Artikel om väckelsearvet

Skriver idag en ledare i Världen Idag om väckelsearvet och frikyrkans historia. Detta med anledning av frikyrklig debatt senaste veckorna om försäljning av gamla frikyrkor i Stockholms innerstad.

Vi behöver titta i vår egen backspegel för att kunna köra framåt.

Det finns ett stort intresse i svensk frikyrklighet för de historiska kyrkorna, där Ulf Ekman och Peter Halldorf har varit spjutspetsar. Det finns också ett växande intresse för reformationsarvet.

Det arv som dock intresserar mig mest är den nordiska och svenska väckelserörelsen under 1800-talet som är grunden för alla frikyrkor som vi har idag.

Den passion, glöd, böneiver, tro, missionsiver, församlingsplanteringsiver – som präglade svenska väckelserörelsen, den behöver vi som dagens kristna smittas av.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Pekka Mellergård

    Hej igen Stefan. Long time no see. Men du glömmer väl inte bort att det finns ett fantastisk väckelsehistoriskt bibliotek på Örebro Missionsskola – ”Läsaren”, dit forskare från när och fjärran dyker upp; dock alltför sällan. Kom och läs väckelsetidningar från 1800-talets senare hälft, orginalbrev, böcker mm!

  • S-E Sköld

    Det s.k. ”väckelsearvet” har vi från Jesu -och Hans apostlars lära, arbete, praktik. Den boken, som berättar om det, Bibeln, finns fortfarande kvar bland oss. Att Du sedan, Stefan, pekar på två UPPENBARA villolärare – från Bibelns Ord avvikna – som föredömen är ju milt sagt, förvånande.

  • wildwest63

    En bra artikel i Världen Idag. Jag kan inte låta bli att kommentera siffran 1940 där. Vilket är årtalet när svensk frikyrkorörelse engagerade flest medborgare i landet, ca 5%. 1940 var ett ödesdigert år, förmodligen det år då vi varit närmast ett krig.
    Före detta år hade – precis som idag! – förts en närmast kriminellt ansvarslös försvarspolitik där krig var en omöjlighet. Det hjälpte inte med Anschluss, det hjälpte inte med Sudetlandet, man började diskutera det undermåliga försvaret, men inte så mycket gjordes.
    Det är samma läge idag. Inte sedan 1930-talets slut har vi haft en liknande situation med säkerhetspolitiska utmaningar i närområdet och ett icke-existerande försvar. Idag kostar det lite extra bränsle för en invaderande makt, det är allt.
    Skillnaden mot 1940 är just att 5% var engagerade i frikyrkorörelsen och att kanske 30-40% av befolkningen var troende i klassisk mening. Bönerna som sändes till himmelens Gud om beskydd för landet var oerhört mycket starkare än idag! Det ger mej kalla kårar. Skulle vi idag ens få ihop 1% av befolkningen till samlad bön?
    Idag kan vi knappast ens ur andligt perspektiv räkna med fred. Än mindre ur politiskt perspektiv och allra minst ur militär. Förstår vi hur allvarlig situationen är? Varför känner jag hela tiden inom mej att jag borde köpa ett fritidshus i norra Jämtland vid norska gränsen? Ja, alla runt mej skrattar, det gör ni också, jag vet, men det är en obehagligt återkommande ton.

  • S-E Sköld

    Väckelsen finns i Bibeln – i Guds Ord – men det Ordet måste predikas, allt Guds rådslut, även om SYNDEN, för att kunna verka i människohjärtan; dit det är sänt. De är åkern! Men förkunnarna ”fegar ur” än så länge.

  • Jonas Rosendahl

    Runt 1940 hade redan nedgången börjat i de äldre större frikyrkorörelserna. Pingströrelsen fortsatte dock växa till sin topp runt 1985.

    Toppen totalt kan nog sägas vara runt 1920, med dokumenterade 600 000
    medlemmar inkl. söndagskolebarnen i de 3 största rörelserna. Dock ska man tänka på att inte alla förde medlemsstatistik. Det är min bedömning troligare att vi var närmare 10% frikyrkliga än 5% och det som sagt runt 1920.

    Swärd gör helt rätt i att skaka om lite runt detta, söka rötterna kan vi göra i våra egna rörelser, och inte i Rom. Okunnigheten kring vårt eget är enorm.

