Profetens tjänst och profetians gåva

Min senaste ledare i Världen Idag handlar om profetens tjänst. Den är extremt viktig i församlingens liv. Det kan vara skillnaden mellan väckelse och förnyelse och torka och slentrian, beroende på om man ger utrymme för profetens tjänst i församlingen. Profeten förmedlar liv, tro och vision. Pekar på Guds möjligheter. Kan också i vissa lägen förmedla varnande ord och utmana till omvändelse. Profetens tjänst är en basun som ska ge en tydlig signal. Ju mer konkret profetiska budskapen är, både när det gäller positiva uppmuntrande budskap, och korrigerande och varnande budskap, ju lättare är det för församlingar och individer att ta till sig budskapen och låta dem ge förändring i sitt liv.

Jag tror att det profetiska behöver lyftas flera snäpp i svensk kristenhet. Vi har för mycket mänsklig demokrati där många olika åsikter ska brytas och debatteras. Vi behöver mer av profetisk input, där personer kan hävda att Gud har talat till dem och kan ge budskap in i församlingar, kyrkor, samfund, styrelser, och till enskilda personer. Varje styrelse i kristenheten, oavsett om det gäller lokala församlingar eller samfund eller parakyrkliga organisationer, behöver knyta till sig profetiska personer som kan ge input och bidra till utvärdering av verksamheten.

Det finns också en samhällsprofetisk tjänst där profeten vänder sig utanför kyrkväggarna. Då behöver man agera på de plattformar som finns i samhället. Kanske genom ett möte med en politiker, ett debattutspel i en större tidning eller medverkan i radio eller TV. En viktig profetisk funktion är att förmedla budskap till enskilda personer, kanske i maktställningar, och då är det viktigt att arbeta för att få till stånd möten med de berörda personerna.

Det profetiska kan fungera på olika nivåer. Den profetiska gåvan behöver framförallt fungera i den lokala församlingen, och prövas i den lokala församlingen. Det kan fungera i samband med gudstjänster på ett ordnat sätt men också i samtal och mindre grupper i församlingen. En profetisk tjänst är ofta en förkunnande och skrivande person med profetisk inriktning. En sådan tjänst behöver alltid fungera tillsammans med övriga tjänstegåvor och ha en förankring i en lokal församling.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Mikael Nyman

    Problemet är att det inte finns några profeter idag. Den särskilda uppenbarelsen är avslutad i och med Nya testamentets fullbordan. Ef 4 handlar om något som skett vid en viss tidpunkt, och innehåller inget löfte om hur det skulle komma att vara i kyrkan framöver. (Och om det å andra sidan finns en fortsatt särskild uppenbarelse, då kan man inte hävda ”Skriften allena” eller Skriftens tillräcklighet, utan man hamnar i samma läger som katolikerna. Skillnaden är egentligen bara om man har en påve, eller tusentals påvar som tar emot budskap från Gud. Man kanske använder uttryck som ”Skriften allena”, men man lägger andra betydelser i det än vad reformatorerna gjorde.) De bibliska förordningarna för den nytestamentliga förkunnartjänsten finns framför allt i Timoteusbreven.

    Om inte annat borde frukterna av den karismatiska rörelsen avskräcka, med tonvis av falska profetior som inte verkar ha någon avskräckande effekt på anhängarna. (Jag satt just och kollade på Justin Peters genomgång av olika falska profetior i samband med Coronakrisen. Jag vet inte riktigt vad som är mest upprörande, alla uppenbart falska profeter, eller alla som säger sig företräda en ”sund karismatik” men som ändå inte distansera sig från dessa falska profeter…)

    En annan dålig frukt av den karismatiska rörelsen är att de tolererar falsk lära. Stora delar av den internationella pingströrelsen förnekar treenigheten och företräder modalism, dvs. att det bara finns en person i gudomen. De allra flesta karismatiker företräder obibliska läror när det gäller frälsningen, de lär obiblisk s.k. ”avgörelseteologi”. De största karismatiska samfunden i Sverige – Pingst och EFK – tillämpar knappt någon församlingstukt längre, utan tillåter medlemmar att öppet propagera för falska läror eller ogudaktiga livsstilar. De flesta karismatiska rörelser tillåter kvinnliga pastorer eller ledare. Förutom karismatikerna är det i princip bara liberala kyrkor som gör detta.

