Ledare om betydelsen av syndförkunnelse och församlingslivets gränser

Min ledare i Världen Idag idag handlar om betydelsen av syndförkunnelsen och att församlingslivet är en lärjungaformande miljö med tydliga gränser.

Det är så många signaler i svensk frikyrklighet i annan riktning men jag tror att det är av största vikt att slå vakt om dessa bibliska läror. Utan synd blir det inte någon nåd eller evangelium.

Synd kan vi få förlåtelse och befrielse från, och uppleva Guds nåd för. Personliga svagheter, brister och arv och miljöskavanker är svårare att hantera. Syndförkunnelsen behöver vara konkret, så att vi utmanar människor till omvändelse och efterföljelse.

Att plocka bort det är heresi.

Samma sak gäller församlingssynen, svensk frikyrklighet har sina rötter i 1800-talets stora folkväckelse och EFK och pingströrelsen har sina rötter i en baptistisk församlingssyn. Det handlar om ett gemensamt liv i Kristi efterföljd i den kristna församlingen, där vi delar varandras liv, bekänner synd för varandra, och uppmuntrar och förmanar varandra att hålla oss borta från synden för att istället ta del av allt det goda som Kristus ger.

Problemet är att dessa centrala bibliska begrepp blir vantolkade när man inte betraktar det ur evangeliets synvinkel.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Läsare

    Tack för detta Stefan och tänk att det gäller alla människor, ser nu med förskräckelse hur Tommy D helt plötsligt lämnar sin bibliska radikala syn på synd, när det helt plötsligt handlar om en person i hans närhet. Helt plötsligt väger man in märkliga omständigheter som försvar och helt plötsligt så är inte svart svart längre. Man blir aldrig riktigt klok på denna kristenhet.

  • Läsare

    Detta är bara ett litet exempel och ordet förskräckelse är nog fel uttryck från min sida, uppgivenhet är nog en bättre beskrivning. Smågrupper och gemenskap med sådana man känner förtroende för är nog framtidens melodi, detta är ju i och för sig inget nytt.

  • GoranDuvenett

    ”När församling definieras i termer av föreningsdemokrati och att man är en rad löst sammanfogade individer som lever ett antal privata liv, då är man ljusår från Bibelns bild av församlingen som Kristi kropp, där vi hör ihop, är varandra till tjänst och delar varandras liv.”
    Men det är ju denna föreningsdemokrati som Folkungakyrkan praktiserar. Har tagit upp detta tidigare om andligt ledarskap och församlingsråd som praktiseras där. Detta är INTE den modellen som Bibeln rekommenderar när det gäller andligt ledarskap. När jag frågat dina medarbetare slingrar de sig i frågan till försvar.

    Vad säger du själv Stefan, om detta i den församling du själv är satt att vara ledare över.
    Nu vill jag inte läsa om ett slingrande från din sida. Du måste bli trovärdig i det du skriver.

  • Stefan Swärd

    Göran,
    Det där var nog lite att ta i. En församling behöver välja en juridisk organisationsform, framförallt för att relatera till omgivande samhället, för att kunna vara arbetsgivare, hantera pengar, äga fastigheter om det behövs m.m. Det jag pekar på är att den juridiska formen konstituerar inte församlingens andliga väsen. När det gäller juridiska formen är min erfarenhet att ideell förening är den enklaste formen för att organisera en församling, men det finns också andra alternativ.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • PeJohansson

    I praktiken? Hur fungerar egentligen ditt eget samfunds ledning och utbildning?

    Att som i EFK mötas av direktcitat;

    ”Skulle vi i församlingen ta tag i detta så skulle vi behöva ta tag i så mycket så det gör vi bara inte”,
    (I det fallet en ledares köp av sexuella tjänster och mamman i den familjen som bad om hjälp för sina barns och sin egen säkerhet i hemmet.)

  • GoranDuvenett

    Jo, det har jag förstått. Men hur är det andliga ledarskapet konstruerat i förhållande till nya testamentets undervisning? Det har jag aldrig fått något svar på. För mig syntes det lite luddigt. En poäng är dock synen på föreståndare där ni använder ordet ”teamledare”. Det är mera korrekt än att använda föreståndare i singularis vilket många församlingar använder. I grundtexten står föreståndare i pluralis (episkopos). Det innebär att hela det andliga ledarskapet tillsammans utgör föreståndarskapet. Ett teamarbete i det andliga ledarskapet som är satt att leda församlingen. I Folkungakyrkan är det ett församlingsråd som har det högsta ansvaret. De väljs demokratisk av församlingens medlemmar. De sitter på sina poster bara under en viss tid. Detta menar jag är svårt att hitta i nya testamentets undervisning.
    PS. Har inget emot församlingen som Kristi kropp, men har svårt att förlika mig till synen på tillsättande av det andliga ledarskapet. Ds.

  • GoranDuvenett

    Detta med att bekänna sina synder för varandra kan bli problematisk. Då måste det finnas själavårdare som verkligen är det också. Där tycker jag det finns en brist. Om det sedan är någon som är satt att vara ”ensam” själavårdare blir det lätt hänt att det blir ett kontrollsystem som faller under denne eller de. Sedan när det gäller synden i våra liv blir det problematisk om vi ska konsentrera oss på att gå till rätta med varandra. Vi är genom Jesu Kristi försoning heliga och som Guds älskade barn lever vi i nåden. Jag tror personligen att när vi förstår vad som är Guds helighet så blir vi förkrossade och ändrar vår livsstil till det bättre!

  • GoranDuvenett

    Din bok ”Inte utan Korset” är en väldig bra bok som tar upp detta med synd och Guds vrede mot synden. Jag har även läst Agne Nordlanders bok ”Korsets mysterium”. För att förstå det budskapet fullt ut bör vi också förstå Guds helighet. Tänk dig när du vänder polerna av magneter mot varandra så får du effekten när samma poler vänds mot varandra stöter de då bort varandra. Ange Nordlander skrev därför en bok efter Korsets mysterium som heter ”Helighetens ankomst” När jag läser dessa två böcker tillsamman ser jag en helhet i förståelse till synen på synd och försoningen betydelse. Det handlar ytterst om Guds kärlek i utgivande av sonen för vår befrielse. Jag lyssnar på en sång som av The Roys – He took you place

  • PeJohansson

    Vi tänker oss en mamma med två barn som går till pastorn och ber om hjälp för sin egen och sina barns säkerhet i det egna hemmet, vilka tror du blir ”förkrossade” först, den som slår eller mamman/barnen när pastorn skrattar åt mamman och inte tror henne?
    Resultatet av dessa frireligiösa ”samtal” har setts på mycket nära håll. När samhället i övrigt ser våld i nära relationer, trafficking och sexköp som väsentligheter att ingripa i, så ser man i EFK det som något som inte skall reageras över, det vore ju enligt uppgift och direktcitat att döma någon att påtala och framförallt underrätta den övriga familjen om vad som pågår när familjen skuldsätts för miljonbelopp, kontakter med prostituerade utgör en allvarlig hälsorisk etc?