Joel Halldorf diskuterar livsstilsfrågor i en ledare i Dagen senaste veckan.

Hans tes är att frikyrkan och i ledaren diskuteras Pingströrelsen i synnerhet, att moralbildning och vad som är en god kristen livsstil, det har stegvis förändrats utan teologisk reflektion. Det har blivit mer sociologi än teologi. Halldorf tar i ledaren framförallt upp inställningen till idrott men nämner även andra frågor som inställning till alkohol, inställning till homosexualitet, skilsmässa och föräktenskaplig sex och samboskap.

För mig som växte upp redan på sextiotalet, då den äldre formen av syndakatalog delvis levde kvar kan i viss utsträckning hålla med.

Jag håller dock inte med om att det har varit helt tyst, det har funnits teologiska reflektioner, även om jag här känner till EFK bättre än pingst.

Jag minns t.ex. när Karl-Erik Heinerborg och Olof Djurfeldt skrev en riktningsvisande artikel någon gång i början på åttiotalet tror jag, om ungdomar och musik. Då rasade debatten om rockmusik, och de hävdade att ungdomarna måste få ha en frihet att välja musikstil och musiksmak.

Samlevnadsfrågor har ofta varit på agendan, inte minst inom EFK, men jag är övertygad om även inom pingströrelsen. Jag minns t.ex. när läraren på Örebro missionsskola Per-Axel Sverker höll föredrag för alla pingstpastorer om en biblisk inställning till homosexualiteten, det var ett riktningsgivande föredrag, liknande bearbetning gjorde vi inom EFK. Sverkers föredrag i ämnet var utmärkta, de står sig fortfarande.

Det jag dock reagerar på i Halldorfs ledare är sammanblandningen av frågor. Det finns en rad olika livsstilsfrågor där Bibeln faktiskt inte ger några tydliga normer och där vi själva behöver pröva vad som är rätt och riktigt, vad som skadar vårt kristna liv eller inte. Ett exempel på sådant är inställningen till idrotten. Det fanns ju idrott redan på Nya testamentets tid, och de texter i NT som refererar till idrott gör inte någon värdering av idrott som moraliskt förkastligt. Man kan inte hävda utifrån Bibeln att det skulle vara någon form av synd att syssla med idrott eller se på idrott. Däremot behöver ju detta vägas mot alla bibeltexter om kärleken till Kristus, passionen för evangeliet, vad ägnar jag min tid åt. Allt är lovligt men allt är inte nyttigt. Jag ska inte låta något få makt över mig. Så resonerade Paulus, och det är en rimlig hållning i förhållande till idrotten. Jag är mycket idrottsintresserad, men upplevde en omvändelse i 16-årsåldern där jag upplevde att idrott hade blivit en avgud i mitt liv. Efter den upplevelsen kom jag in i en mer balanserad hållning i förhållande till idrotten.

Här tycker jag att man i den gamla syndakatalogen gick till överdrift, med ambitionen att folk skulle vara brinnande kristna, fastställde man livsstilsregler som blev för styrande över människors liv.

Samma sak i inställningen till alkohol. Jag kan inte se att Bibeln säger att en troende absolut inte får dricka alkohol eller att det skulle vara synd att dricka alkohol. Däremot säger Bibeln med all tydlighet att man inte får missbruka alkohol, eller dricka sig berusad. Det är där den avgörande gränsen går, om man ska utgå från de bibeltexter vi har på detta område. Bibeln säger dock att vi inte ska leda någon till fall, och därför tycker jag att det är rimlig praxis att församlingar är alkoholfria miljöer, det församlingen organiserar ska vara alkoholfritt. Inte på grund av att det skulle vara syndigt med någon form av alkoholförtäring, utan på grund av att det kan vara orsak till frestelse för t.ex. människor som har missbrukarbakgrund och blivit fria från sitt missbruk.  Den pastorala praxis jag själv tillämpat under många år har varit att församlingsmiljön ska vara alkoholfri, men att församlingsmedlemmarna själva måste få avgöra här om hur man lever, men där normen alltid är avståndstagande mot missbruk av alkohol. Och där man alltid visar respekt mot dem som man vet har en svaghet på detta område. Bjuder man hem en f.d. missbrukare på middag kan man självklart inte servera vin till maten. Men man kan inte hävda att det skulle vara synd att dricka ett glas vin till maten.

Tittar vi på kristna kyrkan både historiskt och mellan olika länder och samfund, finns här mycket olika praxis när det gäller inställningen till alkohol. Inom de historiska kyrkorna har det inte varit alkoholförbud, det var ofta klostren som var de klassiska vin- och ölproducenterna. Bland karismatiska kristna i England, som jag har haft mycket kontakt med under många år, har det inte varit något alkoholförbud. Bland pingstvänner varierar praxis mellan olika länder. Samma sak i USA där praxis varierar mellan olika samfund.

Däremot tycker jag att det är en helt annan sak i inställningen till sex och samlevnad och äktenskap. Här visar både Bibeln och historiska praxisen på en enhetlig hållning i synen på det kristna äktenskapet som en trogen och livsvarig relation mellan en man och en kvinna. Äktenskapet är ett av Gud givet förbund, och återspeglar relationen mellan Kristus och församlingen. Bara för att vi människor misslyckas med att leva upp till ideal, kan vi inte göra sociologi av eviga förbund och sanningar. Jag har aldrig sett någon teologi för samboförhållanden, det går inte att skapa någon sådan, varken från kyrklig praxis eller från Bibeln.

Så utmaningen här är inte att relativisera idealen och teologin, utan utmaningen är pastoral och lärjungaformande, hur ska vi kunna leva enligt bibliska och kristna ideal i vår tid. Att skilsmässor är vanliga, kan ju inte ändra på teologin och idealen, att Gud har tänkt att det han har sammanfogat kan människor inte skilja åt. Däremot behöver vi ha pastoralteologi för att hantera när vi misslyckas, och församlingen är mötesplatsen för människor som brottas med sina liv, det är inte mötesplatsen för perfekta personer.

Jag delar helt Halldorfs grundsyn, inte göra sociologi av teologiska frågor. Inte genomföra livsstilsförändringar i kristen miljö utan teologisk reflektion. Däremot tycker jag det blir helt fel när vi sammanblandar livsstilsfrågor där det finns utrymme för flexibilitet och lite olika praxis, och livsstilsfrågor där både Bibeln och kristna traditionen ger ett entydigt svar och klart definierar vad som är kristna ideal. Där tycker jag att sex och samlevnad och äktenskap är ett exempel på en sådan fråga.