    Problemet i Sverige är att det nästan inte finns några konservativa, bibeltroende protestanter kvar – de flesta (protestantiska) samfund verkar luta åt antingen det karismatiska eller det liberala hållet.

  • Micael Gustavsson

    Du (liksom reformerta secessionister i allmänhet) utgår från en definition av profet som automatiskt attiskt ger dig rätt. Normala karismatiker skulle också hålla med om att det inte finns profeter idag i meningen av människor som får den typ av uppenbarelse vi har i Bibeln. Uppenbarelsen är avslutad.

    Men det innebär inte att Gud inte talar i dag på ett sätt som inte är läro och moralgrundande på det sätt Skriften är. Låt mig ta ett exempel från en person som inte direkt är känd som karismatiker. CS Lewis berättar i en essä med titeln ”the Effiacy of Prayer” om ett tillfälle när han plötsligt fick en ingivelse att han bord gå och klippa sig. Han slog först bort tanken, eftersom han inte behövde klippa sig. Men tanken växte starkare och starkare, till slut nästan som en befallning. Så han bestämde sig för att gå till sin frisör. När han kom dit fick han höra att frisören behövde tala med honom i ett personligt andligt ärende, och hade bett hela dagen att Lewis skulle komma förbi.

    Låt mig ta ett annat personligt exempel. För lite mer än tjugo år sedan gifte jag mig. Under sitt bröllopstal berättade min mamma något hon inte berättat innan. Första gången hon såg min hustru, när jag knappt kände henne, så fick min mamma ett tilltal redan innan de växlat ett ord att där kommer Micaels blivande fru. Hon sa ingenting till oss fören under bröllopet för att hon inte ville påverka någon av oss , men hon nämnde det för några andliga vänner som regelbundet bad för detta tillsammans med henne (hon tyckte först att det gick lite långsamt och inte hände något). Jag har inget skäl att betvivla att det verkligen var från Gud, då att gifta mig med Tea var ett av de bäste beslut jag fattat.

    Båda exemplen kan givetvis vara tillfälligheter, men jag tror inte det. Och du kan säkert förstå poängen, att profetiska tilltal idag inte är ofelbara (då vår mänskliga utrustning gör att vi hör fel, som en dålig radiomottagare), och inte heller är lärogrundande, eller allmängiltiga, på något sätt, utan ett exempel på Guds personliga omsorg om både individer och församlingar.

  • Tord Ivarsson

    Jag ser ingen distinktion mellan den profetiska gåvan (genom DHA) och ämbetet ’Profet’.

    Sedan är du frågan skyldig vad du menar med uttrycket ’profetens verksamhet i FÖRSAMLINGEN’ (till skillnad från utanför denna).
    a) Han får bara profetera i kyrkobyggnaden (p-kyrkan där&där).
    b) Han måste vara inskriven i en församlings matrikel?
    c) Han måste lyda sin pastor om pastorn inte vill att profeten profeterar det eller det?
    d) Profetens profetia gäller på högre nivå än just bara den församlingen, men pastorn ifråga måste ändå få stoppa profeten?
    e) Inom samfundsvärlden med två hundra församlingar, måste det finnas två hundra profeter utplacerade?

    Vill du precisera vad du menar med ’inom församlingen’ och ’inte inom församlingen’?

  • Mikael Nyman

    Jag är – om än inte reformert – så åtminstone – ”secassionist”.

    Själva problemet med den karismatiska tolkningen är att man medger två typer av profeter, och två typer av apostlar. Dels de ”ofelbara” profeterna/apostlarna (Bibelns författare), dels ”felbara” profeter/apostlar (som talar till oss idag). Jag kan se att Bibeln talar om profeter och profetior – inte om olika ”nivåer” av profetior, där enbart vissa skulle ofelbara. Regeln bör enligt mig vara: Om Gud talar, så är det ofelbart, och absolut pålitligt och bindande för alla kristna. Om det finns moderna profeter (eller apostlar), kan man inte samtidigt hävda att Bibelns kanon är avslutat. Bibeln böcker är auktoritativa därför att de är skrivna av profeter eller apostlar. Att vi har den kanon vi har beror på att de böcker som ingår, så långt tillbaka vi kunskap, omtvistat har betraktats som profetiska eller apostoliska. Skulle det finnas moderna profeter eller apostlar, då kan man heller inte utesluta att kanon behöver utökas.

