Jag har i ett första blogginlägg om nordirländaren Peter Rollins försökt visa att han teologiskt och i sin kristendomstolkning ligger ganska långt från vad en frikyrko-mainstream skulle stå för. I det här blogginlägget ska jag försöka utveckla tankegångarna.  Han brukar ju räknas in bland företrädarna för vad som kallas för Gud-är-död-teologi, ibland också kallats för radikal teologi. Bland annat handlar det om att dissekera och ifrågasätta grundläggande kristna lärosatser.

I förra blogginlägget förde jag fram att Rollins ifrågasätter att kristen tro formuleras i form av lärosatser. Rollins skriver så här att kristen tro ”is not concerned with a set of beliefs concerning the world, but rather calls us to enter into a different way of existing within the world. The good news of Christianity … there is a way of celebrating life that is more authentic, enriching, and healing we might find through membership to some special club.  A way that is not limited to a conservative or liberal, optimistic or pessimistic, theistic or atheistic worldview, but rather one that can operate happily in and through them all. ”

Mycket anmärkningsvärda påståenden. Kristen tro handlar inte om vissa lärosatser, det handlar istället om ett annorlunda sätt att leva och existera i världen. Det finns något mer, ett mer autentiskt, berikande och helande liv, än det vi kan begränsa i konventionella världsbilder som teism, ateism m.m.

Jag kan ju inte på något sätt se detta som något kristet. Dessutom väldigt exklusivt och återigen, Rollins ser något mer och begriper bättre än någon världsåskådning, och han ställer sig över både Gudstro och ateism.

Peter Rollins går mycket längre ut i ytterligheter än en mest liberal biskop i Svenska kyrkan, eller de mest liberala tänkarna i svensk kontext med viss kristen profil, jag tänker närmast på Jonas Gardell. Rollins skriver så här (s. 171): ”When we situate the question of faith at the level of the how rather than the what, the question regarding what it means to believe in God is transformed. In properly theological terms, the question is no longer about the existence or inexistence of some being, but rather about whether or not one is responding to a call that throws him into a deep concern and care for the world. This approach is not concerned with whether we label ourselves theist, atheist, or agnostic. Indeed, such a perspective allows us to open ourselves up to the possibility that the boundaries that supposedly separate these different positions are in fact fluid. Despite the territorial divisions that separate theists from atheists, many of us are very aware that we dwell on the border— occasionally passing from one side to the other or finding ourselves in a liminal space that doesn’t quite belong to any side. Whether it’s a church leader who finds herself embarrassed by what she preaches, a humanist who sings hymns with the conviction of a saint, a theist who finds the idea of God absurd, or an atheist who secretly prays— the walls that separate can often be more permeable than we might like to admit. If we move away from the importance of what we believe to questions concerning how our belief functions, then it’s easier for us to acknowledge that there might be some of the theist, the atheist, and the agnostic in each of us, even though one might take precedence over the others.”

Återigen mycket anmärkningsvärda påståenden. Rollins löser upp gränserna mellan Gudstro och ateism. Och det handlar inte så mycket om att tro på Gud eller inte, ”the question is no longer about the existence or inexistence of some being.”

För Rollins är inte det viktiga om man uttrycker någon Gudstro, kallar sig agnostiker eller ateist – den avgörande frågan är hur man engagerar sig i världen. Det viktiga enligt Rollins är inte vad vi tror, utan den funktion som vår tro utövar i våra liv. För att uttrycka sig i klassiskt kristet språkbruk – det blir ju en renodlad gärningslära som Rollins förespråkar. Men eftersom han inte heller tror på någon straffande Gud eller konceptet om Guds dom, så har det ju ändå inte någon större betydelse. Ond eller god, det blir väl samma typ av destination för alla. Sedan är ju frågan vad Rollins menar med ”deep concerns for the world” – som tydligen är avgörande kriteriet för honom när det gäller rätt religion. Inte om man kallar sig ateist, muslim, kristen eller buddhist. Han kritiserar alla som formulerar någon form av rätt religion eller rätt tro, och här gör han det själv. Alltså ”deep concern and care for the world”. Och detta är ju ytterst vagt, jag tror att de flesta gärna formulerar sina livsinriktningar på detta sätt, även djupt troende kristna människor har ju kallelsen att leva ut sin tro här i världen.

