 ungdomar där på en fredagskväll/natt och de allra flesta konsumerar en hel del alkohol, och under träden och lite i skymundan förekommer både haschrökning och att man knaprar i sig droger. I natt fick jag reda på att lustgas är en populär drog och jag fick också veta var man kan köpa det på Söder. Pratade med en polis igår kväll som sade att om han hade varit tonårsföräldrer skulle han aldrig låta sitt barn vara i Tanto.

Några iakttagelser och funderingar efter att Konnekt har varit 7-8 fredagar i Tanto. Jag är förvånad över hur stort intresset är bland ungdomarna att samtala om Gud. I går kväll hade jag tre ingående samtal med tonårsgrabbar om Gud, tro, religion m.m., allra mest ingående med en 18-årig punkare, vårt samtal kom in på en nivå som man sällan möter bland etablerade kristna. Nyfikenheten på kristen tro är stor. Samtalen om Gud är mer nyfikna och intresserade, på en helt annan nivå och intresse än det genomsnittlige kyrkkaffesamtalet bland övergödda frikyrkomänniskor, som har hört allt så många gånger att intresset och engagemanget har falnat. I Tantolunden finns det nyfikna intresset på Gud och kristen tro. Ungdomskyrkan Konnekt har som princip att inte pracka på någon något om kristen tro, utan det lågmälda samtalet är vår approach. Det är ungdomarna i Tantolunden som hela tiden sätter igång samtalet. Pratade med en annan tonårsgrabb som kallas för ”the King of Tanto”, har är också nyfiken och positiv, och redan efter några kvällar påtagligt positiv till oss kristna och kristen tro. Ungdomarna i Tantolunden saknar alla former av frikyrkokonnektions, (det mest närliggande jag hittills har kommit på är en grabb vars mamma är missionsförbundare), och de har inte ens förutfattade meningar om kyrkan, de är så pass unga så de har inte Knutby i sina tankebanor och har inte hört om rättegången mot Åke Green, och den kampanj som det skapade mot oss kristna som homofober.

Ungdomskyrkan Konnekt bygger också på principen att evangelisation och kristet socialt engagemang kan man inte skilja på. Jag har varit med vid fem tillfällen i Tantolunden när våld har börjat urarta, senast i går kväll då det var en mycket hotfull stämning i början av kvällen då en kokainpåverkad kille försökte reta upp så många som möjligt och leka Tarzan. Inom några få minuter var dock polisbilar på plats och grep våldsverkaren. Men att vara närvarande som vuxna, på stökiga platser, är en viktig insats för att motverka våld. Vi kristna ska inte bara gå omkring med plakat och säga att vi är emot våld, vi behöver också göra en praktisk insats på platser där våldet lurar om hörnet.

Det framförs från många håll att många tonåringar mår psykiskt dåligt, det bekräftas också av ett antal kvällar och nätter i Tantolunden. Att finnas till hands för samtal, förbön och att ge goda råd – är en viktig kristen insats. En avgörande princip för Ungdomskyrkan Konnekt är att bygga relationer med ungdomarna. Det förutsätter att vi är långsiktiga, att vi finns på plats, att vi finns på samma ställe varje fredag och att vi fortsätter.

Drömmer om en ny kristen rörelse i Sverige, en ”emerging church” som tar med sig Jesus ut på stan, och tar med sig Jesus till de platser där det är som mest stökigt, mest våldsbenäget, mest droger, mest missbruk, det är där han behövs allra mest. Det är inte de friska som behöver läkare sade Jesus utan de sjuka. Hoppas på en ny kristen trend där Pannkakskyrkan, kristna Hultsfredssatsningar, Helen Jaktlund, Klara kyrkas sociala arbete, och den typen av initiav formar agenda och inriktningen för hur vi är kyrka.

Och det nya sättet att vara kyrka, det behövs varken sammanträden, stora budgetar, verksamhetsplaner, tjänster, det är bara att sätta igång. Gå ut på stan redan på fredag, gå dit där behoven är som störst.