Kommentar om Israeldebatten

Jag har haft förmånen att vara i Israel på semester i 11 dagar, senaste veckorna. Det resulterade bland annat i två ledare i Världen Idag om kristna kyrkan och förhållandet till judarna och Israel. Artiklarna har skapat viss debatt. Jag och hustrun besökte bland annat Knesset i Jerusalem. Vi bodde i Negevöknen några dagar. Vi bodde tre dagar i Tiberias vid Genesarets sjö. Delar av den arabiska befolkningen i området har en pragmatisk och samarbetsinriktad hållning till Israel. Framförallt i Gazaremsan odlas den antisemitiska och starkt Israelkritiska hållningen bland palestinierna.

Att diskutera frågorna historiskt, det är svårt att komma någon vart. Efter Romerska ockupationen som rådde under Jesu tid och första kristna tiden, har det varit många herrar över den smala kustremsan i östra Medelhavet. Som bibeltroende kristen tolkar jag Bibeln som att judarna har fått en av Gud given rätt till landet. Jag har också svårt att inte tolka en rad profetior om judarnas återvändande till detta land, att det är just detta som har skett genom staten Israels bildande. Jag har svårt att se när dessa profetior skulle ha gått i uppfyllelse tidigare i historien. Återvändandet från Babylon på 500-talet före Kristus var ju ett geografiskt mycket mer begränsat återvändande i jämförelse med vad som har hänt de senaste 100 åren.

Jag tror också att det finns goda förutsättningar för fred i regionen. Det jag pekat på är att Israel redan lever i fred med sina grannar, i stor utsträckning. De delar av den palestinska befolkningen som bor i Israel och är medborgare i Israel, visst uttrycker de kritik mot Israel, men sammantaget är de ganska nöjda med situationen och vill bo kvar i landet. Jag är inte övertygad om att palestinierna hade det bättre när de hörde till Jordanien eller Egypten, vilket var fallet före 1967.

En fredsuppgörelse med de palestinier som bor på de områden som Israel ockuperade i samband med sexdagarskriget 1967 måste bygga på realism. Israel ger högsta prioritet åt sin säkerhet. Palestinierna har inte visat framfötterna i några fredsförhandlingar efter 1948. De har inte heller visat någon trovärdighet i att ge Israel säkerhet, vilket är en förutsättning för en uppgörelse. Bara senaste dygnet har 200 raketer skickats från Gaza in i Israel, och detta accepteras inte av israelerna. Det finns inte något demokratiskt samhälle som skulle acceptera det. När kritiken riktas mot Israel från västvärlden för deras försvar av sitt territorium, är det uttryck för att man bedömer Israel efter en helt annan måttstock än vad man bedömer sig själva.

Det är fullständigt orealistiskt att diskutera en självständig palestinsk stat under dessa förutsättningar. Det är bara symbolpolitik utan någon form av realism när kravet på palestinsk stat ständigt upprepas av de flesta länderna i världen.

En realistisk fredslösning är att palestinierna helt upphör med våldsinsatser och istället börjar utveckla ett ekonomiskt samarbete med Israel. Då är jag övertygat om att Israel kommer att så småningom riva muren på Västbanken och göra gränskontrollerna mindre strikta.

 

 

  • Petri Kinnunen

    Du skriver:

    ”Som bibeltroende kristen tolkar jag Bibeln som att judarna har fått en av Gud given rätt till landet. Jag har också svårt att inte tolka en rad profetior om judarnas återvändande till detta land, att det är just detta som har skett genom staten Israels bildande. …”

    Vilket klassificerar dig som kristen sionist. Men det är du fullt medveten om.

    Micael Grenholm, inte helt obekant till dig, visar i tre Youtube-klipp en bibliskt grundad reflektion om ”Israel”.

    https://helapingsten.com/israel/

    Mina invändningar där jag ifrågasatte din exegetik kallar han messias-principen. Tror du inte mig, har du chansen att öppna ditt öra för honom. Att svartmåla uppfyllelseteologi som ersättningsteologi klassificerade han som pejorativ. Och att kristna sionister har stora problem med sin exegetik.