Peter Rollins definition av kristendom uppfattar jag som följande: ”for this reading provides a clear and precise way of understanding how the event of Christianity is not an intellectual position we take with regard to the world, but a way of immersing ourselves in the world.” Att vara kristen handlar alltså inte om vad vi tror utan hur vi lever. Var finns frälsningen någonstans?

Men nu har han avvisat alla lärosatser och att formulera dogmer om vad som är tro. Men här försöker han ju själv att formulera en form av dogm för vad som är sann kristen tro. Hur konsekvent är detta?

En grundläggande idé hos Rollins är att det finns en grundläggande brist, ouppfyllda behov, en otillfredsställd inre längtan hos oss alla. Vi försöker alla finna någon form av ”sacred-object” för att finna meningen med livet, det som kan uppfylla vår längtan och önskan. Syndafallsberättelsen om Adam och Eva ger en mytisk beskrivning av detta, den förbjudna frukten var ett ”sacred-object”, som skapade åtrå och begär. Vi tror att ”sacred-object” kan ge oss tillfredsställelse och fullhet. ”Sacred-object” existerar inte enligt Rollins med driver våra handlingar. Gudstro och tron på Jesus kan fungera som ett sådant ”sacred-object”. Rollins skriver: ”Traditionally the original sacred-object has been depicted as an apple, but for us it might be the desire for wealth, fame, a certain partner, or the birth of a child. There are no limits to how the sacred-object might manifest itself. The point of the Adam and Eve story is that the sacred-object (whatever it happens to be for us) promises to abolish our sense of lack while actually giving that lack a deadly bite.”

Att det kan finnas sådana sacred-object är ju helt riktigt, Bibeln ger många exempel. Men var finns evangeliet och frälsningen i Rollins teologi? Hans poäng är att sacred-object inte existerar, det är tomhet. Vi behöver inse detta, det är detta som ger frihet enligt Rollins. Var finns visionen om Guds rike, upprättelse och Kristi seger?

Rollins tolkar fritt om grundläggande kristna lärosatser utan någon som helst bibelgranskning. Syndafallsberättelsen ges en psykologisk förklaring, en skilsmässa mellan Gud och människan, och människans olydnad från Gud finns inte med i bilden. Rollins skriver: ”The Adam and Eve story can thus be read as a reflection of our own situation: we are caught in the gravitational pull of things that we excessively want— things that are forbidden to us in various ways (by parents, by society, by etiquette, by inability, etc.) and things we think (correctly or incorrectly) others want as well. The story of Adam and Eve is our story; what it describes is not some outdated origin myth, but rather something thatmirrors our contemporary situation caught up, as it is, in wanting to find something that removes our lack.” (s. 26)

Vi åtrår längtar efter något, som ska fylla våra behov, som inte finns – jmfr Adam och Eva äta av trädet. Syndabocken – det vi skyller på att vi inte får detta.

Rollins skriver vidare om syndafallet: ”While Adam and Eve might perceive the problem to be how they might get the forbidden fruit, this simply obscures the true problem: how to be free from the excessive drive for the fruit in order to enjoy a life not weighed down by the negative power of the lack that it creates. The idea of “the Fall,” then, is not connected to freedom as some claim. The Fall is not some ideological justification of totalitarianism that warns us about the danger of having choice. The Fall is rather about the oppressive and engulfing power of the sacred-object that enslaves us to an unhealthy obsession.”

Rollins tangerar också vad man brukar kalla för laglöshet. Total frihet där allt är tillåtet, tycks var en dogm, (trots att Rollins inte tror på dogmer). Han skriver: ”Consider the apostle Paul’s antitotalitarian articulation of the Christian collective as a place where everything is permissible. This is a claim for radical freedom in which prohibition is dissolved away. For Paul, this place of radical acceptance where everything is permissible, even though not always beneficial, is the great reversal of the catastrophe of the Fall that each of us experiences in our lives. ” s. 29,30 Paulicitatet om att allt är tillåtet gör han en exegetisk feltolkning av, Paulus ger en strikt undervisning om hur vi ska leva som kristna, inte att allt är tillåtet, det han åsyftar där gäller ju visa specifika judiska ceremonilagar, som inte är gällande längre i nya förbundet.

Jag stannar här i detta blogginlägg. Det kommer ett till inom någon dag.