Så här skrev jag i Svenska Dagbladet för 10 år sedan då den stora frågan var om pingstpastorn Åke Green skulle få fängelse för en predikan om homosexualitet.

Artikeln var ju skriven lite åt satirhållet, men grundades på en mycket genomtänkt hållning om yttrandefrihet och religionsfrihet.

Inlägget kan passa in i senaste veckorna internkristna diskussioner.

 

Som Ja till Livet-ordförande har jag funnits med som undertecknare i en debatt som förts på SVT opinion senaste veckorna om att ökad användning av fosterdiagnostik leder till ökande antal aborter av ofödda barn med olika former av handikapp. Vi vill problematisera det utsorteringssamhälle som detta i längden leder till. Ska bara de perfekta och friska få födas i framtiden – vi är på väg mot den utvecklingen. Det tycker vi i prolife-rörelsen är ett stort problem. Vårt slutinlägg kan man nu läsa hos SVT opinion.

Nu har det dykt upp en helt ny och spännande möjlighet för mig i mitt kristna engagemang. Som jag aldrig vågat drömma om. Nu öppnas äntligen dörrarna för mig för ett internationellt engagemang.

Ni kanske känner till att Sverige en gång i tiden hade en koloni i Västindien, Saint Barthelemy, svensk koloni 1784-1878. Det var Christopher Columbus som upptäckte ön och gav den sitt namn, efter hans bror som hette Bartolomeo.

Det finns en liten och härlig pingst-karismatisk-baptistisk-församling där som heter Iglese Stephane. De har fått ett profetiskt tilltal om att Gud vill ge dem en pastor som heter Stefan. De har aktivt sökt över hela världen efter denna person, och bl.a. tagit hjälp av svenske ambassadören för Karibien, Claes Hammar, som tipsade om mig, han har nämligen varit ordförande i Folkungakyrkan senaste tre åren.

Dealen är att jag ska jobba deltid och vara där en vecka per månad. Församlingen har 17 medlemmar, men har en stor vision att växa så att man blir fler än 20.

Så jag kan alltså bo kvar i Stockholm och vara i Karibien en vecka per månad.

Jag har fortfarande inte vågat berätta detta för min fru eller Folkungakyrkan/Elimkyrkan i Stockholm, så det är bra att inte någon säger något till dem.

Min tanke är att ha med mig mitt barnbarn dit, som är 1,5 år, varje vecka jag är där. Vi ska bo i kyrkan så hon kan sova i sakristian om hon sover under mina predikningar.

Mitt skrivande behöver ju inte störas av detta, utan bloggande, artiklar och böcker kan funka precis som vanligt.

Så här ser det ut på Saint Barthelemy: den tredje bilden visar kyrkan där vi ska bo och vara verksamma

 

Tidningen Sändaren har gjort ett stort reportage om vårt arbete i Stockholm, där man tar upp det mesta av förstasidan, och hela mittuppslaget i tidningen. Vår nya satsning med Folkungakyrkan skildras och vårt församlingsgrundande nätverk i Stor-Stockholm som vi kallar för Elimkyrkan Stockholm. Välskrivet och det ger en korrekt bild av vad vi sysslar med. Här är länken.

Här är en länk till produktbladet för min nya bok som kommer nästa vecka, ”Inte utan korset”. Första tillfället att få köpa boken live i Stockholm blir på påskdagen 11.00 i Folkungakyrkan, då kan man också få den signerad om man vill.

Senaste dagarna har jag varit inblandad i debatt om i vilken utsträckning gratis preventivmedel förebygger aborter, i vilken utsträckning fosterdiagnostik bidrar till ökande antal aborter på ofödda med downs syndrom, en debatt som drivs på SVT-debatt, samt den internkristna debatten om äktenskapssyn. I morgon kommer en ledare i Världen Idag av mig om de fem tjänstegåvorna enligt Ef. 4:11. Så det är en intressant spännvidd i de frågor där man deltar i ett offentligt samtal.

Ikväll har det varit årsmöte för Svenska Evangeliska Alliansen med mycket intressanta föredrag och panelsamtal om kristendom och islam, eftersom två av de medverkande är f.d. muslimer så var det folk som kunde frågorna. Mycket intressant. Sedan omvalde årsmötet mig som ordförande för Svenska Evangeliska Alliansen. Vi valde en mycket intressant styrelse där bl.a. Joakim Lundqvist från Livets ord nu kommer med, Daniel Alm från pingströrelsen och Johan Ericsson från EFS, förutom den tidigare styrelsen.

Skriver idag en ny ledare i Världen Idag på förekommen anledning. Tar bland annat upp det faktum att Sveriges kyrkosamfund så sent som för cirka 6 år sedan gjorde upp om en gemensam kristen äktenskapssyn. Att äktenskapet är en unik förening mellan en man och en kvinna.

