Mitt blogginlägg om Donald Trump har skapat en del uppmärksamhet i sociala medier. Bland annat blev det respons från Daniel Forslund hos Aletheia, och en omfattande debatt på den bloggen. Även Micael Grenholm har kritiskt uppmärksammats där, dock en debatt som jag helt enkelt inte har hunnit med att delta i. Har försökt svara i kommentarsfältet hos Aletheia, och skrev också ett eget blogginlägg som en replik till Forslund. Noterar att det har varit en omfattande debatt i ämnet på Facebook, en debatt som varit för omfattande för mig för att aktivt delta. Stort tack till kämpar på sociala medier som försöker försvara mina ståndpunkter i ur och skur som EFK-pastorn emeritus Kenneth Hermansson, PG Mattsson som skriver kunniga inlägg på Facebook, Vineyardpastorn Torbjörn Freij, en av de mest kunniga personerna i svensk frikyrklighet när det gäller gränssnittet kristen tro och politik. Mattias Axelsson har också skrivit många Facebook-inlägg i försvar. För att nämna några av de mest aktiva personerna på sociala medier.
Debatten har dock skenat iväg väldigt, och i stor utsträckning handlat om det pastorsupprop jag initierade för några år sedan tillsammans med pingstpastorn Sven-Gunnar Hultman, och min och Micael Grenholms bok om att ”Jesus var också flykting”.
I denna debatt har jag utnämnts som falsk profet. Jag menar att det är detta Lars Enarson säger i sin kommentar på Aletheia. När jag följt debatten mycket översiktligt på sociala medier verkar det finnas ett visst stöd för tankegången hos kristna som sympatiserar med Sverigedemokraterna. Jag känner ju Enarson sedan sjuttiotalet, och han har främst varit verksam i Israel senaste decennierna. På 80- och 90-talet var han verksam i svenska trosrörelsen, på sjuttiotalet i Jesusrörelsen. Vi har det gemensamma att vi båda har haft en hel del med Kjell Sjöberg att göra en gång i tiden, Kjell var ju apostel för det församlingsplanteringsarbete jag initierade på åttiotalet. För yngre läsare, så lämnade Kjell detta jordeliv 1996 om jag minns rätt. Han är en äldre bror till Stanley Sjöberg, och till Bengt Sjöberg som är pastor i Värmland och en kristen som är mycket engagerad i flyktingfrågor och i flyktingdebatt.
Eftersom jag är bibeltroende och bibelförankrad så tar jag detta med falsk profet på ganska stort allvar. I Bibelns terminologi är det något mycket värre än att bara klistra lite etiketter på varandra, olika skällsord, och det är oändligt mycket värre än att bara framföra en falsk eller felaktig profetia. Det handlar om att vara styrd av villfarelsens ande och medvetet och långsiktigt leda människor bort ifrån Kristus och kristen tro, genom bedrägliga likheter med kristen tro. För att ge en mycket kort sammanfattning av bibliska begreppet falsk profet.
Min tjänst som pastor har jag i första hand utövat inom Evangeliska Frikyrkan sedan åttiotalet och ska den här typen av kritik riktas mot mig bör det göras som en skrivelse till Evangeliska Frikyrkans styrelse. Så vitt jag känner till har det aldrig någonsin hänt att den här typen av anklagelse har riktats mot någon pastor inom Evangeliska Frikyrkan eller dess tidigare samfund Örebromissionen eller Helgelseförbundet. Skrivelsen bör ju också riktas till Svenska Evangeliska Alliansen där jag är ordförande. Rimligtvis bör man även rikta sig till Världen Idags styrelse där jag är ledarskribent, det är orimligt att Världen Idag har en falsk profet som ledarskribent, styrelseordförande där är Per-Olof Eurell, man bör vända sig till honom. Och en kopia bör gå till de teologiska utbildningar jag är styrelseledamot för, Skandinaviska teologiska högskolan och Anders Gerdmar, och Westminster Theological Center och Paul Orlenius i Citykyrkan. Jag överlåter till andra att diskutera om jag är falsk profet eller inte.
