Min senaste ledare i Världen Idag som publicerades igår, handlar om väckelserörelsen i Sverige. De många samlingar för bön som arrangerades på nationaldagen skapar hopp.

Det finns många kristna runt om i Sverige som längtar efter en ny väckelse. Det definierar jag som att vi kristna grips av elden och passionen, och blir fria från religiös likgiltighet och trötthet. Att skaror av människor kommer till tro, och de som kommer till tro grips av elden. Väckelse präglas också av Guds påtagliga närvaro mitt i församlingen.

Att vara väckelsekristen innebär att man inte är nöjd med status quo. Man är otåligt och starkt förändringsbenägen. Man längtar efter något mer än det vi ser för närvarande i svensk kristenhet.

I min ledare tar jag upp en av de faktorer som ofta bidrar till att ta kål på väckelserörelser redan i början. Splittring och att olika falanger inom förnyelserörelsen splittras upp, kanske kring vissa ledare eller distinkta drag i teologin. Vi har sett ett antal exempel på detta senaste 100 åren.

Att bevara ödmjukheten är det allra viktigaste när en församling upplever stora framgångar, och berörs av väckelsens ande. Att nätverka är viktigare än att isolera sig.