Min predikan hos Iglesia Ichthus handlade om profetians gåva och den profetiska tjänsten.
Utgångspunkten var profeten Samuel och hans unika profetiska tjänst. Jag utgick från 1 Sam 16 när Samuel blev sänd av Gud till Betlehem för att smörja en ny kung i Israel. Guds ledning och det profetiska tilltalet var mycket specifikt, i Betlehem, en av Isais grabbar, den yngste och mest oansenliga var det, David.
Kung David har gjort avtryck i mänsklighetens historia.
1000 år senare var det en oansenlig bebis som föddes i Betlehem. Några enstaka personer fick en profetisk uppenbarelse att den lilla bebisen, skulle bli kungen för Guds folk, ja hela världen. Jesus Kristus.
Jag läste också från 2 Kon. 6 om hur profeten Elisa fick profetisk uppenbarelse om militär information, som kunde skydda israelerna från angrepp från Aram.
Samme Ande är verksam idag. Samma exakta pricksäkra ledning som Samuel fick när han smorde David till kung, på samma exakta sätt kan Gud leda oss idag. Jag har upplevt det själv vid många tillfällen, inte minst vid livsavgörande beslut.
Vi gick igenom också delar av 1 Kor. 14 som handlar om profetians gåva i församlingen. Den är viktig. Den bidrar till församlingens uppbyggelse. Profetia är till för att bygga upp och välsigna människor.
Ibland kan profetia handla om framtidsförutsägelser, det har vi exempel på i Bibeln. Gud vill ge uppenbarelse och visioner om vad som ska hända framöver, inte minst för att stärka vår tro och inriktning.
Ibland kan också profetia handla om att korrigera och avslöja synd. Det är en viktig funktion som ska utövas med största varsamhet. Blir det fel kan det bli väldigt tokigt. Blir det rätt kan det rätta livet på människor.
Profetia ska alltid prövas i församlingen. Profeten ser ju bara glimtar av Guds tilltal. Man kan blanda ihop det man hör från Gud och sina egna själsliga funderingar och förutfattade meningar.
Det kännetecknande för profetia är att det är direkt ingivet från Gud, man känner rösten inom sig, det kommer inte från det egna förståndet.