  • Jonas Rosendahl

    Smygreklam för ÖTH ! 😉 <=

  • Stefan Swärd

    Jonas, bra att du tar upp om statistiken, man skriver sådana här texter snabbt ur minnet, du har rätt i att 5% troligen är en underskattning, det finns ett bra arbete från 1964 av Erik Nylén jag brukar använda, ska kolla där, men du har nog rätt att siffran bör vara högre.
    Stefan Swärd

  • Jonas Rosendahl

    Ja statistik är intressant om än ibland lite vanskligt 😉

    Det är även intressant att notera att missionsförbundet (vår en gång största frikyrkogren) kan sägas ha påbörjat sin nedgång i och med växlingen av teologin och när de moderna bibelkritiken fått sitt fäste i rörelsen. Uppgång först i 79 år i sträck !!! och sedan nedgång !!

    Därför ska det bli intressant att följa pingströrelsen som nu står på tur, och i och med generationsskiftet av pastorer. Rent logiskt borde en nedgång komma ganska brant snart eftersom den pågått neråt sedan mitten av 80-talet (minus 20 000) och då följer man de tidigare rörelsernas nedgång.
    En del förkunnare försöker kompensera detta med den subjektiva försoningsläran för att locka nya människor till kyrkan och ha mer öppnare kyrka och tona ned dom och synd. Men att predika subjektiva i ett laglöst samhälle?
    Vilken chansning!
    Det var skillnad för Waldenström som predikade i ett väldigt lagbundet samhälle…

  • Stefan Swärd

    Pekka, bra tips, jag känner ju till detta bibliotek, men har faktiskt inte varit inne och tittat i det. Ska göra detta när jag är på missionsskolan nästa gång, men jag är ju aldrig i Örebro nu för tiden.
    Stefan Sw

  • Stefan Swärd

    S-E Sköld, Det var nog lite övertolkning, jag bara konstaterar att det finns intresse för de gamla-historiska kyrkorna, det jag säger är att vi mer bör fokusera vårt väckelsearv från de 150 senaste åren.
    Stefan Swärd

  • wildwest63

    Du som har hand om biblioteket, vet du om det finns någon lista på metodistpastorer under 1900-talet?
    Min farfar och hans syskon representerade nästan hela frikyrkorörelsen (vilket inte var gnisselfritt på släktmiddagar!) och en av farfars bröder sägs ha utbildat sig till pastor hos Metodisterna i USA. Jag funderar på om han även var ordinerad pastor i svenska metodistkyrkan, han bodde bara i USA under sin studietid. Hur skulle man kunna få reda på det? Har ni nån sån förteckning?

  • wildwest63

    Min farfarsfar och Waldenström kände varann. Jag borde läsa på mer av honom. Vad rekommenderar du för böcker? Jag har tagit över hela farfars bibliotek, det borde finnas något där, men jag är inte så ofta och rotar i den delen av huset.

  • Micael Gustavsson

    Fast subjektiv försoningslära i Waldenströms (eller Helge Åkessons) tappning innebär ju inte att omvändelsekravet minskas. Hur rättfärdiggörelse hänger ihop med helgelse är väl en annan fråga. Du som studerat detta kan väl detaljerna bättre, men fanns det inte en riktning på 1800 talet som kallades ”hyperevangelisk” , där den objektiva försoningsläran ansågs göra helgelse helt onödig.

  • Slimebeast

    Ja, det är sorgligt att bevittna Pingströrelsen idag. En sådan fullkomlig missräkning, jag förstår inte hur de tänker. Även om man skulle tänka rent köttsligt och taktiskt (vilket är fel om man älskar sanningen) så är det helt befängt att anpassa sitt budskap till grupper i samhället som står längst ifrån att någonsin kunna bli potentiella kyrkobesökare. Vad tjänar man på att närma sig HBTQ och Pride och på ett närmast ängsligt sätt anstränga sig för att framstå som så toleranta och progressiva som möjligt?

    Det är ungefär som om Vänsterpartiet skulle börja betona valfrihet och kärnfamiljen i hopp om att locka borgerliga väljare. Dödfött.

    Finns det ens något exempel från kyrkohistorien i modern tid där en rörelse fått uppleva tillväxt av att bli mer liberal?

    Jag tror det enda den här utvecklingen gör är att skrämma bort sådana som mig, som nuförtiden mår mer dåligt än bra av att gå in i en pingstkyrka idag. Det känns slätstruket och ibland rent av falskt. Den ytliga atmosfären går igenom i allt – från lovsång (U2 och Coldplay), bön (ingen profeterar längre) och predikan (endast nåd och kärlek, ”come as you are”) till kyrkkaffet (ytligt mingel). Jag får inte intrycket att där längre finns särskilt många som tar sin tro på allvar.

