David Willgren har ställt följande fråga till mig: ”Jag kom att tänka på en sak som det vore spännande att höra lite hur du tänker kring. I många av dina texter så kopplar du ju ihop sekularisering av teologisk utbildning med statlig styrning och statlig finansiering, d.v.s att en sådan styrning är problematisk om den präglar utbildningen eftersom det innebär att den sekulära staten får för mycket inflytande och påverkar frågor som bibelsyn etc. negativt. Utifrån detta vore det intressant att höra hur ni resonerat i den teologiska utbildning du själv är med och leder. Om jag inte förstått fel så sitter du i styrelsen för Skandinavisk Teologisk Högskola, och ni har ju tagit tydliga steg och ansökt om just examensrätt och statligt bidrag. Hur gick resonemanget här? Om denna typ av relation och inflytande över teologisk utbildning är problematisk, vilket du återkommande upprepar, varför söker ni precis en sådan koppling för STH? Eller var du som styrelsemedlem kritisk till detta?”

Det är riktigt att jag sitter med i styrelsen för Skandinavisk Teologisk högskola. Jag sitter dessutom i styrelsen för en annan akademisk teologisk utbildning, nämligen Westminster Theological Centers hub-filial i Stockholm som finns i Citykyrkan, som bedrivs i samarbete med ett brittiskt universitet. Jag har dessutom suttit i styrelsen för Örebro missionsskola, men det var två år i mitten av nittiotalet.

Jag kan dessutom avslöja att jag faktiskt en gång för länge sedan sökte jobb på Teologiska högskolan i Stockholm, men det var någon gång i början av nittiotalet när den var nybildad. Jag fick då ett vänligt brev från dåvarande rektorn Mats Hansson om att jag inte fick något jobb där.

Jag tycker att detta är ett stort problem med den statliga styrningen av utbildningen av präster och pastorer, och de krav det ställer på utbildningarna när det gäller icke-konfessionalitet, icke-lärjungaformande, icke-tilltro till att Bibeln är Guds ord och tilltal till oss, icke-karismatiskt m.m. Min erfarenhet från Westminister Theological Center är dock att brittiska högskolesystemet är mer flexibelt på denna punkt. Det ger mer möjlighet till ett kritiskt förhållningssätt till rådande inomvetenskapliga paradigm inom teologin.

Den statliga styrningen skapar problem på flera plan, det gäller inte bara undervisningens inriktning och kraven på kurslitteraturen. Det handlar också om kraven på lärarnas kompetens. Om Jesus hade levt idag hade han aldrig uppfyllt kraven på att bli lärare i akademisk teologi. Samma sak gäller t.ex. Lewi Pethrus eller John Ongman. Att lärarna måste ha disputerat vid sekulära universitet är enligt min mening ur kristen synvinkel helt olämpliga kriterier, men framtvingas genom statliga styrningen. Jag har ju själv disputerat vid sekulärt universitet så det gör en naturligtvis inte diskvalificerad med automatik. Men om man vid en teologisk utbildning ska t.ex. lära sig att grunda nya församlingar eller att lära sig om profettjänstens inriktning, är det förmodligen mer sannolikt att man lär sig något om man lyssnar på en person som har bred erfarenhet av att grunda församlingar, eller en person med bred erfarenhet av att utöva profettjänsten.

Vi lever i en ekonomisk verklighet där vi har svårt att klara dessa utbildningar utan statliga stöd, studiemedelsberättigande m.m. Min känsla är dock att olika teologiska utbildningar balanserar detta på lite olika sätt. Det optimala vore om Skandinaviska teologiska högskolan klarade sig utan statligt stöd. Nu har vi dock kompetenta lärare med examina från de sekulära universiteten som uppfyller den formella behörigheten. Men som är djupt medvetna om de målkonflikter jag här pekar på.

I en strikt akademisk kontext är det möjligt att kritiskt pröva vetenskapliga teorier, vilket skapar möjlighet till kritisk granskning av liberala teologin. Det är också möjligt att studera de bibliska texterna utifrån deras egna premisser, där man utgår från vad texten faktiskt säger. Och då kan t.ex. en evangelikal och karismatisk grundsyn vara en sådan premiss som man utgår ifrån.

Inom akademin florerar många lösa hypoteser och trendforskning med tveksam förankring i empirisk forskning. Jag minns det glada sjuttiotalet när vi studerade marxistisk ekonomi inom nationalekonomin t.ex. Teologin väljer ju delvis själv i vilken utsträckning man i vill utgå från tesen att Gud talar till oss genom Bibeln, och att Gud är en levande Gud som uppenbarar sig idag.