Jag kan ju dessa sammanhang ganska väl efter mångårigt frikyrkoengagemang. Om man inte vill bli uppfattad som ”knäppgök” i dessa fora bör skrivelsen innefatta en genomgång av mitt bokskrivande, artikelskrivande inklusive bloggskrivande och framförallt mitt mångåriga predikande främst i Stockholm och där man tydligt påvisar heresi och avvikelser från grundläggande kristna läror och hur jag skapar splittring bland kristna. Jag hör ju inte till de pastorer som radikalt ändrat uppfattningar under årens lopp, i grundläggande andliga och teologiska frågor, utan jag har haft ungefär samma inställning sedan sjuttiotalet i grundfrågor som bibelsyn, församlingssyn, lärjungaskap, biblisk moral, att förena karismatisk kristendom med starkt socialt engagemang. Man hittar dessa frågor som en röd tråd i mitt skrivande och predikande sedan sjuttiotalet. Jag var t.ex. ganska aktiv debattskribent i Dagen redan på sjuttiotalet.
Nog om detta, man kan inte bara slänga ur sig i sociala medier att någon är falsk profet, man måste då följa upp det på ett seriöst sätt och jag bara ger lite tips om hur detta ska göras. Man kan ju också föra fram frågan lokalt till Folkungakyrkan och Elimkyrkans församlingsgrundande nätverk. Men eftersom kritiken riktar sig mot mitt kristna engagemang på nationell nivå bör nog frågan lyftas där.
För att avsluta debatten vill jag bara ge några kommentarer till Daniel Forslunds replik på min blogg. Också bara en kort sammanfattning av den gigantiska debatt som jag något märkt på Facebook och hos Aletheia. Det är möjligt att det har varit mycket mer debatt som har gått mig förbi. När det gäller pastorsuppropet, det var 380 personer som skrev under, så jag har svårt att förstå varför vreden mot detta enbart riktar sig mot mig som person. Jag tror att det ganska väl speglade svenska pastorers inställning. Den enda pastorn jag känner till som öppet kritiserat detta är Tommy Dahlman. Om det finns en bred skepsis mot denna sak, borde det för länge sedan ha varit ett mot-pastorsupprop, men något sådant har jag inte märkt.
Jag tycker också att det är synd att debatten enligt min mening ofta blir ganska ytlig, det förs inte någon seriös diskussion om vad jag och Micael Grenholm faktiskt skriver i vår bok. Kritiken är ytlig och berör bara enstaka fragment av bokens innehåll, och kritiken blir mycket generaliserande. Om jag och Grenholm är så fel ute, varför har det fortfarande inte kommit fram någon teologisk kritisk granskning, vi har ju faktiskt försökt göra en seriös bibelutläggning i ämnet där vi i princip går igenom Bibeln från pärm till pärm, och våra kritiker klarar inte mer en enstaka och oftast ganska slarviga bibelcitat. Jag efterlyser en teologiskt grundat kritisk granskning av våra två bibelkapitel i boken. Jag och Micael gjorde också en ganska ingående granskning av Sverigedemokraterna. Vi har lusläst partiets egna skrifter från partiets början, vi har lusläst partiprogrammet, vilket knappt någon människa tycks ha gjort. De som påstår att de övriga partierna har anpassat sig till SD och är som dem, de har aldrig läst partiprogrammet. Det är sant på ett ytligt plan, men fortfarande är det en stor och avgörande ideologisk skillnad mellan SD och övriga partier.
En jude är inte en riktig svensk, det är en sammanfattning av SD:s partiprogram, om man läser innantill. Så skulle aldrig ett annat parti tänka.
