Min ledare i Världen Idag idag handlar om betydelsen av syndförkunnelsen och att församlingslivet är en lärjungaformande miljö med tydliga gränser.
Det är så många signaler i svensk frikyrklighet i annan riktning men jag tror att det är av största vikt att slå vakt om dessa bibliska läror. Utan synd blir det inte någon nåd eller evangelium.
Synd kan vi få förlåtelse och befrielse från, och uppleva Guds nåd för. Personliga svagheter, brister och arv och miljöskavanker är svårare att hantera. Syndförkunnelsen behöver vara konkret, så att vi utmanar människor till omvändelse och efterföljelse.
Att plocka bort det är heresi.
Samma sak gäller församlingssynen, svensk frikyrklighet har sina rötter i 1800-talets stora folkväckelse och EFK och pingströrelsen har sina rötter i en baptistisk församlingssyn. Det handlar om ett gemensamt liv i Kristi efterföljd i den kristna församlingen, där vi delar varandras liv, bekänner synd för varandra, och uppmuntrar och förmanar varandra att hålla oss borta från synden för att istället ta del av allt det goda som Kristus ger.
Problemet är att dessa centrala bibliska begrepp blir vantolkade när man inte betraktar det ur evangeliets synvinkel.