Idag kommer jag med en ny ledare i Världen Idag där jag ställer frågan varifrån vi ska hitta våra inspirationskällor för vägen framåt för svensk kristenhet.
En trend är återgången tillbaka till de historiska kyrkorna. De mest kända exemplen på denna trend är Peter Halldorf och Bjärka-Säby och Ulf Ekmans konvertering till katolicismen.
En annan trend är nya globala och internationella pingstkarismatiska nätverk och nya samfund som Hillsong, Bethel-Redding-inspiration, SOS Church och Magnus Persson och United Malmö, är andra exempel på nya pingstkyrkor som söker vägar framåt i internationella nätverk. Livets ord i Uppsala är del av liknande strömning, liksom Södermalmskyrkan och Arken. Det finns flera andra apostoliska globala nätverk som svenska församlingar är med i, som Terry Virgos nätverk och Salt and Light. Det finns mycket gott i detta. En nackdel man kan bli att man blir uppslukad av det internationella och globala nätverk man uppgår i, så att man missar gemenskapen med kristna på Sverigenivån och lokalt med andra församlingar, men det behöver inte bli någon motsats där om lokala församlingsledningar motverkar detta.
En tredje trend är hela floran av nya immigrantkyrkor som växer fram som ofta har kopplingar till apostoliska rörelser i Afrika eller Latinamerika. Det finns nu massor av afrikanska församlingar och latinamerikanska församlingar i Sverige. Tyvärr blir det ofta ganska dålig koppling till svensk kristenhet, kanske mest kontakt genom att man lånar en svensk kyrka, men det blir inte så mycket mer. Här måste byggas broar till de svenska församlingarna, annars isoleras immigrantförsamlingen och man missar kopplingen till svenska församlingar och svenska kulturen. Den svenska församlingen missar viktig inspiration och input. Det vi försöker bygga i Elim Stockholm är ett nätverk av församlingar där svenska och internationella församlingar jobbar tillsammans i samarbete. Då kan vi också nå andra generationen av invandrare som finns i invandrarförsamlingarna och där barnen har lärt sig och vuxit upp med svenskan. Hur vi samarbetar med ”pastor Jean” tycker jag är en bra modell för hur svenska församlingar kan relatera till och samarbeta med nya immigrantkyrkor, till ömsesidig välsignelse.
Poängen i min ledare är att visa på att det behövs också en annan trend. Mer av backspegel och inse att det finns så mycket inspiration att hämta i vårt svenska väckelsearv. De största församlingsplanterarna var Svenska missionsförbundet som grundade 1650 missionsförsamlingar i Sverige under åren 1878-1940. Pingstväckelsen framgångar i Sverige under 1920-talet var enorma och pingstväckelsen var en verklig väckelserörelse ända in på 1930-talet, med en förnyelse i början av 1950-talet. Filadelfia i Stockholm har aldrig varit en så dynamiska och stark församling som perioden 1929-1935. Man samlade väldigt mycket fler människor då än vad man gör idag 80 år senare.
Örebromissionen och Helgelseförbundet inklusive Örebro missionsskola växte fram som verkliga väckelserörelser. Vi som idag förvaltar arvet genom Evangeliska Frikyrkan vi har inte mandat att göra något annat än att sträva efter att det ska vara en fortsatt väckelserörelse.
EFS var en mäktig väckelserörelse i Sverige med en klimax under andra halvan av 1800-talet.
Det svenska baptistiska arvet är mycket spännande, och den radikala församlingssyn man stod för, har genomsyrat stor del av frikyrkorörelsen.
Gärna hämta inspiration från nya rörelser, gärna Bethel, Sydney och andra inspirationskällor, men inte glömma vårt eget väckelsearv som bara ligger några generationer tillbaka tiden. Jesus är densamme!