Daniel skriver att jag själv ägnar mig åt att dela ut etiketter, anklagelser och nidbilder till oliktänkande inom och utanför kristenheten. Det är klart att uppfattar man mitt skrivande och debatterande på detta sätt är man mycket kritisk till vad jag står för och vilka värderingar jag har. Jag får ju exakt samma kritik från teologiskt liberalt håll som har varit mycket besvärade över mitt skrivande. Det har jag ju mött även inom Evangeliska Frikyrkan. Jag försöker alltid vara noga med att undvika personkritik, utan endast hålla mig till idékritik, men sedan är det ju oftast personer som för fram idéer. Att kritisera Niklas Piensoho för grumlig samlevnadsundervisning, eller hävda att frikyrkoteologin rör sig i teologisk liberal riktning – det har inte gett mig några popularitetspoäng inom frikyrkligheten, utan har ju själv blivit en röst i marginalen. Jag tycker att detta är en svår balansgång. Jag försöker att uppmuntra och skriva positivt, men också ta upp sådant som jag tycker är problematiskt, och nästan alltid utsätts jag för intensiv kritik när jag tar upp något som jag menar är problematiskt. Och det handlar ju sällan om oliktänkande utan om breda mainstreamtrender jag kritiskt granskar. Politiska högervridningen för närvarande är ju inte någon trend i marginalen, SD har 20 procent väljarstöd, och nästan alla partier har svängt i liknande riktning kring den praktiska flyktingpolitiken. Samma trend ser man nu med Trump i USA. Jag är mycket kritisk mot detta, och då vill jag helst diskutera sakfrågorna, min debatteknik är mindre viktig i sammanhanget.
Forslunds schablonbeskrivning av Micael Grenholm som ung politiskt förvirrad vänsteraktivist- är en djupt kränkande beskrivning av en medbroder. Återigen, personkritik med etiketter i stället för att diskutera sakfrågorna. Jag och Micael har en bred samsyn i de flesta viktiga frågor om bibelsyn, karismatisk kristendom, anabaptistisk grundsyn, och vi har en samsyn kring karismatisk kristendom och socialt engagemang. Jag delar grundsynen kring församlingssynen som ett liv i gemenskap som kan innebära kollektiv boende, under en hel del år har jag själv levt på det sättet. Jag tycker det är ytterst angeläget att profetiskt lyfta frågorna kring rikedom-fattigdom, att det behövs en omfördelning m.m. Hur detta kan ske, där kan det finnas olika uppfattningar. Att Micael lyfter dessa frågor om vårt ansvar för de fattiga och att de rika har ansvar för de fattiga, det blir väldigt förenklat att beskriva detta som bara vänsteraktivism. Återigen, vår bok om flyktingar, det grundar sig i Bibeln, inte i politiska vänsterdokument. Boken har det upplägg man alltid har med flera författare, vi har skrivit vissa kapitel gemensamt där vi båda står som författare. Sedan har vi skrivit vissa kapitel var för sig, där vi står som författare var och en. Man kan säkert hitta vissa nyansskillnader i våra respektive kapitel för vi har ju olika livserfarenheter, men vi har läst varandras texter i förväg och godkänt dem. Sedan uttrycker jag mig på ett annat sätt än Micael, och vice versa. Men gemensam grundsyn och värderingar finns där.
Att jag sätter naziststämpel på miljontals människor. Också en mycket grov kritik. Vi visar i boken att SD har nazistiska rötter. Det håller väl alla med om som närmare har granskat och skrivit om partiet. Jag vet inte vad det är för speciellt med det. Att därmed dra slutsatsen att vi sätter en nazist-stämpel på miljoner, det är en mycket grov debatteknik. Jag har väl aldrig gått ut och kallat alla som röstar på SD för nazister. När har jag gjort det? Att gå från parti- och idékritik till att göra det till kritik av alla väljarna, det är verkligen att ta i. Jag rekommenderar dock alla väljarna att läsa partiprogrammet och t.ex. läsa arkiven av SD:s egna tidningar som man har gett ut sedan nittiotalet, det ger en helt annan bild än den rumsrene Jimmie Åkesson som nu ständigt visas upp och har fritt utrymme i alla TV-kanaler och vanliga sekulärmedia.
Sedan fortsätter Daniel sin kritik av min person, mitt skrivande, min debatteknik m.m.
Att orka svara på sådant, nix. Jag avstår. Det är väl bara att konstatera att jag och Aletheia har så totalt skilda teologier, synsätt, värderingar, bibelsyn, syn på samtalsklimat m.m., att någon vettig och sansad diskussion inte är möjlig.
Tack för den här gången.
Pingback: Katolska helgonet Thomas av Aquino får sista ordet i debatten med Swärd och Grenholm | Aletheia — Blogg & Tankesmedja()