    (Tyvärr har många protestanter en luddig som på frågan om Bibelns kanon, vilket öppnar upp för angrepp från t.ex. katolskt håll.)

    Därmed inte sagt att Gud inte kan handla på ett extraordinärt sätt som svar på bön. Gud kan bota någon from en sjukdom, och man kan ju tänka sig att Gud ger någon en stark inre känsla att den bör göra si eller så. Men från detta kan vi inte sluta oss till att det skulle finnas en särskild kategori ”mirakelarbetare” i församlingen.

    Sedan tillkommer alla praktiska problem om man medger förekomsten av moderna profeter. Hur vet man när ett budskap är från Gud? Ta Enarsons budskap t.ex. Det tycks som om de som accepterar hans budskap är sådana som redan tidigare var positiva till honom och hans teologiska inriktning. De som sedan tidigare varit kritiska till Enarson, verkar bara ha blivit ännu mer kritiska. Så har den moderna ”profeten” bidragit till mer splittring och oreda i församlingen, snarare än uppbyggelse.

    Vidare kan man undra varför inte ”Anden” varnar för alla falska läror och obibliska företeelser som florerar i många karismatiska sammanhang (”nej, en kyrka som förnekar treenigheten är inte en kristen kyrka; nej, en rätt biblisk församling tillåter inte att medlemmar lever i öppen synd; nej, en pastor som skiljer sig och gifter om sig utan bibliskt skäl är inte kvalificerad, etc.)

    Ur en bibliskt perspektiv bör man betrakta den karismatiska rörelsen ungefär som man betraktar den katolska kyrkan – i den mån de inte företräder öppna heresier bör de betraktas som delar av den kristna kyrkan, och man måste medge att Guds ord är verksamt även där och människor kan komma till tro och bli frälsta. Däremot rymmer både den katolska kyrkan och den karismatiska rörelsen farliga villoläror, som man måste varna för.

  • Micael Gustavsson

    Återigen hamnar vi i definitioner. Gud talar inte ofelbart på det sätt Han gjorde under skriftens tillkomst; alltså är kanon avslutad. Det finns inga ofelbara tilltal idag, allt är filtrerat genom felbar mänsklig natur. Som när en politisk motståndsrörelse försöker ta emot meddelande via radio och mycket är brus. Detta inte pga av någon svaghet hos Gud givetvis, utan pga att det är Hans avsikt att inte tala på det sätt Han gjorde genom Skriften. Så det kan vara svårt att veta vad som kommer från Gud, och vad som kommer från det undermedvetna. Därför har tex New Wine som rekommenderat praxis att istället för att som gammaldags pingstvänner säga ”så säger Herren” mera ödmjukt säga något i stil med ” medan vi bad så tror jag att Gud kanske sa”.

    Och ingenting nytt kan läggas till i lärohänseende som inte redan finns i uppenbarelsen. Men Gud kan genom tilltal få oss att se saker som står där, men som våra ögon bara glidit förbi. Vilket var vad han gjorde med Luther ang rättfärdiggörelsen.

    Men det kan också vara praktiska saker som att det är dags att sälja en kyrkolokal och bygga en större, eller förbereda sig för omvändelsen av väldigt många från en viss invandrargrupp. Gud har inte lämnat oss helt enkelt.

    Men man bör aldrig vara högmodig, och alltid öppen för att det man hört inte är från Gud, eller att det är från Gud, men att man har missförstått.

  • Petri Kinnunen

    Jag tror vi kan komma till överensstämmelse om att Guds ledning och tilltal kan upplevas i de flesta kristna sammanhang.

    CS Lewis var en som hörde hemma i Anglikanska kyrkan. Du Micael G, antagligen i någon karismatiskt frikyrka här i Sverige. Mikael N i någon annan, kanske en mer luthersk samfundstillhörighet. I ”En rysk pilgrims berättelse” är det en s k rättrogen rysk-ortodox kristen (ortodox= rätt tro och tillbedjan) som berättar om sina upplevelser om Guds tilltal och ledning.