    Lyssna in Micael Grenholm, hade inget att invända till hans analys i de tre klippen om just teologin. Han är bibeltroende och gagnas av sina exegetiska verktyg.

    Att vara bibeltroende och kristen sionist kanske inte går så bra ihop. Milt uttryckt.

  • Mikael Nyman

    Jag håller med om att GT:s profetior fått sin uppfyllelse i och med Jesus och den nytestamentliga församlingen, ”Guds rike”, som ju inte är av denna världen.

    Jag tror det är ett problem i många kristna sammanhang att man är väldigt inkonsekvent i läsningen av GT. Ibland läser man GT:s profetior kristologiskt, ibland på ett ”judiskt” vis som att de skulle syfta på framtida politiska händelser.

    På sätt och vis tror att de mer extrema formerna av dispensationalism är mer konsekventa – de läser alla GT:s profetior bokstavligt, och tror att de syftar på ett framtida politiskt rike. Dvs de läser GT på samma sätt som dagens judar gör.

  • Petri Kinnunen

    Visst. Du har fullkomligt rätt.

    Många, tyvärr tusentals bara i Sverige, läser det profetiska: som om inte Messias/Kristus kommit. De tolkar GT och NT i otro. Trodde de, skulle de inte ”tala om denna världen” om saker, profetior som redan uppfyllts i Kristus (kunde ha skrivit ”i Messias” men sedan årtusenden och tack vare epistlarnas övergång till ett språk som förstods av de flesta på den tiden, det första århundradet, är i Kristus den kristna termen. Det finns INGET anti-semitisk eller ersättningsteologiskt i detta! Sedan finns det konspiratoriska ”kristna” som går vilse i verkligheten och det skrivna ordet som kan älta detta i till dags ände, men det ändrar inte ett faktum.)

    Så därför har du fullkomligt rätt i när du tänker att:

    ”Jag tror det är ett problem i många kristna sammanhang att man är väldigt inkonsekvent i läsningen av GT. Ibland läser man GT:s profetior kristologiskt, ibland på ett ”judiskt” vis som att de skulle syfta på framtida politiska händelser.”

    Det var därför jag utropade rakt ut att Stefan Swärd inte visste det minsta om det profetiska och bara fabulerade när han gjorde sig till uttolkare av det profetiska i en ansats att bemöta ett besvärande element inom den kristna sionismen.

    Det profetiska finns enkom i Kristus. Och den kristna kyrkan är både bred och innehåller en kulturell mångfald. Och just Världen idag och dess ledning skjuter sig själv i foten om de tror att de har förstått ”Israel” rätt. Hundratals av deras ansatser och artiklar med dess ”ansedda” författare (inom de så kallade väckelsekristna) bevisar motsatsen. Betänk hur hur lätt det var för mig att motbevisa israelromantiken Stefan Swärd hade i sina ledare i ViD. Hade det bara varit för honom hade jag inte brytt mig. Men det tilltalar en viss, ofta med pingstkarismatisk präglad, grupp inom svensk kristenheten, som inte fattar bättre och går igång på detta och tror att detta är andligt och profetiskt. Det är den målgrupp som ViD inriktar sig på. Därför måste det på ett eller annat sätt bemötas.

    T.ex. Seth Erlandsson hade en artikel/Mindre bok om Israel som Guds tjänare som inte kunde givas ut för att förlagen – de frikyrkliga svenska förlagen, – inte hade en mer på textnivå, relevant tolkning av Israel. Utan hade en mer eller mindre svärmisk syn på Israel.

    http://www.biblicum.se/wp-content/uploads/tidskriften/2012/Biblicum_2012-1.pdf

    Det finns mycket mera att säga om ämnet och Seths ansats är bara en droppe i havet.

    Så visst lever man i ett visst motstånd men det ändrar inte ett faktum.