Frikyrkans utveckling och hopp inför framtiden

~ stefan

Här är länkar till mina två senaste artiklar med analys om frikyrkans utveckling, publicerat i Dagen i fredags och ledaren i Världen Idag i onsdags. Samma tema men lite olika inriktning på artiklarna.

En mycket kortfattad analys av förnyelserörelser i ett 50-årsperspektiv. Min sammanfattande utvärdering är att de hamnat i för mycket antingen interna strider eller för mycket fokus på interkristna frågor, för mycket konferenser för redan kristna på bekostnad av att nå ut med evangeliet till svenska folket.

Försöker undvika allmän gnällighet när jag skriver och försöker lyfta fram positiva exempel som ger hopp. Poängen är att Gud verkar där han får möjlighet, och bryr sig inte om samfundsetiketter. Det finns olika modeller som fungerar bra.

Den här typen av artikel får naturligtvis kritik för den handlar om att vinna människor för Kristus, och att församlingar ska växa genom att människor kommer till tro. Men detta är kärnan i själva kristna tron, inte någon variant av kristen tro.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • S-E Sköld

    Gud har inte sänt Sin församling – det bästa Han har på jorden – utan ritningar! De finns i Bibeln, men var finns byggarna som följer dem? Noa, Mose och Salomo följde alla Guds ritningar, till det uppdrag de fått, och de hade framgång.

    JESUS lämnade också ritningar till den ”Levande Gudens församling”, främst genom lärjungen Paulus, som var både apostel och profet, men det mesta som byggs idag är i enlighet med människotankar, alltså ”trä, hö och halm” i stället för ”guld, silver och ädla stenar” med resultat därefter.

  • http://tonymalmqvistblog.wordpress.com Tony Malmqvist

    Intressant att du tar upp det här med kristna konferenser, och dom är ju rätt vanliga så här års. Kanske hög tid för en debatt kring detta och om dess fortsatta eventuella funktion inom kristenheten? För varför ska egentligen de som redan har så mycket ha mycket mer när det finns dom så inte vet ett skvatt vad vi talar om?

  • S-E Sköld

    Guds Ande, Nådens Ande, när Han kommer, säger JESUS, ”skall Han låta världen få veta sanningen, i fråga om synd, rättfärdighet och dom”. Men det förutsätter, att Han har förkunnare som förkunnar det Han talar och Han talar ALLTID i överensstämmelse med Guds Ord, Bibeln. Därför kan vi veta vad Han har att säga.

  • S-E Sköld

    Ljus som inte SKINGRAR mörkret och salt som inte STOPPAR förruttnelsen, har inget berättigande, enligt JESUS. De ger en falsk bild av vem Gud är: en helig Gud som hatar synden, lika mycket som Han älskar syndaren!

    Just därför – för Sin kärlek till Människan – hatar Han orättfärdighetens alla former. Men det passar inte vår ljumma – lagom – kristendom! En kristendom som inte finns i Bibeln, annat än som resultat av människans avfall.

  • S-E Sköld

    Om mörkret tilltar beror det på frånvaron av ljus och om förruttnelsen sprider sig, beror det på frånvaron av salt. Ordets tjänare i vårt land har en benägenhet att skylla mörkret på mörkret och förruttnelsen på förruttnelsen. Kanske för att slippa ta sitt ansvar?

    Men det beror alltså inte på mörkret och förruttnelsen! Utan på den kristna förkunnelsens frånvaro! Det är Ordet som skall ha framgång, om någon framgång skall ske, och om den – framgången – skall kunna ske måste Ordet – allt Guds rådslut – förkunnas!

    Men var finns sådana förkunnare?!

  • Andreas Holmberg

    Det är ju fånigt att klaga på nån kristen konferens om året – och åtminstone Lappis i Husbondliden drar fler människor än bekännande kristna enligt devisen ”folk drar folk” och ”det är där det händer”. Chanser till kristen familjebildning och motverkande av inavel är inte heller något dåligt. Risken för andlig inavel finns förstås men har minskat genom att folk numera besöker varandras konferenser (Anders Sjöberg på Lappis i fjol t.ex.).

    Däremot håller jag med dej om att det blir ofruktbart om det man får sej till livs på konferenser (liksom retreater, som man nog oxå kan fara på 1 gång per år) inte omsätts i levande missionell praktik eller blir något slags ersättning för kristet liv på hemmaplan. Man kanske bara blir vad som i ungdomssammanhang kallas ”en lägerråtta” och far på typ 7 konferenser per sommar.