Sedan har förändringen gått snabbt, och detta kommenterar jag i Världen Idag. Att diskutera Rob Bells utspel handlar om detta.

Tisdagen är spännande. Världen Idags chefredaktör Lukas Berggren har bett mig skriva en extraledare till morgondagens tidning med anledning av Hallorf-Bell-debatten. Har just levererat texten.

Vi sitter också och filar på svar till SVT debatt där vår artikel från Proliferörelsen om försvaret för att personer med Downs Syndrom inte ska aborteras – utsatts för kraftig kritik – allt annat vore en stor sensation. En artikel skickas iväg i eftermiddag till SVT.

Sedan kämpar vi igen för ”pastor Jean”, han har nu jobbat som pastor i Elimkyrkan Stockholm, och vår kongolesiska församling i tre år, nu ska det avgöras om permanent uppehållstillstånd. Träffar ”pastor Jean”, som egentligen heter JÔhn Kabuidibuidi idag, för att gå igenom alla handlingar, i morgon ska han till Migrationsverket. Bed till Jesus för detta!

Äter lunch idag med Sune Olofson, som varit debattredaktör på Svenska Dagbladet i många år. Det blir ett spännande möte.

Sedan ska jag naturligtvis försöka hinna jobba lite med mitt konsultbolag, där jag jobbar med globala framtids- och överlevnadsfrågor.

Då har en ny vecka passerat. Höjdpunkter blev beslutet i Folkungakyrkan att utse Martin Wärnelid som ”senior” pastor för Folkungakyrkan, jag klev ju av det uppdraget i augusti i fjol för att leda Elimkyrkans arbete med församlingsgrundande expansion i stor-Stockholm. Martin har varit tf i det uppdraget sedan augusti, men nu har han det som fast jobb. Han är en mycket begåvad predikant och ledare och kommer att leda Folkungakyrkan in i framtiden på ett utmärkt sätt.

Det var också skojigt att SVT publicerade vår artikel igår från prolife-organisationerna.

Har dock en mycket blandad eftersmak efter debatten senaste veckan om äktenskapssynen.

Jag och Joel Halldorf skrev ju varsin ledare där vi kommenterar den superkände amerikanen Rob Bells ställningstagande för könsneutrala äktenskap. (notera att jag skarpt gillar Joel H, tycker han är en lysande skribent, och till 95 procent brukar jag hålla med honom, jag tror också att han kommer att förtydliga sig i denna diskussion, detta är inte i första hand någon kritik mot honom utan mer en problematisering av själva debatten)

Man måste här notera att Rob Bell inte diskuterar lagstiftningens utformning, (den frågan är ju helt passerad i Sverige) han talar om hur vi ska leva som kristna. Det Bell har sagt är att det är helt OK som kristen att leva i ett homosexuellt förhållande och att kristna äktenskapet bör gälla även samma kön.

Jag skrev i min ledare en tydlig kritik mot Bell. Jag tyckte han böjer sig under tidsandan. Han ser också på frågan ur ett snävt västerländskt perspektiv, för Afrikas och latinamerikans kristna är ståndpunkten obegriplig. Varken Bibeln eller kyrkohistorien stöder uppfattningen. Och ska detta uppfattas som radikalt och nytänkande, i så fall är den politiskt styrda Svenska kyrkan i Sverige världsledande i att vara profetisk och före sin tid. Vem tycker det?

Halldorf uttryckte sig märkligt otydligt, han framförde inte några ståndpunkter om Bells ställningstaganden, utan mer en problematisering kring hur man resonerar kring dessa frågor.

Min uppfattning har stöd av 99 procent av globala kristenheten, och kyrkohistoriskt handlar det om 100 procent.

Men svensk kristenhet idag är märklig.

Framför man en sådan enligt min mening självklar ståndpunkt, då kallas man för farisée, man är hatisk, man är inte konsekvent, ställer inkvisitoriska frågor till Halldorf. Det belyser återigen tesen att kritiska frågor får man inte ställa till frikyrkoteologerna, då blir man bannlyst.

För så sent som för sex år sedan gjorde vi upp inom Sveriges Kristna råd, alla fyra kyrkofamiljerna var överens om, att äktenskapet är något mellan man och kvinna. Utifrån det beslutet var det tydliga svaret att vi inte håller med Rob Bell.

Sedan var det Svenska kyrkans politiker som bröt uppgörelsen, och kyrkomötet gick på den politiska linjen.

Rob Bell uttrycker idag en annan uppfattning än vad vi i SKR har överens om för 6 år sedan.