  • Slimebeast

    Oj.. tack för att du lyfte fram det. Läste bara artikeln i Dagen (bra), inte blogginlägget av Stefan ovan.

    Ulf Ekman och Peter Halldorf är riktigt vidriga villolärare, ja. En äkta troende kan inte annat än att ta starkt avstånd från båda. Jag förstår inte varför Stefan skulle nämna just dem två.

    (Det är välkänt att Ulf Ekman är mycket historieintresserad. Tex var han oerhört imponerad av att Katolska kyrkan kan stoltsera med en obruten linje i kyrkohistorien, och han älskar att läsa om de svenska kungarna under stormaktstiden. Ska du inte referera till detta också, Stefan?)

  • Slimebeast

    En kort och bra artikel i Världen idag. Även om det är närmast en klyscha, tål ändå parollen ”att lära av historien” upprepas.

  • wildwest63

    Jag håller med. Sorgligt och vemodigt. Jag lider av pingst-utbrändhetssymptom och klarar inte av några moderna pingstmöten överhuvudtaget. Då går jag hellre in i en tom gotisk katedral. Det är mycket av skrällande cymbal och positivhalande i många pingstkyrkor jag besökt de senaste 10 åren. De äldre – som kan ha något att komma med – får inte plats, de sitter ofta förskrämda längst ned med öronproppar eller kommer först till predikan.
    Den som en gång upplevt en väckelseton, jag upplevde den under slutet av 70-talet under Stanley Sjöbergs ledning, den känner sig inte hemma någonstans idag.

  • gäst & främling

    Jag har dom problemen att jag måste ha öronproppar, och då kan man inte vara med själv i sången för att det ekar i huvudet, för bara ett par år sedan fick jag se att Stanley Sjöberg var i en närliggande kyrka, glad i hågen åkte jag dit men det första Stanley gjorde när han startade predikan var att be mixerkillen att höja ljudet så han själv fick ”gensvar” från väggarna då blev det för starkt för mig,

    http://www.dagen.se/debatt/f%C3%B6rsamlingens-nya-kl%C3%A4der-1.112061

  • S-E Sköld

    2 Joh. 9-11 ”Var och en som går så framåt
    att den inte förblir i Kristi lära, han har inte
    Gud; den som förblir i den läran har både
    Fadern och Sonen.

    Om någon kommer till er och inte har den
    läran med sig, så ta inte mot honom i era hus
    och hälsa inte honom.

    Ty den som hälsar honom gör sig delaktig
    i hans onda gärningar”.

    Vad är det för lära som Johannes pekar på? Jesu -och Hans apostlars lära; den lära som de första kristna ”höll fast vid”. Skall Peter Halldorf och Ulf Ekman nämnas, så är det tillsammans med VARNINGSTRIANGLAR, som förförare som leder Guds får vilse.

  • Jonas Rosendahl

    Slimebeast – I Sverige finns inga sådana exempel, liberalismen har enbart inneburit nedgång i samtliga rörelser som jag kollat upp. Utomlands vet jag inte. Att samla mycket folk betyder nödvändigtvis inte lärjungaskap. Att en rörelse har många medlemmar betyder inte nödvändigtvis att alla är aktiva…och så vidare…alltså ganska komplext att kunna dra exakta slutsatser.

  • Jonas Rosendahl

    Min bedömning i min uppsats om Waldenström är att han inte tillhörde den subjektiva utan var nånstans mitt emellan den subjektiva och objektiva.
    Men omvändelsebudskapet finns absolut i den subjektiva, det handlar om vad man betonar i framställandet av evangeliet.
    Nåden upp och kärleken upp i subjektiva och domen och synden nedtonas…mycket förenklat uttryckt…

  • Jonas Rosendahl

    Läs pietisten på Internet, det är mitt tips. Jag har läst mer OM Waldenström är läst vad han skrivit.

  • Jonas Rosendahl

    Om jag skulle åka land och rike runt och bara tala om vad Gud gjort i Sverige sedan 1700-talet med början med gråkoltarna i Sthlm och kvinnornas små bönegrupper….så skulle hälften förmodligen vara i chock, varför har ingen berättat om vad Gud gjort i vårt land? Varför har våra ledare inte nämnt detta?

