Jag hör ju till dem som är bekymrad för frikyrklighetens utveckling. Många gånger har jag uttryckt detta på denna blogg. En grundbult i hela systemet är utbildningen av framtidens pastorer. Därför blir de teologiska utbildningarna som sätter standarden och lägger ribban för hur mycket väckelsekristendom vi får i Sverige och i vilken utsträckning vi får dynamiska församlingar som i Andens kraft och övertygelse kan presentera evangeliet för sin samtid.

Har försökt vid enstaka tillfällen att på ett ganska diplomatiskt sätt problematisera frikyrkoteologin när det har gjorts påståenden jag tycker är tveksamma. Problematisering av frikyrkoteologin och dess institutioner är dock inte uppskattat. Hur diplomatiskt man än gör det hamnar man i blåsväder.

När jag läser THS-studenten Ninni Tjäderklos artikel i Dagen idag undrar jag återigen vad man får lära sig vid en frikyrklig  teologisk utbildning.

Hon skriver bland annat så här: ”För mig blev det med tiden nödvändigt att nedmontera ”dogmen” om ”vi- och dom”. Plötsligt kunde jag möta människor på lika villkor och för första gången upplevde jag hur ett sant och äkta utbyte kunde ske mellan mig och de som jag mötte. Det är betungande att tro att man har patent på sanningen och dessutom en plikt att öppna andras ögon för den. När jag slapp bära denna börda kunde jag på allvar öppna upp mig själv för att låta mig påverkas av andra människors livsberättelser och livsåskådningar. En övertygelse växte inom mig om att varje människa har någonting högst gudomligt att bidra med, oavsett om den är kristen eller inte. Att Gud skulle se på sin skapelse som uppdelad i två skilda läger har jag svårt att tro. I stället är jag övertygad om att varje människa är skapad till Guds avbild och därför härbärgerar en gudslåga inom sig, oavsett livsåskådning.Det är löjligt att tro att en genuint god och kärleksfull handling inte är ett tecken på Guds närvaro i den människans liv oavsett vad personen har för livsåskådning. På samma sätt kan varje kristen människa med lite självinsikt se spår i sig själv av det onda som är resultatet av vår benägenhet att vända våra hjärtan bort från Gud. … Gränsen för vilka som är utanför och innanför Guds gemenskap är redan dragen, och denna gräns går vid att vara människa”.

Och som vanligt i den här typen av diskussioner är min grundfråga, den teologiska metoden. Handlar teologi om mänskliga tolkningar av tron och Gud, något vi självständigt kan utforma, eller är trons grundval att Gud har talat, har uppenbarat sig, och att hans eget ord är begripligt och tillgängligt för mig. Är teologi vår strävan att förstå, uppfatta och lyda det Gud har sagt, eller är det våra mänskliga reflektioner om Gud. Valet av perspektiv här handlar inte om olika kristna traditioner, det handlar om olika religioner.

Ninni Tjäderklo kommer in på de mest grundläggande frågorna angående tron i sin artikel. Det är inte möjligt att utforma kristna dogmer eller icke-dogmer utan att gå utanför skrifterna, gärna belysta utifrån kristna traditionen – den hållningen saknas helt i artikeln. Vad ska vi annars utgå ifrån? Annars blir det ju bara våra egna mänskliga idéer om tro, andlighet och Gud.

De frågor hon tar upp i artikeln genomsyrar ju hela Bibeln, och hela kyrkohistorien. Vår identitet som kristna, vilka vi är, och hur vi ska förhålla oss till dem som inte är kristna.

Vi och dom. Bibeln talar om Guds folk, om församlingen som de utkallade och utvalda, som har tagits ut ur världen. Frälsningen innebär att gå från mörker till ljus, från död till liv, att födas på nytt, från evig dom till frikännande, från bundenhet till frihet, och många andra bilder.

Istället för att gå in i en närmare polemik ger jag här vissa bibelcitat som går i helt annan riktning än Tjäderklos teologi.

”Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva. Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike. Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga.” 1 Kor. 6:9-11

”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. … Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde sons namn”. Joh. 3:16-18

”Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk.” 1 Petr. 2:9,10

”Alla folk ska samlas inför honom, och han ska skilja dem från varandra som herden skiljer fåren från getterna. … Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse …. Sedan ska han säga till dem som står på den vänstra sidan, Gå bort från mig, ni förbannade.” Matt. 25

”Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus. Jag hälsar er alla Guds älskade som bor i Rom, hans kallade och heliga.” Rom. 1:6, 7

”Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. Tidigare levde ni, i dem på den här världens sätt och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens barn.” Ef. 2:1,2

”På den tiden var ni utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och utan del i förbunden med deras löfte. Ni var utan hopp och utan Gud i världen.” Ef. 2:12

Bara några exempel på bibeltexter som visar på att det är skillnad på att vara kristen eller inte och att bli kristen är något radikalt revolutionerande i en människas liv. Tyvärr missar många som växer upp i kristna församlingar och kristna hem den radikala omvändelsen, och man får då en grumlig förståelse av vad det innebär att vara kristen, trots sin bakgrund. Bibeltexterna talar faktiskt om vi och dom.

Jag håller dock med Ninni Tjäderklo om en sak, skapelseteologin har ofta varit för svag i pingstkarismatiska sammanhang. Något jag själv i mitt skrivande har försökt lyfta fram när jag skrivit om miljöfrågor och flyktingpolitik.

Och några avslutande frågor. Om Tjäderklos teologiska nytolkningar får gehör, hur ska vi då bedriva kristen mission i fortsättningen? Är det rimligt att försöka förmå folk att bli kristna? Kan man tala om evangelisation med denna teologi? Hur ska man bedriva församlingsplantering vilket bland annat Equmeniakyrkan vill göra en storsatsning på. Församlingsplantering handlar ju om att föra människor till tro på Kristus och få med dem i en kristen församling. Är det meningsfullt att överhuvud taget bedriva församlingsverksamhet om man helt vill teologiskt slopa all form av kristen identitet och grupptillhörighet.

Att slopa alla vi och dom-resonemang är ofta bara uttryck för en kristenhet med extremt dåligt självförtroende. En människa måste kunna identifiera sig med mindre grupper av olika slag. Man kan inte vara Hammarbyare och Djurgårdare på samma gång. Djurgårdaren är dom för Hammarbyaren. Man kan inte vara både miljöpartist och vänsterpartist. Vänsterpartisten är dom för miljöpartisterna. För en som bor i Norrköping är Linköpingsborna dom. Grannfamiljen är dom. Metallarbetare är inte direktörer, direktörerna är dom för LO.

Den kristna hållningen är en hög värdering av den kristna gemenskapen av de troende. Men inte som en sluten gemenskap. Utan som en öppen och inkluderande gemenskap. Men det blir den ju bara när vi har något att erbjuda, ett frälsningsbudskap, ett framtidshopp, ett nytt liv, omvändelse, en djup andlig gemenskap. En församling som inte har något att erbjuda blir ju fullständigt ointressant.

Ett inkluderande vi – det är en bättre teologi tycker jag.