Nu är det lördagskväll och laddar för morgondagens predikningar och gudstjänster. 11.00 i Folkungakyrkan och 16.00 i vår nya församling i Hallonbergen. Ser mycket fram emot detta. Ber att Gud ska använda mig som ett bräckligt kärl för att förkunna Herrens ord, så att det skapar tro, längtan, förnyelse, helande och andeuppfyllelse.

Det har ju varit flera månaders debatt i Dagen efter vår debattartikel 18 december som undertecknades av 380 pastorer. Nu kommer mitt och Sven-Gunnar Hultmans slutinlägg i den debatten. Det har inte varit möjligt att samla ihop alla undertecknarna igen så det blir jag och Sven-Gunnar som skriver slutinlägget och naturligtvis är det bara vi två som är ansvariga för texten. Här är artikeln.

Nu går jag in i en ny debatt. Världen Idag publicerar en ledare av mig under måndagen där jag bland annat kritiserar Mona Sahlins uttalanden senaste veckan då hon jämfört massmördande jihadister med barnmorskor som vägrar utföra abort därför att man inte vill döda något mänskligt liv. De som vägrar att döda och de som massmördar är tydligen samma skrot och korn enligt Sahlin.

Har under helgen också skrivit en artikel på samma tema som jag skickat till en av våra rikstidningar. Vi får se var den artikeln kommer att hamna.

Min och pingstpastorn Sven-Gunnar Hultmans artikel om SD och flyktingpolitik, som skrevs under av 380 pastorer och samfundsledare, den debatten har ju snurrat på i Dagen i två månader. Jag och Hultman har skrivit en sammanfattande slutreplik, den kan dyka upp i Dagens spalter kommande vecka. Vi får se.

Och till sist. Predikade idag i vår nya församling i Skärholmen och avskilde IT-och managementkonsulten Menno Prins att bli en av pastorerna där. Så inspirerande.

Det diskuteras nu Equmeniakyrkans utfasning i Stockholm med anledning av att både Trefaldighetskyrkan och St Paul har sålts och avvecklas som församlingar. Alla fasar inte ut. Elim har startat flera nya församlingar senaste åren, och vår målsättning är att plantera 10 församlingar till år 2020.

Jag är ju i slutspurten nu av nästa bok som ska handla om Jesu seger på korset. Senaste tidens debatt om invandring tangeras i ett litet avsnitt i boken, korset för med sig försoning, mellan Gud och människa, men också mellan människor. Fiendskapen mellan folkgrupper och raser, den fiendskapen bar Kristus på korset, för att vi skulle kunna vara ett enda folk som lever i enhet och försoning, i kraft av korsets fullbordade verk.

Jag har blivit förälskad i den gamla väckelsesången ”Jag vill älska det urgamla kors”, kommer förmodligen att citera hela sångtexten i boken. På Youtube hittar man fina inspelningar av den sången med Johnny Cash på kampanj med Billy Graham, Elvis Presley och Ulf Christiansson/ Lars Mörlig i svensk kontext. ”Old rugged cross” heter det på engelska.

Här är en liten glimt från ett avsnitt, med en gammal berättelse:

”En känd berättelse från andra världskriget visar med all tydligheten innebörden av att Jesus dog en ställföreträdande död på korset, han tog straffet i vårt ställe.

Det är berättelsen om den katolske prästen Maximilian Kolbe som ger en bra bild av vad Jesus gjorde för oss på korset. Kolbe var fånge i koncentrationslägret i Auschwitz under andra världskriget. Hans medfånge, tjecken Franciszek Gajowniczek har berättat för eftervärlden hur det gick till när Kolbe offrade sitt liv för att rädda honom, det inträffade 1941. I det lägerblock där båda var fångar hade en rymning inträffat. Lägerledningen hade bestämt att om rymlingen inte kunde infångas, skulle tio av fångarna tas ut till att dö genom hunger och törst. Gajowniczek fortsätter:

”Medan de jagade rymlingen, fick vi stå uppställda från sex på kvällen och hela natten till klockan elva nästa förmiddag utan något att äta eller dricka. En del i ledet sjönk ihop och dog. Vakterna slog dem som vacklade och kämpade för att hålla sig upprätt. Jag stod intill fader Kolbe. De flesta av oss bad tyst.

På morgonen kom vice lägerkommendanten, överste Fritsch, ut omgiven av andra SS-män. Fångarna fick veta att rymlingen undkommit och att tio av hans medfångar därför skulle dödas. Och de skulle dö långsamt; av hunger och törst.

Fritsch började sedan långsamt gå utefter leden och pekade då och då ut en fånge med orden: ”den där …. den där …” varvid vakterna genast sprang fram och grep den utpekade.

Då Fritsch kom rakt framför mig och såg på mig, förstod jag att detta var slutet. Jag var väl den femte som pekades ut. Det enda jag kunde tänka på och halvhögt säga var: ”Vad ska nu hända med min hustru och mina barn?”

Fader Kolbe måste ha hört orden. Han klev utan att tveka ur ledet, log och ställde sig i givakt inför vicekommendanten med mössan i handen, som lägerreglerna föreskrev.

