Idag handlar min ledare i Världen Idag om en kristen syn på äktenskapet. Jag utgår från mina erfarenhet när jag som ungdomspastor/ungdomsledare vid 23-års ålder skrev boken ”Ungdomar och kärleksproblem”. Jag fanns då i Järfälla Pingstförsamling, hade Kjell Sjöberg som pastor, och hade vid den tidpunkten varit gift i två år. Boken var egentligen en sammanställning av bibelstudier jag hållit i en ungdomsgrupp i församlingen. Boken skapade enorm rabalder, Expressen utnämnde mig till Pingströrelsens nye sexrådgivare och lyfte fram boken på första sidan i tidningen och på löpsedlar. Boken orsakade omfattande debatt i kristenheten, och var mycket kontroversiell. Vid den tiden existerade inte tanken på sambo i frikyrkor, däremot diskuterades föräktenskapliga förbindelser. Däremot hade sambo börjat finnas i marginalen i missions- och baptistkyrkor vid denna tidpunkt.
Tanken på sambo eller proväktenskap som det hette från början, lanserades på 1910-talet på mer global nivå av den världsledande ateisten Bertrand Russell och orsakade naturligtvis totalt avståndstagande från kristna kyrkan. Tanken hade även nämnts i kulturliberala debatten i Sverige sent 1800-tal, med ett totalt fördömande av kyrkan.
Det finns bara en teologisk hållning i denna fråga, att värna om äktenskapet som ett förbund inför Gud, en unik gemenskap som återspeglar relationen mellan Kristus och församlingen. Har aldrig läst något teologiskt försvar för sambo- svaret är väl att det inte finns något. Inte ens en teologiskt liberal läsning av Bibeln ger ett försvar för det.
Den kristna församlingen ska predika nåden, men praktisera lärjungaskap i församlingen, där vi lär de nykristna att leva som kristna, att praktisera en kristen äktenskapssyn hör till de första grunderna. Att nåd ger frihet att synda är heresi.
Det är uttryck för sekularisering att detta inte är självklart inom frikyrkan. För ett par decennier sedan var det en självklarhet i EFK- och pingstförsamling, för 45 år sedan gällde det även Equmeniakyrkans församlingar.
När man protesterar mot detta hamnar man dock i blåsväder. Råkade ut för detta häromåret när jag problematiserade helt utslätad undervisning i ämnet vid Nyhemsveckan och fick kritik från högsta nivå både inom Pingst och EFK. Det är vi som försvarar en kristen-biblisk linje som hamnar i blåsväder i dessa dagar.
När man inte är överens om grundfrågor, och undervisning om äktenskapet är en av kristna trons grundfrågor enligt min mening, hur kan man då gemensamt driva mission, evangelisation, församlingsgrundande och teologisk utbildning.
Så illa ställt är det dock inte i hela kristenheten, när man tar upp dessa ämnen får man fullt stöd från framförallt New Wine och trosrörelsen. Sedan finns det naturligtvis många lokala församlingar i olika samfund som står för bra undervisning och kristna värderingar. Men för tyst från både samfundsledarhåll och teologiska utbildningarna. Tror att Norburg kommer att lyfta detta inom EFK och tror även på Daniel Alms förmåga att ta i dessa frågor. Förhoppningsvis ska det ljusna.