Senaste veckan har jag ägnat en hel del tid åt att resa runt och tala om korset, och förkunna huvudbudskapet i min bok ”Inte utan korset”.
Förra söndagen besökte jag Svenska kyrkan i Järna. I onsdags reste jag och Livets ords förlagschef till Uddevalla för ekumeniska möten där budskapet om korset skulle tas upp. Arrangör var Fristaden i Uddevalla men pastorer och församlingar i regionen var inbjudna. På onsdag dag hade vi ett möte för 31 pastorer och präster från Uddevalla, Vänersborg, Trollhättan, Ljungskile och Strömstad.
Ett öppet kvällsmöte i Uddevalla på kvällen.
Torsdag morgon drog vi vidare till Falun, med samma upplägg. Möte för pastorer på eftermiddagen och ett öppet kvällsmöte på kvällen då det kom med många kristna från olika sammanhang. Lugnetkyrkan i Falun var här arrangören.
En fantastiskt bra respons.
I mitt budskap om korset försöker jag ju presentera en helhetssyn på evangeliet. Där jag pekar på att vi kan inte förstå och förklara korset utan att förstå och förklara syndens allvar och Guds vrede över synden. Korset visar hur allvarligt Gud ser på synden och hur kraftfullt han dömer synden. Korset handlar om att vi ska räddas från syndens konsekvenser, vi ska räddas från evig dom och förtappelse, att gå förlorade, och istället få gåvan av det eviga livet.
Korsets budskap är att ge nåd till syndaren. Korsets budskap är att Jesus i ett ställföreträdande strafflidande har burit allt, han tog på sig världens synd, han tog på sig vår orättfärdighet, för att vi skulle få hans rättfärdighet. Han tog på sig syndens skuld för att vi skulle bli benådade och frikända.
Det är evangeliet och frälsningsbudskapet, i sann reformatorisk anda.
Jag har bland annat konfronterat benägenheten i svensk kristenhet att tona ned syndens allvar och Guds vrede över synden. Korset blir obegripligt och urvattnat utan den förståelsen.
Har försökt förklara syndens allvar och Guds vrede över synden på ett sätt som kan vara begripligt för moderna människor. Bland annat har jag lyft fram miljösynderna, synderna med att inte bry sig om lidande människor – mitt huvudexempel är hur alla Europas länder på trettiotalet stängde sina gränser för flyende judar från Tyskland, så att de inte kunde fly. Vi var alla delaktiga i Hitlers massmördande. Det är synd. Naturligtvis gör jag referenser till dagens flyktingproblematik.
Gud är vred på synden. Att inte framställa Gud på detta sätt är att presentera en likgiltig och kärlekslös Gud som inte är vred över att ett par miljoner kvinnor har blivit våldtagna i Kongo, och en Gud som inte bryr sig om att 6 miljoner judar blev mördade i koncentrationslägren.
Men det fantastiska är att Guds kärlek visar sig inte bara i vreden över synden, utan i att han själv tar initiativet till att rädda och benåda syndaren. Genom korset kan det göras utan att Gud är släpphänt och ser mellan fingrarna på ondskan.
Är positivt överraskad över hur väl argumenten och budskapet når fram, jag har ju haft en ganska stor bredd av kristna på mina samlingar senaste veckan.