”Det är fel att göra tydliga distinktioner mellan Jesus och det skrivna Gudsordet. Kristus talar Guds ord, och är Ordet. Kristus och det skrivna ordet är oskiljaktiga.” skriver du.
Men, vad säger du då till dem som kan tycka att Gud i Bibelns värld stundom ter sig som en mer oetisk varelse eller väsen än vad många fredliga svenskar faktiskt är och som reciterar ord för dig som ex v de i GT från 5 Mos 2:32-35, 3:3-7, om en vigning till förintelse och död av män, kvinnor och även barn – i Herrens namn? Eller som säger att Uppenbarelseboken i NT är den mest våldsamma teologiska skrift av alla heliga skrifter i alla världsreligioner? Säger du till dem att också dessa ord är oskiljaktiga från Jesu ord, att de är Jesu Kristi ord, Guds fullständiga och fullkomliga ord, eller vad säger du till dem?

Tack för ditt svar Stefan!

Ja, visst beror det på vilket perspektiv vi har när vi läser vår Bibel – detta är ett viktigt förtydligande från din sida som jag välkomnar med öppna armar. Jag instämmer också gärna och hjärtligt i uppfattningen att för oss kristna är uppenbarelsen av vem Gud är tydliggjord i Jesus Kristus.

Dock önskar jag tillägga, att mot den bakgrunden finns det för mig en viktig poäng med att våra anfäder och anmödrar av andra inte kallades Bibeltroende – ett uttryck jag sett dig använda här och där på din hemsida – utan Kristustroende eller, mer korrekt, “kristna”.

Det betyder, såvitt jag kan förstå, att kristendomen strikt talat inte är att betrakta som en skriftreligion, en religion som sätter en helig skrift i centrum utan snarare från första början har betraktats som en religion med en helig skrift och en person i centrum för sin tro: Jesus Kristus.

För att anknyta till David Willgrens fullt legitima fråga skulle jag därmed säga, att vi här har en distinktion som kan göras mellan ordet och Ordet

När du dessutom nu, med anledning av min fråga, försöker lösa problemet med våldsamma texter i Bibeln genom att peka på Jesus finner jag det därför riktigt bra svarat.

Att däremot använda din andra strategi, att göra en distinktion mellan GT och NT, finner jag mer illavarslande och olycksbådande.
Enligt denna distinktion skulle det finnas “vissa texter” i GT “med våldsfokus” medan däremot NT skulle karakteriseras som “genomgående ett icke-våldsbudskap”.

Här kan jag undra om du är en ärlig Bibelläsare som läser texterna med öppna ögon och hör människors brottningskamp med dem.

Eller kan du, med handen på hjärtat, säga till seriösa människor som försöker läsa den kristna Bibeln, att även dess sista bok, Uppenbarelseboken, har ett genomgående icke-våldsbudskap?
Och kan du, med handen ännu på ditt hjärta, med adress till judar (inklusive Jesus vars ursprung från Nasaret vi kristna lätt glömmer bort), säga att vår del av Bibeln, NT, ”har ett genomgående icke-våldsbudskap” medan deras del av vår Bibel, GT, har “våldsfokus” i “vissa texter” och m a o är mer våldsam?

I fornkyrkans dagar försökte även Marcion sig på den strategin, dvs strategin att göra en tudelning mellan GT och NT för att lösa problem med svårbemästrade texter, en strategi som i det fallet slutade med att Gudsbilden i den förra blev mindre trovärdig än den i den senare och att GT därmed rentav ställdes mot NT. Men, vad jag kan förstå, verkar Marcions strategi inte ha varit något som våra kristna anfäder och anmödrar tog fasta på när de till slut satte samman den Bibel vi kristna idag har och som fortfarande inbegriper såväl GT som NT (även om antal böcker i den kan skifta mellan de olika kyrkliga traditionerna)?

Eller menar du att Marcions strategi nu bör omvärderas och att kyrkan idag till skillnad från då kan inspireras av dennes metod att göra boskillnad på Guden i GT och NT, detta då som en ny slags läs-strategi för dem som har svårt med vissa våldstexter idag?

Själv skulle jag snarare vilja uppmuntra dig att i stället satsa din energi på din första strategi, den att peka på Jesus och jag skulle gärna tillägga, den historiske Jesus, ett intresse som vi “frikyrkliga” kristna fortfarande förefaller ha en hel del svårigheter att tampas eller i alla fall fortfarande ligger lågt med (i varje fall innanför kyrkväggarna), vilket kan ha att göra med att vi ännu inte gått till botten med våra egna traditioner och accepterat våra allra djupaste rötter i dem. Här skulle du kunna göra en stor insats med din hemsida för ett samtal om dessa de mest djupgående rötterna för den kristna tron!

Pax et bonum!