Tanken & debatten är värd att väcka.

Med tanke på alla omstöpningar och ombildningar till nya samfund, där man knappt hunnit smälta namn och vilka gamla samfund som ingår så är det värt att diskuteras.

Fördelar och tveksamheter…
Själv känner jag mig tveksam till större ”råd” som ska uttala sig för kristenheten.
Exemplen som SKR & dess Charta Oequmenica är väl knappast främjande.
Pss. när större kristna organisationer gör sig till talesmän för hur Israel ska uppföra sig…
Men det vet ju du Swärd vad det innebär med politisk predikostol

Ytterligare aspekt på det som triggar är missionsverksamheters beroende av SIDA, där t.ex. PMU fick en knäpp på näsan – då kan det kanske vara bra med en missionsorganisation med ”tyngd” vid förhandling och långsiktiga strategier ?

Har läste i genom det gamla inlägget. Och vad tycker och vad anser du själv om du ska vara helt ärlig, Stefan? Tror inte det var nån fel på motivet, inte inledningsvis om man säger så. Men det är ju inte så solklart att den vision man bär på till sist träffar målet och får dess verkan och dess syfte som är dess själva mening, mycket kan hända på vägen, väldigt mycket. Men som i det här fallet vill jag påstå,,detta utan jag för den skull använder mig av överord att här har mycket gått snett.

Med tanke på att pingströrelsen tappar mer och mer av den karismatiska betoningen så öppnar det upp för en djupare samverkan och på sikt även ett samgående. Fortsätter frikyrkorna att minska blir det nog också ett nödvändigt ont med samgående. Gemensam utbildning är första steget nu kommer teologin att likriktas och bli mer evangelikal med karismatiskt inslag men knappast med klassisk pingstteologi. Dessutom med en rejäl dos postmodern relativism, det banar garanterat vägen för en omdaning av pingtsrörelsen att bli mer evangelikal i sin betoning. Adios pingst i Sverige åtminstone som organiserad rörelse. Hoppet kan stå till mer fristående pingst samlingar. Huruvida överorganisationsbyggandet verkligen gör nytta kan man undra, mycket gott kan givetvis ske med gemensam organisation, men vad gäller pingströrelsen blev det knappast något som stärkte den andligt med en rad tjänstemän i pingsthuset…

Jag dog som pingstvän den dag Filadelfia i Stockholm försvarade en halvt satanistisk rockgrupps spelning i kyrkans lokaler gentemot andra, företrädesvis, äldre pingstpastorers starka invändning. Kort dessförinnan en förfrågan hos en annan större pingstförsamling om ljusbärarens innebörd – jo, om inte jag orkar så ber ljuset (!) i mitt ställe, en rent hednisk tanke. Det är alltså inte mycket bevänt med pingströrelsen längre.
I mer totalitära stater, i den riktning Sverige nu snabbt rör sig, finns ofta en överbyggnad över alla kyrkor som staten lätt kan kontrollera. Det är alltså en risk med institutioner, en inte negligerbar risk i de tider vi lever i. Jag tror vi ska komma ihåg det.
Att det kan finnas en och annan fördel med en toppstyrd kyrkoorganisation är säkert sant. Man blir organisatoriskt mer effektiv, man kan köra över minoriteter i rörelsen genom majoritetens övertag i policyfrågor och uttalanden mot allmänheten.
Det bästa är frivilliga samarbeten kyrkor emellan på Andens basis och på lokal nivå. Där kan fortfarande bibeltroende frikyrkor samarbeta med Sv kyrkan, vilket bör vara helt otänkbart på central nivå.

Både mormoner och JV står väl närmare Sv Kyrkan än islam. Mormoner har jag lärt känna som mycket goda och trivsamma människor med ett driv, plikttrogenhet, evangelisationskänsla och en moralisk högtstående livsstil som vi frikyrkliga en gång hade, men absolut inte längre har.
Varför inte ett samgående med lamaismen? Förre ärkebiskop Hammar ansåg att han innerst inne nog var en buddhist. Yoga och mindfulness praktiseras i var och varannan kyrka. Man kanske redan borde kalla kyrkan SBKK, Svenska Buddhist-Kristna Kyrkan.
Egentligen är det sorgligt att man ens har en anledning att raljera över detta…

Om man slår ihop ohörsamhet med ohörsamhet får man som resultat ohörsamhet. Det är bättre då att slå samman Kristenheten i vårt land med Guds Ord, med Gud själv! Han – Sanningens Ande – som talar till världen sanningen om synd, rättfärdighet och dom! JESUS var uppfylld av Honom, och var därför ”full av nåd och sanning”.

Bibeln visar den, men en karta behöver man ju inte följa, särskilt inte om man är ett exemplar av Laodiceaförsamlingen, som har allt och behöver inget: man är med andra ord, Gud själv. Säger som barnen: ”Kan själv”.