Idag handlar min ledare i Världen Idag om Rob Bells utveckling. Jag tar i första hand upp det faktum att han senaste åren ändrat uppfattningen om synen på äktenskapet, och då inte bara om lagstiftningen utan också hur vi bör leva som kristna. Man bör notera att jag noga gått igenom vad Bell har sagt på detta område, jag utgår inte från andrahandsuppgifter.
Äktenskapet mellan man och kvinna är en grundläggande kristen lärofråga. Yttre formerna för äktenskapet är föränderliga, juridiken kan ju variera mellan olika länder och århundraden. Men själva karaktären av förhållandet mellan man och kvinna, och där församlingen liknas vid bruden i Bibeln, och Kristus som brudgummen, det är inte förhandlingsbart för den troende.
Om Bell ska uppfattas som ”cutting edge”, frontfigur för positiva förändringar i kristenheten, då måste Svenska kyrkan uppfattas som den globala kristna kyrkans spjutspets, eftersom Svenska kyrkan globalt har gått i spetsen för samkönade äktenskap inom kyrkan. Det finns nog inte någon som har en sådan uppfattning.
Att trivialisera frågan vilket görs från vissa svenska röster, det innebär i praktiken att man helt köper argumentation och tidsanpassningsargumentet. I praktiken uppfattas då RFSL som någon sorts profetisk spjutspets eftersom man redan på sjuttiotalet förespråkade de förändringar som till slut Svenska kyrkan och Rob Bell ställde sig bakom.
Det som görs tidsanpassningsargumentet ohållbart är att kristna kyrkan är global och är ett Guds folk som lever från generation till generation. Det är helt fel att vissa kyrkor i västvärlden gör snabba förändringar i lära och praxis som blir ohållbara för afrikanska, latinamerikanska och underjordiska iranska kristna. Det blir en kyrkosyn som andas västerländsk kolonialism, det är ju bara att titta på diskussionen mellan Svenska kyrkan och Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien, eller de diskussioner som har varit inom Anglikanska kyrkan. Ska en liberal falang av kyrkan i USA och England styra i en riktning som är oacceptabel för kyrkan i Afrika?