    Antar det är roligare att bo på hotell i Rom och prata om enhet än att prata om svensk väckelsehistoria..

  • S-E Sköld

    Om det varit öppet för JESUS och Hans Ande

    i församlingarna, hade elden redan

    brunnit,

    ja, den hade aldrig

    slocknat!

  • Slimebeast

    Absolut, man ska vara försiktig med vilket värde man tillskriver medlemssiffror. Jag försökte spåna lite om hur Pingstledningen kan tänkas resonera på ett mer köttsligt plan. Det skulle vara intressant att höra hur diskussionerna går bakom lyckta dörrar.

    Det är bra att du upprepar det här om förskjutningen som håller på att ske i smyg om försoningsläran, att det inte ens finns någon öppen diskussion eller medvetenhet i kyrkorna om denna utveckling. Jag känner mig smått förtvivlad över det.

  • Jonas Rosendahl

    Sliembeast – du behöver inte vara förtvivlad på ett personligt plan, utan lev du i Guds frid. Det viktiga är att man söker Gud för sitt liv och på något sätt upplever Guds ledning i sin livsgärning. Man ska inte inbilla sig att vi går mot bättre tider på något sätt. Att vara bibeltroende i ett framtida Sverige kommer att vara tufft.

    Därför kan också vår väckelsehistoria vara till inspiration, hur levde de i tuffa tider?
    Vad småpåvar beslutar om i våra frikyrkorörelser är ärligt talat inte så mycket att bry sig om. Många kyrkor har stora lån och många andliga ledarskap upplever just nu stora påfrestningar.

    Vi ska självklart ha ett öppet sinne och öppna hjärtan och vara till hjälp det vi kan. Men deras uteblivna svar till oss vanliga medlemmar när de passar dem, är ”talande nog”. Vi behöver inte hänga upp våra andliga liv på deras beslut och vägval och så kallade andliga visioner. Därmed inte sagt att vi ska förtala eller motarbeta.
    Vi välsignar alla och låter oss ledas av Gud, men står fast vid ett sant pietistiskt oberoende och bevarar vår andliga frihet oavsett vad dessa ledare gör eller påstår vare sig det är pingströrelsen eller nån annan rörelse.

  • Slimebeast

    Tack för de tröstande orden.

    Jag tänker ofta i liknande banor, försöker komma underfund med om ”det är menat” att vi (de kristna) ska vara så få och svaga i vår tid, och jämför det med tidigare tuffa eror. Och försöker komma underfund med vad det har för implikationer för min egen del, som individ.

    Jag försöker befria mig från frustrerade tankar som rör kyrkans tillstånd idag, tex om moderna småpåvar, och kommer å ena sidan fram till att det är som du säger, egentligen inget att bry sig om, man ska ju inte hänga upp sin tro på andra människor. Men å andra sidan så går det upp för en ibland att en kristen egentligen ska ha gemenskap med andra kristna. Ensam är man svag. Paulus talar ju hela tiden om den kristna gemenskapen. Han tvingas nästan att prata som till barn ibland, så beroende är vi av trygghet och vägledning.

    Gemenskap med andra troende är alltså naturligt för en kristen. Och därmed undgår man ju inte att beröras av vad som sker i kristenheten. En ständig balansgång.

    Jag förstår i alla fall andemeningen i vad du säger. En uppmuntran att försöka stå fast! Trots allt.

  • Jonas Rosendahl

    Det ska mycket till för att det inte ska finnas någon slags andlig gemenskap, tillomed i fängelsemiljö vittnar historien om en rik andlig gemenskap med andra, ja man ska nog i princip sitta i isoleringscell för att inte kunna ha gemenskap.
    Så även här kan och vill Gud leda till trossyskon att dela andlig gemenskap med.

    Det gäller att tolka sin samtid, och här kan kyrkohistorien ge mycket visdom. Vi lever inte i väckelsetider med Andens utgjutelse och starka möten. Vi lever inte i tider när tilltalen är många och ”Stanley Sjöberg” var i toppform 😉
    Vi lever i istider och isen brer ut sig överallt och försöker kväsa den andliga elden. Detta kommer inte att lyckas, men den kanske inte blir så synbar som förr.
    Vi är oavsett detta kallade att leva i tro på och i trofasthet till Guds Ord.

  • Pekka Mellergård

    Aha, så det är därifrån det där med ”vilda västern” kommer…;-)
    Sen ett par år tillbaka arbetar jag inte längre på ÖTH, och vad gäller förteckning över metodistpastorer har jag faktiskt ingen koll. Men kontakta Göran Janzon, han vet (goran.janzon@efk.se).

