I morgon söndag 11.00 predikar jag i Folkungakyrkan i Stockholm. Den kommer att handla om de tio jungfrurna, Jesu berättelse i Matt. 25:1-13. Den utgår från dåtidens traditioner för hur bröllop arrangerades.

Jesus liknas i bibeln vid brudgummen, och enligt dåtidens bröllopssed gick brudgummen till bruden på kvällen efter mörkrets inbrott. Vid midnatt hördes ett rop, brudgummen kommer. Brudens vänner går då med lyktor för att möta brudgummen.

Snart hörs midnattsropet, Jesus kommer. Han ska komma tillbaka.

Vid jul påminns vi om Jesu första ankomst. Han kom i svaghet, obemärkt, för att fullborda ett uppdrag, med sin död och uppståndelse.

Det var ytterst få personer som var tillräckligt andligt vakna som begrep att det var Messias, det lilla barnet i stallet i Betlehem.

Liknelsen om de tio jungfrurna visar att kristna kyrkan kommer att sova vid hans ankomst. Hälften av dem som kallar sig kristna sover så djupt så att de är inte alls redo att möta honom, de saknar olja i sina lampor.

Denna liknelse är ett allvarligt budskap till oss kristna att inte somna, att vaka, att vara vakna, och intensivt och vaksamt vänta på Jesus. Liknelsen visar också att i en stund då ingen väntar det, kommer han.