Jag har i mitt skrivande och predikande senaste tiden tagit upp ämnet den profetiska tjänsten och profetians gåva.

Gud har kallat oss till att vara profetiska församlingar. Det rymmer ett antal olika dimensioner.

Denna söndag predikade jag i Elimkyrkans nya församling i nordvästra Stockholm, Elimkyrkan Västerort i Hallonbergen. Mycket inspirerande. De har gudstjänst varje söndag 16.00 i kommunala lokaler mitt i Hallonbergens centrum.

Min ledare i Världen Idag i morgon kommer att handla om samma sak.

Enligt 1 Kor. 14 kan alla kristna fungera i profetians gåva, de bidrar då till att trösta, uppmuntra och bygga upp församlingen. Profetiska ord i församlingen har det som huvudsyfte, att trösta, uppmuntra och bygga upp varandra.

Sedan har vi en specifik profetisk tjänst, vid sidan om att vara lärare, apostel, herde och evangelist. Jag tror det är en viss typ av predikant med en särskild förmåga att förmedla Guds direkta tilltal till församlingar, städer, kristna rörelser och nationer. Det är en helt avgörande funktion i Kristi kropp. Utan profeter blir vi modlösa och tappar fotfäste och vision. Har man inte personer med profetisk tjänst i en församling är det helt nödvändigt att bjuda in dem. Inte bara för offentliga möten, utan också för t.ex. möten med församlingsledningen, för att få input och tillsammans söka tilltal från Gud för församlingen.

I Hallonbergen tog jag exempel från Gamla testamentets profettjänst, och enligt mitt resonemang är samma gåvor tillgängliga i Nya förbundet, fast inte längre för unika personer, utan för kristna i allmänhet. Jag talade om Haggais profetiska budskap som förändrade andliga tillståndet i Israel i en svår tid efter återvändandet från Babel. Jag talade igen om den profetiska ledningen när Samuel smörjde David till kung över Israel. Jag talade igen om hur Elisa fick hemlig militär information genom profetisk uppenbarelse, och kunde vara ett beskydd för hela sitt folk. Till slut skickade kungen i Aram en hel armé mot Elisa men lyckades inte tillfångata honom, Elisa levde i tecken, under och mirakel.

I Hallonbergen prövade jag ett nytt grepp, som jag vet är vanligt i t.ex. Vineyardsammanhang, men som jag inte har prövat tidigare. Jag tog fram ena pastorn på scenen, Patricia Ask (i helt samförstånd med henne). Vi bad för pastorn och sedan frågade jag församlingen om vilka som upplevde en profetisk hälsning till henne. Det var 5 personer som fick en sådan.