  • Slimebeast

    Jonas, du går väl på församlingsmöten av något slag?

    Jag är ju en av de ”hemlösa”, som bara går på möten sporadiskt, och jag tror vi utgör en ganska stor andel av de som gästar bloggar som denna.

    Hur ser du på kommunikation online, räknar du det som andlig gemenskap? Du kommer naturligtvis att svara ja, men går det att jämföra med gemenskap ”live”?

    Är det din slutsats om vår tid, att vi inte lever i en tid av Andens utgjutelse (snarare i en tid med sparsam utgjutelse)? Sorgligt att höra någon bekräfta det offentligt i så fall, om du förstår vad jag menar.

  • Jonas Rosendahl

    Slimebeast – Du ställer på ett sätt en känslig fråga men även en viktig fråga. Jag tillhör dem som tror att det är viktigt att tillhöra en lokal församling och även underordna sig ett lokalt ledarskap. Det kanske låter som en motsägelse till det jag skrivit men det har med lärjungaskapet att göra. Det är väldigt svårt att leva ut det kristna livet isolerat och utan varma troende runtomkring sig.

    Jag är medveten om att en del blivit så pass kränkta att de har svårt för en ”andlig gemenskap” och det har jag full respekt för. Men jag kan bara svara utifrån min utgångspunkt. I de församlingar jag varit med i, har det alltid funnits människor jag kunnat identifiera mig med och delat gemenskap med. Måttet av gemenskap väljer man ju så att säga själv…

    Gemenskapen via internet har haft stor betydelse för min del, en del blev genom åren nära vänner till mig, och det har känts luftigt att kunna dryfta ämnen på internet.
    Men jag skulle dra det för långt om jag påstod att det är en ersättning för att träffas ”live”.

    Trots kyrkans uppenbara brister och ibland olydnad, kan jag inte se att det är en anledning att bli en ”lonely cowboy”

    Det jag skriver på internet har jag bett andliga äldste läsa och vad de anser om det jag skriver väger tungt för mig eftersom de har mitt förtroende. Jag är inte en andlig lonely cowboy även om man kanske kan få det intrycket.

    Ja, jag tror vi lever i tider av andlig torka för landet, men det betyder ju nödvändigtvis inte andlig torka för en själv. Vi har ett ansvar för oss själva, att göra vår egen kallelse fast, där bör fokus vara främst även om vi kan diskutera livligt kyrkan i stort.

  • S-E Sköld

    1 Pet. 2:9 ”Ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus”.

    FOLKVÄCKELSE, DET ALLMÄNNA PRÄSTERSKAPET I TJÄNST!

    Gud begår inte våld mot Din originalitet!

    Han har ju skapat den, men Han

    fyller Din ORIGINALITET med

    Sin helige Ande!

  • wildwest63

    Haha, nej vilda västern kommer nog från min fascination för Arizona som jag besökt många gånger. Jag har inte ens nån större fascination för Vilda Västern-filmer eftersom vi inte hade tv när jag var liten (tv var ju syndigt i stora delar av Pingströrelsen…).
    Tack, jag ska kontakta Göran. Håller på och sammanställer en bok om släkten och då är det en intressant fråga för mej.

  • wildwest63

    Jag tror att det viktigaste är att inte hänga upp sin kristna tro på en pastor eller en kyrka. Då far man som en vindflöjel. Man måste vara medveten om att pastorer är människor och gör bort sig. Å andra sidan har pastorer ett mycket stort ansvar genom själavård och rekommendationer man ger till sina medlemmar – och som man i ett senare skede inte själv håller sig till.
    När man väljer församling är det viktigaste att läran är rätt. Nästa steg är att man får ut något av predikan. Tredje steget att musik och mötesordning är acceptabel. Fjärde steget att det finns verksamhetsgrenar som man kan tänka sig att engagera sig i. Femte steget, som kanske hela tiden finns aktuellt, att det finns människor som man kan associera sig med, bli vän med.
    Jag tappade personligen bort mig på steg 2. Jag fick under många år inte ut något av predikningarna. De var intetsägande, oengagerade och undvek allt som var svårt. Precis som i en problematisk parrelation hoppas man hela tiden på en förbättring, men precis som i en sån parrelation kom den aldrig.
    Därför slutade jag att gå, började titta på Hour of Power istället. Och idag har jag sagt att så länge jag inte finner någon predikant som slår Bobby Schuller i uppfordrande, tankeväckande och friska predikningar så känner jag inte för att gå till kyrkan igen och bli besviken och åka hem irriterad över slöseriet med tid.
    Problemet är förstås att det blir jag och tv’n. Att där inte finns några andra kristna. Jag har inte löst det problemet än. På den punkten är jag fortfarande ganska slutkörd.

