Jag har ägnat mig åt församlingsplantering och församlingsgrundande i hela mitt liv. Det började redan i moderlivet.
Mina föräldrar var verksamma under några år i mitten av femtiotalet i det pionjär- och missionsarbete på Västgötaslätten som aposteln Ida Andersson drev, hon tog bl.a. initiativ till att grunda ett trettiotal missionshus och församlingar på Västgötaslätten. Min far blev pastor i ett av dem i Jung, och där föddes jag i oktober 1954. Sedan var mina föräldrar engagerade i tidiga fasen i Maranataförsamlingen i Stockholm från 1963 och framåt, det var också en form av pionjärarbete och där var jag med som barn och i yngre tonåren.
Efter avslutad bibelskola i Orsa våren 1973 upplevde jag att Gud ledde mig att flytta tillbaka till mitt föräldrahem i Jakobsberg, Järfälla. Jag upplevde också en Guds ledning att ta kontakt med Filadelfias utpost där. Jag kände inte någon där. Samtidigt kallade man Kjell Sjöberg dit som pastor 1973. Fick förmånen att samarbeta med Kjell från 1973 och fram till hans död 1996. Kjell hade vision för att grunda nya församlingar och förmedlade en vision om att Stockholm behövde 20 nya församlingar. Han tänkte specifikt på förorterna. Vid den tidpunkten låg de flesta församlingarna i innerstan. Järfälla pingstförsamling bildades 1974, och jag fick vara med i bilandet av en ny församling och ingick i församlingsledningen från 1976. 1981 sändes jag och min fru ut från församlingen i Järfälla till Vendelsömalm-Brandbergen i södra Stockholm, tillsammans med tre ytterligare småbarnsfamiljer i församlingen, och några singlar kom med, även mina föräldrar flyttade med, även om de då var med i en annan församling.
En församling bildades som kom att heta Brandbergens frikyrkoförsamling. Under 1990-talet expanderade den och kom att bli en Söderförsamling, vi fick bl.a. köpa nedlagda Ebeneserkyrkan på Södermalm 1993, som då blev vårt högkvarter. Vi bytte namn till Ichtys och sedan det mer begripliga namnet Söderhöjdskyrkan. Slutade som pastor för Söderhöjdskyrkan 2002. Församlingen hade då 310 medlemmar. Mitt kristna huvudengagemang då blev att vara EFK-ordförande under en åttaårsperiod. 2004 initierade jag att vi avknoppade spansktalande verksamheten i Söderhöjdskyrkan, församlingen Iglesia Ichtus bildades, en mycket livaktig församling idag med 250 medlemmar, och som i sin tur har sänt missionärer till Sydamerikan som grundat församlingar där i flera länder. Söderhöjdskyrkan är idag en församling med drygt 200 medlemmar.
Hösten 2009 började jag i Elim på Östermalm, och efterträdde Kjell-Axel Johansson. Det var ett enkelt steg såtillvida att jag och hustrun bodde ett kvarter från Elimkyrkan. Kjell-Axel hade en vision om att Elim skulle vara en bas för församlingsplantering i Stockholm. Den visionen har vi försökt utveckla senaste fem åren, och Elim när nu ett nätverk som består av sju församlingar, som alla bildats under senare eller senaste åren. Gamla Elim har ju ombildats, sålt kyrkan till Zlatan, och köpt den tre gånger större Salemkyrkan på Södermalm, som döpts om till Folkungakyrkan. Jag var pastor i Folkungakyrkan fram till 2014, och efterträddes då av Martin Wärnelid. Sedan dess har jag varit föreståndare för nätverket av de sju församlingarna.
Nu står vi inför nya förändringar. Kanske den största utmaningen i mitt liv. Förhoppningsvis har man lärt sig lite under alla dessa år om att grunda nya församlingar. Församling nummer 8 ska komma igång. Vad innebär det? Fortsättning följer.