1. Jag har läst artikeln på Världen idag och vad du skriver här. Jag får dock fler frågor än svar. Du säger att den mänskliga vetenskapen förändras ständigt. På vad vis är det ett problem att vi hittar bättre förklaringsmodeller? Menar du att vetenskapens framsteg i sig är ett argument för att relativisera dess rön? Jag blir inte riktigt klok på din vetenskapssyn, helt enkelt. Kan du hänvisa till några vetenskapsfilosofer som du menar beskriver din syn på ett bra sätt?

2. Gud vet måhända allt och Bibeln är som den är, men är vår förståelse av den också outvecklingsbar? Vad gör du för skillnad mellan att kritiskt granska Bibeln och att ifrågasätta invanda tolkningar av den? Du är ju själv en anhängare av ett antal tankar som uppstått genom att invand tolkning ifrågasatts. Du är varken post- eller amillenist om jag förstått din eskatologi rätt, trots att dessa båda synsätt varit huvudspåren genom kyrkans historia. Du uppskattar reformationen och är väl dessutom baptist?

Även om du svarar att dessa tankar uppstod genom att man läste Bibeln så menar jag att min poäng består. Det gjorde de andra också och följer man många diskussioner syns det tydligt att bibeltro och bibelkärlek ofta fanns på båda sidor. Och ett flertal åsikter som vi idag förknippar med liberalteologi är av betydligt äldre datum än Spinoza och Schleiermacher: Universalism är ett exempel där du och jag har en samsyn, symbolisk tolkningsmetod vid läsning av 1 Mos 1-11 ett annat där vi troligen skiljer oss åt.

Kort sagt, frågan om vad som vägleder vår tolkningsprocess är oftare den viktiga. Det kan bli en på tok för bekväm överförenkling att dra fram kortet den som inte tror som jag är liberalteolog. Det är också en samtalsstoppare. Precis som det är att dra fram fundamentalistkortet.

3. Du hänvisar till The Fundamentals men flertalet författare av den boken tog i skarpast möjliga ordalag avstånd från den framväxande pingströrelsen. G. Campbell Morgan kallade den ”Satans sista spya”, som ett exempel. Är inte det ett problem?

Menar du att boken The Fundamentals är en god måttstock för vad som är sund tro på ett ungefär, eller delar du författarnas bedömningar i detalj? Ingår exempelvis synen på Moses som Pentateukens författare i det som behöver bekännas? (Trots att det aldrig står i Bibeln att han skrev dessa böcker.) George W.Lasher har ett kapitel där han underkänner luthersk syn på pånyttfödelsen. Är det en viktig demarkationslinje?

4. Om nu bibeltexten inte ska tolkas lite hur som helst är då exempelvis inte vetenskapen en allierad? Textvetenskapen hjälper oss klarlägga grundtextens troliga utformning, språkvetenskapen vad ordval och grammatiska konstruktioner har för valörer och vad texterna har för genre, historievetenskapen ger oss en rikare kontextförståelse, etc. Bibeln ensam ger oss inte sådan information. Står den ändå över denna vetenskap?

Gud vet allt, men inte säger väl Bibeln allt som finns att veta?

Kort sagt, blandar du inte samman begreppen vetenskap och naturalism?

Själv skulle jag aldrig säga att Bibeln står över vetenskapen. Frasen är innehållsligt på tok för onyanserad för att säga något väsentligt. Den blir en shibboleth, att gilla eller ogilla.

5. Du använder ordet myt som om det vore motsats till sanning. Jag önskar att du kunde börja använda ordet mer som Tolkien och C.S. Lewis. Många myter är inte bara sanna, de är dessutom mer sanna än sakprosan! Det löser upp onödiga polariseringar, ger en djupare och bättre förståelse av vad som egentligen står på spel och är dessutom religionsvetenskapligt mer korrekt.

Anton Johnsson, Bibeln är ju ett dokument med flera tusen år på nacken, fantastiskt tidlöst i sitt budskap, men självklart kan den inte täcka in många moderna utmaningar, t.ex. med modern teknik. Det den bibeltroende kan göra är att hitta principer i Bibeln som kan tillämpas på moderna frågor, t.ex. har jag försökt göra det i miljöteologiska frågor. Mohler gör ju som du säger många sekulära politiska ställningstaganden, och det kan man ju behöva göra ibland, men då viktigt om det motiveras utifrån bibliska principer, eller om det bara är ens allmänna uppfattning. Jag vet inte hur Mohler resonerade i det fall du refererar till. Det är sant att jag gillar Mohler, det betyder inte att jag håller med om allt han säger.
Jag brukar ju ständigt påminna om att bibelsyn inte bara får bli en lärosats, men bibelsynen är grunden, ska vi kunna följa och lyda Jesu ord måste vi först tro på och tillägna oss hans ord. Att mycket av det som kallas bibeltroende är konstigt kan jag hålla med om, men det kan ju aldrig vara ett argument för att inte vara bibeltroende.

Jag anser att just detta med ”bibliska principer” är en av de stora skurkarna i dramat, för det handlar allt för ofta om att skrapa bort köttet från benen, slänga köttet, och koka buljong. När man använder Biblen som en råvarubod för principer missar man ofta att Bibeln, till stor del, är berättande. Den ger oss berättelser som vi ska levas oss in i, och leva av. Bibeln leder fram till Jesus, och berättelsen om Jesus är den vi ska leva ut – det är den som ska bli kött i kyrkans liv. Det innebär att vi inte får leva på ett annat sätt än vad som påminner världen om berättelsen om Jesus. Vilket gör att vi på ett ganska enkelt sätt kan utesluta atombombningar utförda av kristna, tänker jag.

Det som många kristna istället gör är inte följa berättelsen utan istället plocka guldkorn från olika ställen i bibeln, skrapa bort dess plats och kontext i berättelsen – och sedan göra principer av dem. Tyvärr blir dessa principer ofta en abstraktion av Bibeln utifrån vilken man bygger ett nytt etiskt system. Ett system som t ex kan rättfärdiga atombombningar.

(P.S, jag tycker också Mohler är intressant att lyssna till. Jag gillar Thinking in Public)