Måndagen ägnade jag mig åt styrelsemöte för Ja till Livet i Uppsala. Sedan ett par år tillbaka är jag ordförande för organisationen.
Vi har ju några organisationer i Sverige som utifrån ett kristet perspektiv arbetar med människovärdesfrågor och försvaret för de allra minsta och de mest svaga, de ofödda barnen.
Ja till Livet har haft en period då vi har varit relativt osynliga. Det började ju med stora abortmarscher på nittiotalet. Vi arbetar för att komma på banan igen och bli en viktig opinionsbildande röst. Vår avknoppade systerorganisation är Pro Vita som specialiserat sig på att jobba med juridiska och rådgivande frågor, bl.a. upptar rättegångarna med barnmorskor mycket av tiden.
En annan organisation är MRO, som bl.a. arbetar med att visa bilder på aborterade foster.
Katolska kyrkan har en egen organisation som j0bbar med dessa frågor, Respekt. Som vi har samarbete med. Det är ju bara Katolska kyrkan som har en genomtänkt teologisk syn på människovärdet och respekten för allt mänskligt liv inklusive de ofödda.
Men dessa svenska pro-Life organisationer kämpar i uppförsbacke. Ja till Livet är nog nästan bara välkomna till trosrörelseförsamlingar. Det kan också finnas enstaka pingst- och EFK-församlingar som kan släppa in en organisation av detta slag.
Och det är ju märkligt. Värnandet om allt mänskligt liv från tillblivelsen i moderlivet, har präglat kristna kyrkan i 2000 år.
Men vi kommer igen. Ja till Livet går vidare, vi kommer att höja rösten.
I Ja till Livet arbetar vi nu bl.a. med att hitta personer som kan fungera som regionala ombud för Ja till Livet, på ideell basis. Brinner du för de frågor som vi jobbar med, hör av dig.
Synen på de ofödda barnen är ju mycket ambivalent i Sverige och i västvärlden. Det finns en vilja att skydda ofödda barn, t.ex. griper myndigheterna in om en gravid person missbrukar och därmed skadar fostret. Utövar du våld mot en gravid kvinna så att fostret skadas är det en straffbar handling. Folk reagerar på könsaborter, aborter av förståndshandikappade m.m. Men med fri abort kan ju något sådant absolut inte förhindras.
Till syvende eller sist handlar det om man är önskad eller inte. Ett samhälle som sorterar ut det oönskade – är det ett bra samhälle?
Nazisterna satte det i system att sortera ut allt oönskat mänskligt liv.