Jag antar att den tweet som åsyftas kom från mig. Twitter är ett begränsat medium, så låt mig förtydliga vad jag ville ha sagt.

Jag ämnade absolut inte att kasta en skugga över arrangemanget som helhet eller ge den lilla grupp som ropar om ”falska profeter” något understöd. Det fanns ingen möjlighet för mig att delta, men jag hade annars gärna gjort det.

Jag instämmer med Joakim Lunqvist om att allt inte kan sägas vid varje tillfälle. Balans finner vi över tid och genom att bejaka bredden i våra traditioner.

Kristen förkunnelse måste också vara tydlig, frimodig och offensiv så att den sätter oss igång i vår efterföljelse, men att bejaka bredden är inte detsamma som att vara urskillningslös i viktiga nyanser. Av dålig teologi tar människor skada. Teologin måste vara så klargörande och nyansrik att den håller oss igång.

När Ulf Ekman skulle försvara sin gamla helandeteologi hos Malou på TV4 utifrån frågan om alla som tog skada av den, så hänvisade han till hur hans medarbetare utvecklat själavårdskompetens så att de tog hand om de skadade, men detta är ett uselt försvar. Hade teologin var sund från början, så hade detta inte behövts. I bästa fall var det onödigt merarbete och vi vet av talrika berättelser att det inte hjälpte alla.

Bekymret med proklamationen är flerfaldig. I sin helhet löd den ”Sverige är ett kristet land, och skall så förbli”.

1. Proklamationen ligger farligt nära 80-talets trosförkunelse. Jim Kasemans pamflett ”Troshjälpen” som var LO-förlagets bäst säljande bok i början hade ett antal saker att bekänna ”tre gånger dagligen” eller ”morgon och kväll”, etc.

2. Den konstantinska tolkningen ligger tvärtemot vad du skriver nära till hands, eftersom proklamationen inte talade om ett önskat idealtillstånd i framtiden, utan en historisk realitet. Sverige ”kristnades” genom överhetens makt, inte underifrån i väckelse. (Även om Gud självklart verkade på äkta sätt också under vår historia.)

3. I en tid när denna sortens bekännelse till den egna nationen som kristen används av krafter som ligger långt ifrån korsformad självutgivande kärlek är det extra bekymmersamt att använda orden. Orban i Ungern använder hänvisningen till det egna landet som ”kristet” för att driva en anti-kristlik (med K) politik.

4. Inom karismatisk kristenhet finns det en tendens att se Guds makt som råstyrka, inte som den korsformade självutgivande kärlekens makt. Korset är inte bara den engångshändelse som vann vår frälsning, utan också det mönster för livet vi ska följa och den innersta uppenbarelsen av Guds natur. Mot den bakgrunden är det svårt att säga vad som är proklamationens innebörd – makt åt ”oss” eller tillfällen för oss att betjäna vår nation?

Jag uttalar mig absolut inte om dina motiv, Stefan. Tvärtom så vet jag hur mycket skit du fått utstå – eller rättare sagt, jag anar delar av det – för ditt engagemang mot just de krafter jag beskrev i speciellt punkt 3 ovan. Jag uttalar mig inte heller om motiven hos dem som föreslog denna proklamation eller de som instämde i den. Jag tror att dessa motiv är rena och goda.

Det jag reagerade mot var orden. Dåligt valda ord kan göra skada även om motiven bakom dem är viljan att tjäna Gud. Teologi spelar roll!

Pentekostaler har genom historien tyvärr odlat en anti-intellktualism som är skadlig. Vi måste kunna diskutera vad vi säger så att vi hittar bättre och mer bibliska formuleringar. Min kritik kommer inifrån, inte utifrån.