Överste Fritsch frågade ilsket: ”Vad vill detta polska svin?” Kolbe svarade: ”Jag är katolsk präst och inte längre ung. Jag ber att få ta denne mans plats, han har hustru och barn.” Översten såg ett ögonblick lite häpen ut, samlade sig åter och sade kort: ”Beviljas!”

Kolbe och nio andra placerades i en liten betongbunker utan fönster, nätt och jämnt stor nog att kunna rymma de tio. Ur denna bunker hörde man under de följande veckorna, hur fader Kolbe sjöng och tröstade de döende. Efter två veckor behövde lägerledningen bunkern för nytt ändamål, varför den öppnades. Det befanns att Kolbe förvånande nog var vid liv. Han dödades då med gift.”

Då är hela drevet igång igen efter dagens intervju med mig och Dahlman. Man bör vara medveten om att de reaktioner jag mött från kristna SD-sympatisörer uttrycks på olika sätt, det mesta i form av mail direkt till mig. Men det har även varit en del facebooksdiskussioner i olika trådar. Frågan har ju också diskuterats på ett stort antal kristna bloggar, kommentarerna på denna blogg är nog mindre än 10 procent av de reaktioner jag har fått.

Så här läste jag på Facebook idag: ”Den marxistinspirerade kultureliten, med full tillgång till media, som med ironiskt minspel pumpar ut sitt SD-hat. Kulturminister Alice Bah Kuhnke som sjukdomsförklarar en miljon svenskar som lidande av fobi. Vänsterprästen Helle Klein som hånar offren i Paris och intet ont har att säga om IS. Pastor Stefan Swärd som hetsar kristna att bilda gemensam pöbelfront mot andra kristna som tänker fel.”

Jaså.

Den typen av kritik orkar jag inte ens kommentera.

För övrigt har jag en ledare i Världen Idag idag som diskuterar partiledarskiftet i Kristdemokraterna och vad K-et kan tänkas stå för i partinamnet.

För några veckor sedan möttes jag och Tommy Dahlman hos Dagens redaktion och diskuterade kristen inställning till Sverigedemokraterna. Det var Dagenjournalisten Jacob Zetterman som ställde frågor till oss båda om denna fråga. Idag publiceras vår diskussion. Man kan läsa den här.

Nu går jag in i slutspurten med manuset för nästa boken, om Jesu stora och avgörande seger på korset.

Vi planerar nu för att boken ska komma ut i början av april.

Vill bara påminna om den klassiska väckelsesången ”Old rugged cross”, skriven av amerikanske evangelisten och sångförfattaren George Bennard 1913. Så här låter den på svenska (har sjungits så många gånger i svenska kyrkor och kapell):

 På en avlägsen höjd stod ett grovt dystert kors, symbolen för smärta och skam. O jag älskar det kors där vår Herre för oss blev till döden en smärtornas man.

Jag vill älska det urgamla kors. I dess kraft skall jag segrande gå. Jag omfamnar det heliga kors tills jag segrarens krona skall få.

2. Detta urgamla kors , som ej världen förstått, förunderligt drar det till mig. Ty Guds heliga lamm, som till Golgata gått, det i kärlek han burit för mig.

Jag vill älska det urgamla kors. I dess kraft skall jag segrande gå. Jag omfamnar det heliga kors tills jag segrarens krona skall få.

3. I det urgamla kors, av Guds blod färgat rött, en underbar skönhet jag ser. Ty det är på det korset han lidit och dött, han som frälsningens nåd åt mig ger.

Jag vill älska det urgamla kors. I dess kraft skall jag segrande gå. Jag omfamnar det heliga kors tills jag segrarens krona skall få.

4. För det urgamla kors vill jag trogen och glad fördra både hån och förakt tills han kallar mig hem till den himmelska stad för att dela hans ära och makt.

Jag vill älska det urgamla kors. I dess kraft skall jag segrande gå. Jag omfamnar det heliga kors tills jag segrarens krona skall få.

 

Tacksam för 1,5 dygn i Lysekil hos Hans Wolfbrandt, tillsammans med New Wines Sverigestyrelse. mycket tid för bön och att söka Guds ansikte.

Noterar att det finns bara två städer i Sverige man kan åka färja till, Visby och Lysekil.

Aftonbladet sammanfattar idag den kristna debatten om SD i en nyhetsartikel publicerad under dagen.

Där utmålas jag och Micael Grenholm som spjutspetsar i kristen SD-kritik, och Carl Uhr och Malmölektorn Kroon utmålas som spjutspetsar i SD-positiva kristna tongångar. Aletheia nämns också i den gruppen.

Det var ju festliga klassificeringar. Aftonbladet har uppenbarligen inte särskilt bra koll på svensk kristenhet. Men festligt att jag och Micael Grenholm nämns tillsammans, vi känner ju varandra och ligger varandra mycket nära i de flesta frågor. Är stolt över att hamna i detta fack. Vi båda förespråkar ju en kristendom präglad av tron på tecken och under, bibeltro och att detta ska förenas med en radikal efterföljelse och socialt engagemang. Micael är ett unikum i svensk kristenhet, både med tanke på vilka som är föräldrarna, och att så tydligt argumentera för en konsekvent kristen tro och livsstil.