En profetisk midsommarhälsning från bloggaren

Midsommarhelgen ägnar jag åt Stockholm. Elimkyrkans nya församlingar kör för fullt under midsommarhelgen och midsommardagen predikar jag i vår etiopiska församling YBC där Mesfin och Meheret Kassaye är pastorspar. Vi börjar klockan 16.00. På söndag predikar jag i vår nya församling i Sundbyberg, Hallonbergen 16.00. Folkungakyrkan har gudstjänst som vanligt 11.00.

Närmaste två veckorna kommer jag att ägna dels åt New Wine-konferensen i Vänersborg, jag åker dit redan på tisdag för New Wine-styrelsemöte, och är ansvarig för ett profetiskt framtidsseminarium på lördag då vi spånar om framtiden, vår värld, och Guds rikes utbredning, vad Gud gör, och vad vi som förebedjare kan göra. Maritha Vilhelmsson och Torbjörn Freij medverkar vid samma seminarium.

Nästa söndag åker jag till Almedalen för en rad olika uppdrag.

En profetisk hälsning. I början av veckan var vi samlade en grupp förebedjare, pastorer och profeter i Stockholm. Vid den samlingen fick jag till mig ett profetiskt tilltal som jag vill dela.

Tilltalet var egentligen bara ett namn, Oscar Bernadotte.

Oscar Bernadotte var ju bror till kung Gustav V, prins Eugene var en annan av bröderna. Håkan Arenius skrev nyligen i Dagen om Oscar Bernadotte.

Jag har på olika sätt uppmärksammat denne person senaste tiden. Han var en levande och brinnande kristen som var en del av svenska väckelserörelsen, och fanns mitt i kungahuset och i rikets yttersta elit. Han predikade runt om i Sverige i bönhus och väckelsemöten trots att han egentligen inte fick det för sin far Oscar II. Han bad för människors frälsning i väckelsemöten, arrangerade bönemöten i sitt hem, ledde under många år en ekumenisk förnyelsekonferens i Södertälje. Kyrkligt kan man kategorisera honom som EFS-are men han rörde sig i hela Kristi kropp och besökte regelbundet Filadelfia t.ex. Han präglades av en oräddhet och kompromisslöshet i sin tro och i sitt vittnesbörd.

Oscar Bernadotte var också en ledargestalt i kristenheten, t.ex. när andra världskriget bröt ut, tog han initiativ tillsammans med ärkebiskopen Eidem, Lewi Pethrus och de olika samfundsledarna, till bön för Sverige och världsläget.

Det profetiska tilltal jag fick var att något har saknats i Sverige efter Oscar Bernadotte, han dog 1953. Vi har inte haft någon ledande officiell gestalt med en sådan frimodig tro och en så tydlig företrädare för väckelsekristendom, efter honom. Vi behöver  be om nya Oscar Bernadotte-profiler i Sverige. Det är en viktig funktion av nationellt andligt ledarskap.

 

  • Göran Walter

    Spännande tilltal. Oscar Benadotte startade med inspiration från
    Walesväckelsen hösten 1898 Södertäljekonferenserna, en form av helgelserörelse
    som anses ha varit ”den viktigaste orsaken till att Pingströrelsen några år
    senare kunde finna en så tacksam jordmån i Sverige.”

  • wildwest63

    Där har du sannerligen rätt. Jag tror jag har ett foto på honom och Lewi Pethrus som min farfar tagit.
    Två minuter innan jag gick in här for genom huvudet de tankar av oro som är allt vanligare när jag funderar över framtiden. Denna gång utlöst av Tommy Dahlman på Inblicks ledarsida när han kommenterar dansen kring Pride som kyrkor och frikyrkor numera ägnar sig åt.
    Är det nån som tror att Sverige och svensk kristenhet kommer kunna fortsätta så här år ut och år in? Jag är extremt orolig. Sverige uppvisar nu alla klassiska tecken på ett rike precis före fallet. Man är fullständigt arrogant och nonchalant om sin säkerhet, oss händer ju inget eftersom vi är bäst, dessutom en humanitär stormakt. Oss händer inte heller något ekonomiskt, vi har ju varit ett rikt land sedan decennier, men det finns en handfull varningsklockor som ringer och fallet kan gå snabbt och bli stort.
    Och hur länge till kommer Gud acceptera en kristenhet som dels sover, dels är ointresserad, dels agerar helt och fullständigt mot Guds eget ord? Det går inte! Det finns inte en chans för Sverige. Det är bara en tidsfråga tills vi själva dragit domen över oss på ett eller annat sätt, om genom rysk militär eller inifrån av landets alla islamister.
    I det sammanhanget behövs det verkligen en Oscar Bernadotte! Det behövs en oerhört tung samhällsföreträdare som inte går att vifta bort som stenåldersmänniska, tokvänster eller galenpanna. Rent strategiskt vore det bäst med en socialdemokrat eller HM Kungen själv, även om jag inte ser några antydningar där. (Medge dock, herr Republikan Swärd, att det inte i världshistorien tidigare förekommit gospel av en frälsningssoldat på ett kungligt bröllop – ibland kan Sverige fortfarande överraska positivt, om än i liten skala!)