Det har varit en intensiv debatt i Dagens spalter senaste veckan om Teologiska högskolan i Stockholm (THS). Fyra företrädare för klassisk baptism har i Dagen hävdat att ledande företrädare för THS förespråkar polygami, underkänner Jesu gudom och Jesu försoningsverk på Golgata. Artikelförfattarna Lars-Göran Berg, Claes-Göran Bergstrand (som jag känner mycket väl och samarbetat med sedan sjuttiotalet), Torbjörn S Larsson och Thomas Forslin (som nyligen valdes in i styrelsen för Svenska Evangeliska Alliansen) har skrivit en ganska spetsig och enligt min mening mycket välformulerad artikel.
NT-läraren vid THS Thomas Kazen har gått i svaromål, och rektorn Owe Kennerberg och en artikel undertecknad av ett stort antal studenter.
De fyra skribenterna ställer helt legitima frågor enligt min mening. De har många års erfarenhet av dessa frågor och en kortfattad debattartikel innehåller naturligtvis bara kortfattade citat och spetsformuleringar. Det är självklart mycket mer som ligger bakom. Man kan bara ana den sorg som ligger bakom texten angående hur väckelsekristendom har försvagats i svensk traditionell frikyrklighet, även om artikelförfattarna har baptistsamfundet som utgångspunkt.
I de tre svar som Dagen publicerat tycker jag nog att Thomas Kazen gör det bäst, han försöker i varje fall att diskutera de kritiska anmärkningar som tas upp i artikeln från nätverket för klassisk baptism. Kennerbergs svar är helt innehållslöst och hopplöst demagogiskt. Jag tycker även att studenternas svar är på den nivån. De hävdar att de har mött Kristus (vem har ifrågasatt det), de kan tänka själva (det är nog ingen som ifrågasätter) och de håller inte med sina lärare om allt (och så är det nog vid alla utbildningsanstalter).
Jag har reflekterat över de frikyrkliga teologiska utbildningarna sedan sjuttiotalet, jag vet inte hur många samtal jag har haft under årens lopp med både studenter och lärare. Nätverket för klassisk baptism pekar på de problem som vi hamnar i med statsfinansierade och därmed statligt styrda frikyrkliga högskoleutbildningar, där troheten till statens riktlinjer väger tyngre än troheten till Kristus, Guds ord och det väckelsearv som modersamfunden har att förvalta.
Vid enstaka tillfällen har jag försökt lyfta och problematisera denna fråga. Man möts då av en massiv kritik från frikyrkliga utbildningsetablissemanget eller en kompakt tystnad och de som problematiserar och ställer kritiska frågor blir effektivt marginaliserade. För 40 år sedan fanns det en livlig intern frikyrklig debatt om denna sak men idag vill man tydligen bara tysta röster som ställer frågor. Jag kan inte tolka debatten på annat sätt. Och det drabbar nu de fyra företrädarna för klassisk baptism som utsätts för en kanonad av kritik i Dagens spalter.
Jag koncentrerar mig nu på att kommentera Kennerbergs svar till de fyra företrädarna för klassisk baptism.
Jag vill börja med att säga att bilden är inte nattsvart. Det finns en hel del positivt som händer i THS-världen och EqK-världen. Men det är angeläget att lyfta fram en diskussion om den inre sekularisering som uppstår med statsfinansierade och statligt styrda teologiska utbildningar.
Det jag har svårast med i denna diskussion är Kennerbergs svar till de fyra debattörerna. Eftersom jag mött samma attityd tidigare i den här typen av diskussioner vill jag ta upp saken.
Vi som kritiserar frikyrkliga teologiska utbildningar beskrivs ofta som okunniga och mindre vetande och det argumentet använder nu Kennerberg. Han bryr sig inte om att svara på deras frågor, han säger bara att de inte är pålästa och har kunskaper om utbildningen. Så respektlöst får man inte behandla debattörer. Kennerberg ger sedan en lista på en rad inslag i utbildningsprogrammet, vilket visar en bredd i utbildningen. Men återigen inte något försök att diskutera den undran och oro som finns över vad ledande personer vid THS står för.
Jag vet inte heller vad ”klassisk baptism” exakt står för, om det åsyftas den gamla baptismen som kom till Sverige i slutet av 1840-talet, eller om det åsyftas anabaptismen från 1500-talet eller om det åsyftas den globala baptismen som idag är en gigantisk rörelse över hela världen. Inte minst i USA har ju baptismen lyckats överleva i betydligt större utsträckning, med ett antal tiomiljoners medlemmar i baptistförsamlingar i hela USA. Kennerberg tar här ett demagogiskt skamgrepp med bas i hans egen doktorsavhandling och pekar på uteslutningar i baptistförsamlingar på 1800-talet. Istället för att svara på de fyra skribenternas frågor riktar han kritik mot hur baptistsamfundet i Sverige leddes på 1800-talet. En mer intressant diskussion vore att diskutera varför baptismen i USA har varit så extremt framgångsrik medan den i Sverige mer eller mindre utplånats och nu försvunnit in i Equmeniakyrkan och in i Teologiska högskolan.
Summa summarum, Svenska Missionsförbundet, Baptistsamfundet, Örebromissionen och Helgelseförbundet m.m. har vuxit fram som dynamiska väckelserörelser. De som idag företräder dessa samfund och dess teologiska utbildningar har ett ansvar att förvalta det arvet. Vart har det tagit vägen? Den väckelsedynamik som en gång i tiden präglade Svenska Baptistsamfundet, hur lyser det igenom och märks i dagens THS. Det är nog en fråga som artikelförfattarna vill ha svar på och som jag också vill ha svar på, men Kennerberg och Kazen ger här inte några svar alls.