Det är sällan jag upplevt så mycket av enighet som i pastorsuppropet mot främlingsfientlighet och SD-inflytande i kristenheten. Samtidigt är det sällsynt att man upplevt så mycket av kritik mot något man skrivit.
På samma gång.
När man tittar på hur många som tryckt på ”Like” på Tommy Dahlmans blogginlägg på Världen Idag, alla delningar som varit av Christianssons blogginlägg m.m. så inser man att kritikerna av vår artikel har ett brett genomslag bland kristna i Sverige.
Min ambition på denna blogg är att försöka kommentera och besvara kritiken. Därför tittar jag just nu på Mikael Karlendals blogginlägg, Ulf Christianssons kritik mot uppropet som publicerats på Aletheia och kritiken som publicerats på Dagens debattsida av lektorn från Malmö, Kroon.
En del tycker att man inte ska bry sig om kritik. Jag tycker att det är respektfullt mot kritikerna att försöka kommentera och bemöta det de säger, att inte bry sig om kritik kan uppfattas som arrogant nonchalans.
Att bemöta kritik är också uttryck för att försöka utveckla debatten och vässa argumenten, att uttrycka ståndpunkterna ännu tydligare och reda ut missförstånd.
Däremot ligger det i sakens natur att vi 380 inte gemensamt kan kommentera kritiken, det blir en för stor apparat att förhandla texter och kommunicera mellan så stort antal människor.