    Det verkar som Gud kan vid givna tillfällen leda fromma kristna lite av och till oberoende av kyrkotillhörighet. Man behöver inte vara pentekostal eller ens karismatiskt lagd för att kunna bli tilltalad och ledd av Gud. Jag tror att vare sig man är cessationist eller kontinuitionist som tror evangeliet kan bli tilltalad av Gud.

    Men jag förstår Mikael N’s kritik mot all den här pentekostala karismatiska förkärleken och nästan besattheten av att hitta tjänstegåvor såsom apostlar och profeter för att få kristenheten att gå ihop. Alternativt levande och meningsfull. Som jag förstår av vissa kritiker så menar vissa karismatiska företrädare att Gud upprättat dessa tjänstegåvor ånyo (i synnerhet i de karismatiska leden där man t o m i a f tidigare kunde ansöka om att bli apostel. Se Peter C Wagner m fl.)

    Däri ligger kritiken. Som jag insett är detta en röra som S Swärd inte kunnat frigöra sig ifrån.

    Därför måste kritiken komma. För det är beklämmande att ta del av de amerikanska karismatiska svamlet av sol och vårar -profeter och -apostlar som inte har ett uns bäring till sann och äkta profetism över sig. Ta t.ex. Bethel med Bill Johnson som nutida förförelse.

    Den behövs absolut inte i svensk kontext. Vi har redan haft vår beskärda del av detta som t.ex. Förbedjare för Sverige (FfS) med Kjell Sjöberg m.fl. en hord av vilsna själar som bara plogade upp manegen för villolärorna i trosrörelsen. Har noterat att en del av dem i FfS kallar sig apostlar och profeter eller låter sig kallas så nu år 2020. Vilket givetvis är rent strunt.

    Vore intressant att veta vilka S Swärd skulle förorda som havande av dessa tjänstegåvor? Och kvalificerar man sig bara till detta om man har ”rätt” syn på abort, Israel, Andens gåvor, tjänstegåvorna, dopsyn, församlingssyn, etc.?

  • Erik

    ”Gud talar inte ofelbart på det sätt Han gjorde under skriftens tillkomst…”

    ”Det finns inga ofelbara tilltal idag, allt är filtrerat genom felbar mänsklig natur.”

    Jag hoppas att det är din felbara natur som står bakom dessa kategoriska påståenden. Den Gud jag tror på talar ofelbart även idag.

    ”…det är Hans avsikt att inte tala på det sätt Han gjorde genom Skriften.”

    Hur vet du detta? Har Gud berättat det för dig?

  • Micael Gustavsson

    Jag delar den vanliga kristna synen på att uppenbarelsen är avslutad, och är här enig med Mikael Nyman snarare än med dig. Om Gud uppenbarade sig ofelbart idag så skulle det vara detsamma som att lägga till nya texter till Bibeln. Så vilka ofelbara uppenbarelser anser du finns idag och kan läggas till i Bibeln efter Uppenbarelseboken?

  • Erik

    Jag menar att Gud visst kan tala ofelbart på precis samma sätt idag som Han gjorde under Skriftens tillkomst. Jag menar också att det visst kan finnas ofelbera tilltal idag. Vidare menar jag att filtrering genom felbar mänsklig natur även skedde för två tusen år sedan eller mer. Till sist menar jag att det visst kan vara Guds avsikt idag att tala på det sätt Han gjorde genom Skriften.

    Dina kategoriska och tvärsäkra uttalanden om Guds sätt att tala, och hur väl Han lyckas med att förmedla det Han vill, tycks vila på att du själv har full kunskap om Guds vilja och förmåga, eller har en önskan om att specificera och definiera ramar för Guds tilltal, vilket snarare blir en begränsning av Gud och Hans förmåga.

    Att Guds sätt att tala idag inte blir texter som läggs till Bibeln är en helt annan fråga, och något som jag inte berörde i mitt inlägg. Att det inte blir nya texter i Bibeln betyder inte:
    – att Gud inte kan tala felfritt
    – att Gud inte kan förmedla det Han vill genom rättfärdiggjord och helgad mänsklig natur (han använder ju även djur, väggar och andra objekt om det behövs)
    – att Gud inte har för avsikt att idag tala på det sätt Han gjorde genom Skriften

