Stefan, det är väl bibelvetenskap du har svårt med, snarare än vetenskap som sådan? Och vad är det som är så spekulativt med att försöka förstå en texts genre och läsa den på dess egna villkor. En sådan läsning är naturligtvis inte ofelbar, och det går ju bra att bemöta den och peka ut eventuella brister och varför den egna läsningen är att föredra. Gör gärna det så får vi ett givande samtal. Jag är långt ifrån färdig med min läsning av Genesis 1-3. Framför allt lever jag av den som Guds Ord, även om min läsning är bristfällig. Jag förstår inte hur du kan vara så säker på din sak, och alltså inte ägnar dig åt någon spekulation.

Jag måste erkänna att jag har vissa frågetecken kring din tolkningsmetod och bibelsyn. Och din uppfattning om vad som är evangelikal bibeltolkning verkar vara mycket snäv, och liknar väl mest en neo-fundamentalistisk syn om jag inte missförstått dig.

I reportaget i Världen Idag så blev jag ännu mer förbryllad. Vad är en ”mytologisk bibelsyn” som som du hänvisar till? Är det så att om man bejakar att bibeln innehåller mytologiska element i några texter, då har man en ”mytologisk bibelsyn”? Fast man ju inte alls läser särskilt många bibeltexter så? Ingen av oss som diskuterar med dig läser ju bibelns historiska böcker, som exempelvis Josua, Kungaböckerna eller Krönikeböckerna så. Inte heller läser vi evangelierna eller Apostlagärningarna så. Vi försöker ju helt enkelt läsa bibelns texter utifrån deras genre och då verkar ju Genesis 1-11 ha mytologiska element och kan svårligen läsas som en historisk redovisning på sakprosa.

Och du verkar också anse att vi som kommer fram till andra ståndpunkter än dig i vissa frågor förnekar ”bibelns historicitet”. Det känns lite magstarkt måste jag säga. Och om man till exempel inte tänker sig att Genesis 1-3 är en historisk redovisning på sakprosa, då ”lämnar man bibelns historicitet” enligt dig? Från min horisont är det lite märkligt att du verkar välja ut vissa element i Genesis 1, som ”dag” och tolka det som ”epok” men insistera på att andra saker, som Adam och Eva, måste förstås som historiska personer? Du menar också att släkttavlorna i Genesis inte ska tolkas bokstavligt. Men vore det inte den självklaraste saken i världen att göra det om man betraktar Adam och Eva som faktiska historiska personer? Varför det ena men inte det andra?

Och det är väldigt oklart för mig vilka tolkningsprinciper du använder i din bibeltolkning? För om vi ska läsa Genesis 1-3 som en faktisk historisk redogörelse så borde du väl också betrakta ”himlavalvet” som en materiell kupol? För det gjorde ju antikens människor och tydligen också författaren till Genesis 1. Och finns det luckor i denna kupol som ibland öppnas så att vatten strömmar ner? Som vi ju kan läsa om i flodberättelsen. För vi vet ju genom historiska dokument att antikens människor tänkte sig att så var fallet. När nu samma föreställningar kommer till uttryck i Genesis, hur ska det förstås? Ska man tänka sig att författaren till den bibliska berättelsen bara använde detta som bildspråk, och alltså blandar sakprosa med symbolspråk? Och alltså därigenom har en helt annan förståelse av universum än antikens människor i övrigt, även om det aldrig sägs? Eller hur ska man förstå dylika saker?

Min grundfråga rör alltså hur du sorterar mellan bokstavliga och symboliska beskrivningar och på vilka grunder?

Vore roligt om du hade tid att förklara lite mer hur du tänker.”

Ok, inte bokstavligt i alla fall. Men hur är det med valvet, stjärnorna som beskrivs som fästade där, vattnet över och under valvet, livets träd, kunskapens träd, den talande ormen, människan som danas av jorden, Eva som tas ur mannens sida, människornas väldigt höga åldrar, luckorna i himlen, jättarna, tornet som når upp till Gud osv? För att nämna några saker. Ska det förstås enligt sakprosans regler? Eller hur ska det tolkas för att man ska vara sann mot en historisk bibelsyn.