  • Slimebeast

    Det är klokt det du skriver och du verkar ha en sund inställning, medveten om att det är än balansgång – men att den kristnes behov av kyrkans gemenskap väger tyngre än de eventuella fel och brister som finns i kyrkan, hos ledare och andra troende, i alla fall i ditt eget liv just nu.

    Det är så jag också ser det. Jag är inte en lonely cowboy av princip, utan för att jag inte förmår mig att engagera mig i pingstförsamlingen här i staden för tillfället (men jag går dit sporadiskt). Av en massa olika skäl, det är komplext. Det handlar om den ytliga atmosfären och teologin men även om ens egen vandring och historia som kristen, ens egna bekymmer och strävan i vardagen, och egna förmågor att få kontakt med människor, om tillit, bli del av en gemenskap.

    Jag har själv aldrig blivit kränkt i någon kyrka, men jag känner mig kränkt å andra människors sida (nu pratar vi Livets Ord, inte pingst). Det var sorligt att se Ulf Ekman i Min sanning igår. Han fick världens tillfälle att be om ursäkt och redogöra för karaktären av de missgärningar LO gjort men han stammade, tycktes helt oförstående till vad Anna Hedenmo överhuvudtaget pratade om och var så stolt att han knappt antydde en ordentlig ursäkt ens i allmänna ordalag. Samma gamla högmodiga Ulf. En så patetiskt och liten människa.

    Jag kan å ena sidan som sagt inte förmå mig att ”underordna” mig församlingen här (Pingst), och å andra sidan får jag dåligt samvete av att vara kräsen och högmodig, eftersom det att ställa sig utanför innebär att jag i någon mening anser mig vara bättre än alla andra.

  • Slimebeast

    Håller med om allt du skriver och de olika stegen. Känner igen mig helt.

    Men Bobby Schuller… Googlade snabbt och såg att hans pappa (eller farfar kanske) var en som man ofta syntes på kabel-Tv för ett antal år sedan, i en jättekyrka av glas, klädd i en präktig lila prästkåpa som en anglikan eller präst i Svenska Kyrkan. Jag fick negativa vibbar av honom. Är han inte mer eller mindre liberalteolog? Eller just en sådan som både du, jag och Jonas här skriver om, en som bara predikar ett positivt budskap om nåd och subjektiv försoningslära.

  • Jonas Rosendahl

    Av det jag läser ger du bild av en god självinsikt. Ulf Ekman betydde mycket för mig under 90-talet, stor inspiratör till att leva i tro. Det var så för oss många pingstvänner, som fick mycket av tro och hopp på livets ord. Men idag är jag helt ointresserad av att höra vad han har att säga.

  • S-E Sköld

    I slutet av 1980-talet talade Gud till mig om SKILLNADEN mellan Uppsala livets ord och ”alla de sanna livet ord”, som Petrus fick i uppdrag att predika. Guds Ande visade mig, att Ulf Ekman var en villolärare och skulle komma att ändra attityd vartefter han stod i risk att avslöjas. Men hans avvikelse skulle i tid och längd bli UPPENBAR FÖRA ALLA och där är vi nu. Åtminstone för den som vill se.