    Bonuskommentar: Hur ser Gud på att Hans egna barn säger ”medan vi bad så tror jag att Gud kanske sa”? Frågar Han sig i förtvivlan: Känner de mig inte bättre än så? Om jag ber ett av mina barn att säga något till de andra barnen, då vill jag inte att han börjar med ”Pappa kanske sade att vi skulle gå och lägga oss nu.” Jag anser att det är en bra början för de som tar sina första stapplande profetiska steg att uttrycka sig på detta sätt, liksom ett gott råd för de som inte känner sig så trygga. De som ödmjukt förvaltat sin gåva i lyhördhet för Gud och kalibrerat den mot församlingens prövning kan mycket väl uttrycka sig på ett mer tryggt – inte självsäkert – sätt. Ödmjuka Herrens tjänare som känner sin Herre kan i kärlek, nöd eller helig vrede inleda med ”Herren säger att…”

  • Micael Gustavsson

    Det har inte att göra med vad Gud ”kan” eller ”lyckas med” utan vad han har för avsikt. Han har givetvis förmågan att göra vad som helst. Och givetvis kan ett enskilt profetiskt budskap råka stämma till 100% med vad Gud vill säga, men det har ingen ofelbar auktoritet, och kan därför inte behandlas som det. Det finns tydligen en skiljelinje här, och jag vet inte hur representativ du är, men du förkastar uppenbarligen reformationens lära om Skriften Allena.

  • Erik

    Om du menar att Gud kan och lyckas med allt Han vill skall du inte uttrycka dig som om du begränsar Honom. Om du inte med 100% säkerhet känner till Guds avsikt bör du kanske smyga in ett ’kanske’ i enlighet med New Wines profetiarekommendationer.

    Frågan gäller inte min syn på Skriften Allena utan din brist på öppenhet och ödmjukhet inför Guds avsikter. Vilket bibliskt stöd har du för att Han som är densamme igår, idag och i evig tid inte har för avsikt att idag tala som Han gjorde igår? Om Jesus kommer tillbaka imorgon och någon skriver ner vad Han säger och gör – skulle inte en sådan text åtnjuta samma status som evangelierna?

  • Petri Kinnunen

    Har nu funderat på det här med apostlar, apostlarna och profeter, profeterna ett tag.

    Det som jag fann var hur stadfäst med lagfart och allt grunden för den byggnad som den världsvida kyrkan är befäst i Ef 2:20.

    Grunden för vår tro kan ju inte nedmonteras och byggas om. Den apostoliska och profetiska undervisningen skall göra oss heliga mera fullkomliga (odelat fokuserade på att) leva ut och bygga upp Kristi kropp tills vi har nått enheten i tron (Ef 4: 11-16 skall helst läsas i helhet).

    Den världsvida kyrkan står på denna apostoliska och profetiska grund vilket kyrkan har befäst i trosbekännelser och skrifter sedan de första kyrkofäderna. Men den mest heliga befästelsen är våra 27 NT-skrifter som alla bedömdes ha apostolisk härkomst. Alltså, redan här kan vi konstatera att den apostoliska eran har nått sin ände.

    Men i dessa 27 skrifter kan vi hitta mindre men ändå inte obetydliga budbärare [gr. apostolos] men de förväxlades aldrig med Jesu tolv och Paulus. De kunde vara lärare, herdar, missionärer, evangelister oså.

    Märk väl, att i vårt NT finns kriterier för hur herdar, lärare och så kan utväljas. Men inget om apostlar och profeter. För att det behövdes inte. Den tiden var redan förbi. De var helt enkelt ödmjuka tjänare i sina roller som herdar, lärare och evangelister utan narcissistiska behov att titulera sig Apostlar med stor A.

    Det är därför förmätet att i karismatiska kretsar sedan 1940-talet (Later Rain, Kanada) att återupprätta detta Apostlaskap, när grunden för allas frälsning redan är lagd och redogjord.

    Därför tror jag med bestämdhet att detta förnyade intresse om återupprättandet av att kalla sig bibliska Apostlar och Profeter helt enkelt är falsk. Det sammanfaller med Jesu undervisning om falska förkunnare och hur det kommer att bli efter hans himmelsfärd. Vi kan läsa om detta redan i Didache – de tolv apostlarnas lära som skrevs runt år 100 e.Kr.

    Det här pseudo-karismatiska Apostlaskapet som pentekostala karismatiska grupperingarna sysslar med är ren rappakalja om vi tar NT, Trosbekännelserna (de sju första), och kyrkofädernas undervisning seriöst.