Har Gud ändrat uppfattning under de senaste 6 åren? Eller har han inte någon uppfattning om äktenskapsfrågan? De som stöder Bell borde ju rent logiskt svara ja på någon av dessa två frågor.

Sedan är det detta märkliga argument, att eftersom västvärldens kyrka har luckrat upp synsätten i andra frågor, då måste vi också kunna göra det i äktenskapsfrågan. (om samhället om 20 år förespråkar polygami, är förmodligen argumenten ännu starkare att kyrkan ska ställa upp på det, om vi ska omförhandla klassiska kristna doktriner, då kan man lika gärna fortsätta omförhandla på fler områden)

Otydligheten hyllas och har man följt debatten senaste veckan så har Joel H:s otydlighet betydligt större support än den tydlighet jag uttrycker på Världen Idags ledarplats.

Men hur kan man vara otydlig i denna fråga. Är det OK med könsneutrala äktenskap i kristna kyrkan. Ja eller nej. Är det så svårt. Om man backar från att säga ja eller nej, hela debattklimatet visar att man är i glidning åt ett ja i frågan, men man törs inte säga det rent ut. Och säger man att man inte vet eller är osäker har man ju distanserat sig rejält från en klassisk kristen syn på äktenskapsfrågan.

Samtalsklimatet i svensk kristenhet skulle underlättas av att alla som vill besvara frågan med ja, varför inte göra det rent ut. Varför alla dessa grumligheter, otydligheter, och vaga tweets och annat, varför inte tala klarspråk. Eller är man så rädd för kritik från oss som klassas som fundamentalister och konservativa?

Jag behöver inte gå längre än till Evangeliska Frikyrkan för att visa på vilken dramatisk omsvängning det har blivit i dessa frågor. När vi tog upp dessa frågor på nittiotalet vid pastorsmöten och andra forum var den självklara hållningen att sex är en underbar gåva från Gud, men den kristna hållningen är att gåvan ska brukas inom ramen för ett äktenskap mellan man och kvinna, vi kunde då ha helt eniga diskussioner i dessa frågor. Så uppfattade vi då Guds vilja och vägledningen i Guds ord. I frågan om homosexualiteten gav bl.a. Per-Axel Sverker en tydlig och bibliskt förankrad undervisning som var glasklar.

Sedan har otydligheten brett ut sig. Jag menar att det är tidsandan och sekularisering som breder ut sig, troheten till Gud och Guds ord vittrar sönder, men ambitionen att vara tidsandan till lags blir alltmer styrande.

Inom Equmeniakyrkan var debatten intensiv i homosexfrågan för cirka 10 år sedan, och dealen blev att detta får avgöras på församlingsnivå, det var inte möjligt för samfundet att ha en enhällig ståndpunkt.

Här tror jag att det är nödvändigt för både Pingst och EFK att på nytt lyfta frågan, och tydligt uttrycka den ståndpunkt som man i alla tider har haft.

Kan vi inte vara överens om hur vi definierar det kristna äktenskapet, då kan vi knappast heller vara överens om hur vi ska driva mission eller teologisk utbildning gemensamt.

När man diskuterar samlevnadsfrågorna så märks också en tydlig skillnad mellan nyare rörelser och de äldre frikyrkosamfunden. För Hillsong, SOS Church, United, New Wine-rörelsen, Vineyard, Oasrörelsen, Livets ord, m.m. råder mer av samsyn till en mer konservativ syn på äktenskapsfrågan och samlevnadsfrågorna. I de äldre frikyrkosamfunden har processen med sekularisering gått betydligt längre. Och frågan är hur mycket framtid en del av de äldre frikyrkosamfunden har. Förmodligen är sekulariseringen och uppluckring av bibeltro och bibelsyn en del av vägen utför, och vägen mot ett långsamt försvinnande. Det märks också en stor skillnad mellan gammalt och nytt inom samfunden, nyare församlingar inom EFK har en klarare hållning än äldre församlingar, jag tänker t.ex. på New Life i Stockholm.

Fick ett mail från en god vän i Folkungakyrkan sent i går kväll som delar mina frustrationer över senaste veckans debatt. Fick hans godkännande att publicera mailet. Han skrev: ”Det är spännande att leva i Stockholm och Sverige som kristen då man:

– är emot utlevd homosexualitet

– är emot all abort

– är emot sambo och sex före äktenskapet

– tror på helanden

– tror på helvetet

– tror på profetiska ord från Gud.

– tror bibeln är 100 % sann

m.m.

Snacka om att vara annorlunda jämfört med den omgivning vi befinner oss i. ”Anpassa er inte efter denna världen…” – ett ord att läsa och ta till sig om och om igen.”