  • wildwest63

    Hans farfar grundade den stora Kristallkyrkan som dom fått sälja under finanskrisen. Nej, dom är inga liberalteologer. Jag måste ha hört drygt 600 predikningar vid det här laget och jag har inte dykt på något som jag blivit upprörd över. Dom har haft olika inriktning, farfar Schuller predikade positiv kristendom som ibland lutade åt psykologi, han brukade säga att han överlät svavelosande syndapredikningar åt andra, han var den som krattade marken. Men ibland blev han skarp ändå. Det var ändå aldrig den där överslätande snällismen som vi har här i landet. För övrigt lär du inte stöta på honom eftersom han är 88 år och ganska sjuk.
    Jag har aldrig varit särskilt förtjust i straffpredikningar överhuvudtaget. Att man är usel behöver man inte påminnas om. Jesus höll bara straffpredikningar mot den tidens teologer, nb! Man behöver få sig itutat att nåden finns trots att man absolut inte gjort sig förtjänt av den och inte tror att den gäller.
    Det finns många i USA som har ”robes”, särskilt körmedlemmar, så kan man ha på sig vad som helst under och slipper få kritik. Men de yngre pastorerna i Schuller-släkten har inte på sig annat än kostymer.
    Bobby Schullers predikningar liknar gammaldags pingstpredikningar. Jag har aldrig hört så utförliga predikningar om Den Helige Ande t ex, det är den ”serie” som går just nu. Officiellt tillhör kyrkan den holländsk-reformerta kyrkogrenen, men det är verkligen inget man märker, det kunde vara vilket annat samfund som helst åt pingsthållet bortsett från nykarismatiska kyrkor. Men den villervallan behöver jag inte heller se på. I bästa fall fungerar det om det inte sänds på allmän tv, då blir det bara konstigt. I sämsta fall närmar det sig en folksamling i en djurpark eller en utflippad hockeyarena.

  • Slimebeast

    Intressant. Men jag tillåter mig att vara skeptiskt, särskilt när jag hör ordet ”Holländsk-reformerta”. Jag ska kolla in snubben i alla fall, lär väl finnas på YouTube. Ser du honom på kanal 10 eller?

  • wildwest63

    Jag har förstått att den holländska reformerta kyrkan på landsbygden i nordöstra Holland verkat vara rena rama skräckväldet, intygat av många – även om jag tvivlar på att det kan vara så idag (kanske för 50 år sen). Men här talar vi om fjärde generationens kalifornier. Så det är inte direkt samma sak.
    Nja, jag ser Hour of Power på tyska tv-kanaler på Astra. Jag tror att Hour of Power går på God Channel också, där på originalspråk, men God Channel för övrigt är en sån där extremkristen kanal som jag numera inte längre orkar med.
    Gå in på hourofpower.org, man kan visst se program där. Gick in precis nyss och ser att ett nytt intressant ämnesområde kommer – Money in the Kingdom of God. Det som sänds i Europa är ofta några veckor efter originalsändningarna i USA.

  • S-E Sköld

    Saxat från Pingst.nu om Arvtagarna, som 230 av dem åker till Israel på studieresa:
    ”Vi hoppas ge pastorerna en riktig bibelboost och att de genom att läsa Bibeln i den miljö den kom till och utspelade sig i, kopplat till matnyttiga föreläsningar och möten med de troende i området ska kunna åka hem som bättre och mer hängivna förkunnare. Vi ser det också som ett sätt att stärka nätverket.
    Pastorerna kommer att få lyssna till lokala expertföreläsare, församlingsbyggare och bibellärare och få möta människor verksamma på plats, kristna palestinier såväl som ortodoxa judar. Några besök på platser som Getsemane och Västra muren blir det förstås också.
    Programmet kommer att växla mellan fullspäckade föreläsningsdagar och dagar då man får chans att smälta det man hört och se sig omkring i Jerusalem och besöka platserna som kopplar till bibeltexterna.

    Fokus för resan kommer att ligga på hur Jesus såg på olika saker som Templet, Sabbaten, Ordet, Anden etcetera.”

    Sanningen är, som jag ser den, att de redan vet redan tillräckligt för att sätta Sverige i brand, genom att predika om ”synd, rättfärdighet och dom”, det JESUS sa att Anden skulle göra, bland annat genom dem. Tyvärr är det så, att Ordets förkunnare på olika sätt undandrar sig, att ”predika allt Guds rådslut” för vårt lands andligt, blinda folk. Då vår nation är på väg att gå under på grund av våra synder och överträdelser, reser de främsta bland oss på en studieresa för att lära sig mer..

    De som bar ut Andens eld i vårt land hade i bästa fall cyklar och motorcyklar till förfogande, ja, min svärmor åkte skidor till mötessammankomster, och med sådana fordon kommer man inte särskilt långt, men elden de bar ut, brann inom dem som i Jeremias fall: ”Då blev det i mitt hjärta som brann där en eld, instängd i mitt innersta; jag ansträngde mig för att härda ut den, men jag kunde det inte”.
    Det är samma eld som brinner nu, för den som låter den brinna och inte släcker den, genom olydnad och ohörsamhet.