    Att tro att William Branham (WB), (Later Rain, Kanada) skulle ha ett uns rätt i sin karismatik med en ängel vid sin sida när han predikade är fabulöst och olyckligt. Jag har aldrig, aldrig någonsin fattat hur någon kunde bibeltroende kunnat tro detta. Nu ser vi att den har fått fäste i Sverige via mångt och mycket men det som mest är på ropet är Bethel Redding och Bill Johnson.

    Men WB bjöds inte destå mindre till Sverige av bl.a. Lewi Pethrus men efter vissa dispyter fick kan tillträde S Swärds gamla kyrka (vilken kom att kallas Elim senare). Sedan kallas liknande tillställningar ”väckelse”.

    Därför råder jag (pastoralt) att om man lever, växer upp i denna falska karismatiska miljö måste man bryta med det, helt och hållet och byta till och med byta till en sundare omgivning (församling). Undervisningen om de femfaldiga tjänstegåvorna ála 1940-talet har ett heretiskt ursprung. Det finns Inger Apostoliskt i denna.

  • Micael Gustavsson

    Om Jesus kommer tillbaka imorgon, på riktigt, så har hans återkomst skett, och det finns inte längre behov av skrifter. Om det inte är hans slutliga återkomst så är det inte Han, och vi är varnade av Honom själv att tro på sådana falska ”Jesusar”. Och det innebär inte att han inte kan, utan att han har sagt att han inte kommer tillbaka på det sättet.Mitt resonemang ovan som du invänder mot var ursprungligen riktat till Mikael Nyman, med vilken jag delar den allmänna kristna föreställningen om att Uppenbarelsen med stort U är avslutad i och med sista raden av uppenbarelseboken. Min förklaring, som inte är min privata, gällde hur det fortfarande (enligt evangelikala karismatiker) kan finnas profeter när uppenbarelsen är avslutad. För att låna terminologi från en annan tradition, den katolska, så är senare uppenbarelser (ur katolsk synvinkel tex den heliga Birgitta) ”privata” och har därför ingen auktoritet över kyrkan som helhet, oberoende av om de skulle vara sanna. De läggs inte till Skriften som ytterligare en bok. Jag förstår egentligen inte vart du vill komma? Spåren av folk som tror sig ha haft den typen av uppenbarelser, från mormonerna till Knutby förskräcker. I vilka sammanhang anser du att ofelbara profetior med samma auktoritet som Skriften förekommer?

  • Erik

    Varför är du så säker på att det inte finns behov av Skrifter när Jesus kommer tillbaka? En del tror att Han kommer i två omgångar.

    På gamla testamentets tid fanns det falska profeter. Det innebär inte att det även fanns sanna profeter då. Det är min övertygelse att sanna profeter även förekommer idag. Bara för att församlingar och troende individer misslyckas att pröva betyder det inte att sanna profeter inte finns.

    Jag kan mycket väl tänka mig att det även idag uttalas profetior som är lika betydelsefulla för dagens människor som en del av Gamla testamentets profetior var för den tidens människor vad gäller auktoritet, lydnad och ansvarsutkrävande. På samma sätt som på den tiden kan sanna profetior framföras i många olika sammanhang dit Gud sänder villiga tjänare – templet, bönegruppen, torget, arbetsplatsen, parlamentet, webben, den här bloggen, etc. Detta betyder inte att dessa profetior skall bli en del av Bibeln.

    Du förstår inte vart jag vill komma, fast jag tycker att jag är övertydlig. Jag anser att du inte skall uttala dig i absoluta termer som täcker in bredare områden än du avser.

  • Erik

    Ändring:

    ”Det innebär inte att det även fanns sanna profeter då.”

    skall läsas

    ”Det innebär inte att det inte fanns sanna profeter då.”

  • Mikael Nyman

    Frågan är vad det finns för biblisk grund för att hävda att det skulle finnas två olika typer av tilltal eller uppenbarelser från Gud, å ena sida ofelbara (som inte längre förekommer), å andra sidan felbara (som ännu skall förekomma). Och vad är det i så fall som säger att det inte kan finnas några ofelbara uppenbarelser/profetior/tilltal i dag? Och det motsatta problemet: Vad är det som säger att delar av Bibeln inte skulle kunna innehålla felbara uppenbarelser?