Kära bloggläsare!
Jag ägnade hela onsdagen åt att förflytta till mig från Stockholm, till Doha och Qatar, och hade därför inte möjligheter att ens vara uppkopplad. Här kommer ett till gästblogginlägg. Det har ställts frågor till mig, tyvärr har jag inte hunnit hänga med i diskussionen, under torsdagen är jag helt upptagen av FN-konferensen. Återkommer så snart jag hinner.
hälsningar
Stefan Swärd
Här följer Greger Anderssons gästblogginlägg:
Jag har egentligen redan sagt tack för mig i den här intressanta diskussionen. Jag skulle dock vilja sluta med att upprepa mina svar och be de två som jag uppfattar inte har svarat på några frågor, Swärd och Gerdmar att också ge konkreta svar. Jonas Q har ställt frågor till Swärd, som den senare inte svarar på. Själv har jag ställt några konkreta frågor till Gerdmar, som egentligen bara är en spegel av frågor han ställt mig. Jag är helt enkelt nyfiken på vilka hans raka svar är på olika omstridda punkter i forskningen, eftersom han framställer det som att han står för sin bibelsyn och får ihop detta med sin roll som akademiker.
När vi talade om Jona slog han fast att boken var historisk. När jag bad om skäl blandade han teologiska och exegetiska argument. Jag pressade honom på detta och frågade vad han som docent i NT egentligen tror i frågor av typen Mose författarskap, en Jesaja, att hela Daniel tillkommit på 500-talet f Kr, att alla Jesusord i evangelierna är autentiska eller att Paulus skrivit alla brev som tillskrivs honom. Gerdmar började då tala om perspektiv och diskuterad kontinental hermeneutik. Men dessa teorier har inte primärt med den här typen av sakfrågor att göra utan vetter åt helt andra tolkningsproblem. Alltså kvarstår det faktum att samtidigt som Gerdmar avkräver mig svar undviker han själv att svara. Men det är just hans krav på raka besked som ger mig frimodighet att fråga honom på nytt: Tror Anders Gerdmar att Mose skrivit Moseböckerna, att det bara finns en Jesaja, att hela Daniel tillkommit på 500-talet f Kr, att alla Jesusord i evangelierna är autentiska och att Paulus skrivit alla brev som tillskrivs honom?
Här upprepar jag alltså mina svar på Gerdmars frågor
Jag har blivit ombedd att ge klara besked i ett antal frågor. Det gör jag gärna även om jag själv uppfattar att jag svarat på just dessa frågor både i mitt första föredrag, i artiklarna och i mina inlägg här. Kanske har jag varit svår att följa eftersom jag har min utgångspunkt i litteraturvetenskapen och inte är historiker. När jag nu än en gång klargör min ståndpunkt får jag alltså be om ursäkt för att jag tyvärr måste upprepa mig igen. För att underlätta diskussionen ställer jag upp mitt resonemang i punktform:
- Jag har i allt jag skrivit i denna fråga börjat med att ange att den diskussion som ledde fram till bibelsynsdagen i Örebro handlade om uttrycket ”Bibeln är sann i allt den påstår”. Frågan har alltså hela tiden varit vad det innebär att tro på texternas sanning och vad de egentligen påstår. Jag har uppfattat det som självklart att en konsekvens av denna utgångspunkt är att om texterna gör historiska påståenden så är det väsentligt att dessa är sanna.
- Jag har anfört att det som ser ut som faktiska påståenden inte med nödvändighet behöver tas på det sättet. När Jesus alltså säger att senapskornet är det minsta av alla korn eller när Krönikeböckernas författare säger att det var vanligare med guld än med sten i Jerusalem på Salomos dagar, så uppfattar jag det som uttryck som används för att förmedla en annan typ av sanning än ett rent faktapåstående. Det är alltså inte nödvändigt för mig att tro att det faktiskt var vanligare med guld än sten på Salomos dagar.
- När det gäller Jona bok så har jag argumenterat för att jag inte tror att det är en bok som gör historiska påståenden. Jag uppfattar alltså, precis som med uttrycken under punkt två, att bokens ”sanning”, det som den ”påstår” inte är de enskilda historiska uppgifterna. Här har Swärd och Gerdmar en annan uppfattning. De menar boken uppenbart har historiska anspråk. Att tro att den är sant i allt den påstår innebär alltså för dem att man bör tro på bokens inslag som historiska uppgifter. Här har vi olika uppfattningar.
- När det gäller evangelierna har jag tydligt angett att jag uppfattar att detta är texter som gör historiska påståenden. Jag har visserligen hävdat att de tycks fungera enligt ett annat kommunikativt regelsystem än det vi uppfattar som historia idag och att detta kommer att påverka hur jag uppfattar texternas ”påståenden”. Men jag har, som sagt, tydligt angett att jag dessa böcker måste, med den angivna reservationen, vara historiskt sanna.
- Gerdmar frågar också om författarangivelser. På denna punkt har jag inte gett något tydligt svar eftersom han i första hand har diskuterat Efesierbrevet. Jag kommer att svara utifrån GT. Jag tror t ex inte att David har skrivit alla de psalmer som tillskrivs honom. Här är förstås åter frågan om texterna verkligen gör författarpåståenden och om min misstro mot Davids författarskap därmed innebär att jag inte tror att ”Bibeln är sann i allt den påstår”. Detta har jag inget enkelt svar på. Min hållning är dock att man måste vara försiktig med hur man uppfattar författarangivelser som just påståenden.
- Jag har inte heller kommenterat Exodushändelsen. Jag uppfattar att Bibeln faktiskt påstår att dessa händelser inträffat. Alltså är det viktigt att detta är sant. Däremot gör en närläsning av t ex 2 Mos klart att inte heller detta är historia i modern bemärkelse. Detta kommer också att påverka min uppfattning om bokens ”påståenden”.
- Jag har i mitt första anförande och i mitt blockinlägg pekat på ett problem i mina resonemang. Det jag sagt är att det finns texter som tycks ha en fiktiv karaktär (fiktiv i den betydelse jag hela tiden gett ordet, dvs. inte i betydelsen ”påhittat”) som fått ett historisk och teologisk funktion. Hit hör t ex syndafallsberättelsen. Om denna berättelse inte är historiskt sann som lämnas vi med den teologiska frågan om varför världen då är ond. Detta är alltså en intressant variant av det problem vi diskuterar. Men denna fråga har ingen tagit upp.
Nu har jag sagt allt en gång till. Jag antar att jag fortfarande kan uppfattas som ”oklar”. Men poängen är alltså att bekännelsen att man tror att Bibeln är sann i allt den påstår måste leda till ett intensivt lyssnande där man ställer sig frågor som vad är detta för text och vad påstår den egentligen.
Tack för mig!
Greger Andersson
Pingback: Tankar om Jona-debatten « Från världens brevskola()