  • S-E Sköld

    När skogen brinner runt där man bor, och hotar också det EGNA, TRYGGA BOENDET, reser man inte bort, utan försöker släcka -eller begränsa elden som hotar ens eget hem. Reser man ändå bort, beror det inte på brist på kunskap, utan på den sjukdom som Laodiceas församlingen hade: högmod, självsäkerhet och som en följd av det, andlig blindhet: förstockelse, och mot den hjälper ingen lärdom, utan bara ödmjukhet!

  • S-E Sköld

    Upprop av dem som inte stöder regeringens beslut om en Palestinsk stat:

    Vi har redan skrivit under:

    Lisa Abramowicz, generalsekreterare Svensk Israel-information
    Lars Adaktusson, europaparlamentariker (KD)
    Sven Almkvist, pastor och teologiredaktör
    Torbjörn Aronson, teol.dr., fil.dr.
    Marcus Birro, författare
    Ulf Cahn, generalsekreterare Förenade Israelinsamlingen
    Andreas Carlson, riksdagsledamot (KD)
    Michael Cohn, ordförande Förenade Israelinsamlingen
    Tommy Dahlman, föreläsare
    Göran Duveskog, vd Duveskogs reseservice
    Ulf Ekman, förkunnare och författare
    Per-Åke Eliasson, senior pastor Kristet Center Örebro
    Annelie Enochson, ordförande Samfundet Sverige Israel, f d riksdagsledamot
    Torbjörn Erling, Sverigebönen
    Per-Olof Eurell, företagsledare och författare
    Anders Gerdmar, docent och rektor för Skandinavisk teologisk högskola
    Curt Johansson, Trosgnistan Mission
    Jan Lidén, ansvarig utgivare StoppaBojkott.se
    Joakim Lundqvist, pastor Livets ord, ordf. Trosrörelsen
    Aron Modig, riksdagsledamot (KD)
    Sven Nilsson, pastor Kristet Center Örebro
    Lars-Axel Nordell, riksdagsledamot (KD)
    Ruth Nordström, jurist, ordförande Scandinavian Human Rights Lawyers
    Magnus Oscarsson, riksdagsledamot (KD)
    Mikael Oscarsson, riksdagsledamot (KD)
    Dan Salomonsson, pastor Uppsala pingst
    Patrik Sandberg, Sverigebönen
    Tomas Sandell, grundare European Coalition for Israel
    Berit Simonsson, teol. kand., inspiratör i Oasrörelsen
    Anders Sjöberg, bibellärare och författare
    Stanley Sjöberg, frikyrkopastor
    Eva Skog, redaktör Världen idag
    Birger Skoglund, Trosgnistan Mission
    Tuve Skånberg, riksdagsledamot (KD)
    Stefan Sturesson, ordförande Shalom över Israel
    Stefan Swärd, statsvetare och pastor
    Caroline Szyber, riksdagsledamot (KD)
    Roland Utbult, riksdagsledamot (KD), lärare och musiker
    Hans Weichbrodt, inspiratör Oasrörelsen
    Siewert Öholm, journalist och programledare

    —————————————

    Om JESUS hört till undertecknarna hade Han skrivit, JESUS Kristus,
    Människoson och kanske också Guds Offerlamm.

  • S-E Sköld

    Hes. 3:4 ”Och han sade till mig: ”Gå till Israels hus
    och tala till dem, med mina ord”.

    JAG VISSTE INTE HUR ILLA DET ÄR STÄLLT MED KRISTENHETEN

    I SVERIGE!

    innan Gud sände mig, att tala Hans

    Ord till dem.

    ——–

    Det är inte upprop mot oliktänkande som behövs,

    utan omvändelse.

  • S-E Sköld

    Ps 81:14-15 ”O att mitt folk ville höra mig
    och att Israel ville vandra på mina vägar!
    Då skulle jag snart kuva deras fiender och
    vända min hand mot deras ovänner”.

    KUNGEN KOMMER FÖR ATT SÄGA ANGELÄGNA ORD TILL SITT FOLK

    som har med deras -och deras barns och lands överlevnad

    att göra, men Hans folk lyssnar inte:

    de är upptagna med att sjunga

    lovsångskörer till

    Hans ära.

    Kungen hade hellre sett

    att de lyssnat.

  • PatrickOelund

    Jag tycker att du borde sätta gemenskapen på nummer 2. Så är det i alla fall i apostlagärningarna, ”De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.” (Apg 2:42).

  • S-E Sköld

    Titlar är som ”lånade fjädrar”, för att dölja/skyla att det handlar om helt vanliga, förgängliga människor, som Bibeln beskriver som ”gräset som förgår”.