Det är bra att du tar strid för detta!

Du kanske kort ska säga vad Kasen, Camnerin, Spjuth och Piensoho säger i denna fråga, så att diskussionen blir lättare.

Sedan får du nog räkna med att du från pingsthåll får höra att den här typen av diskussioner bör skötas i den lokala församlingen. (Nu är jag ironisk)

Tack Stefan !
Nu rör du dig i områden där din förkunnargärning kommer till sin rätt… – fjärran från SD-debatter och markeringar mot dess sympatisörer.

Det kanske stämmer men jag tycker att Stefan borde redogöra för det som skiljer deras bibelsyn eftersom försoningen är något fundamentalt. Det handlar inte om läror som små meningsskiljaktigheter som t ex. om vi skall dricka vin med alkohol eller utan till nattvarden. Här handlar det om frälsningen.

Om då Stefan säger att Piensoho har en annan syn på försoningen, då tycker jag att Stefan måste redogöra för vad som verkligen skiljer dem åt. Detta är otroligt viktigt eftersom det handlar om människors frälsning.

Stefan har tidigare redogjort för vad Spjuth och Camnerin tror på och jag tror även att herr Spjuth har fått komma till tals här på bloggen. Därför vill jag, och jag tror att fler än jag är intresserad av vad Stefan tycker skiljer hans syn på försoningen med Stockholms Filadelfias pastor.

Men nu var det ju Piensohos syn på försoningen jag frågade efter.

Jag har uppfattat att Niklas Piensoho står för den subjektiva försoningsläran och det märks också på hans förkunnelse.
Den subjektiva försoningsläran med betoning på Guds kärlek och nåd och nedtoning av Guds vrede och dom, enkelt uttryckt.
Både den objektiva och den subjektiva försoningsläran beskrivs i Stefans Swärds bok.
Sedan är det väl ganska tydligt vad Stefan betonar i den här boken men han är väldigt tydlig med att också betona att det inte finns vattentäta skott mellan dessa synsätt. De är olika nyanser, varav vi har ett ansvar att inte betona ensidigt endast en nyans, te x Guds kärlek endast.
Swärd uttrycker detta mycket bra i sin bok, men är lite slarvig i sitt inlägg ovan. Han borde specifiera mer och inte bara skriva att Niklas har en annan syn på korset, det kan ge fel signaler speciellt på en blogg. Ska man polemisera ska man göra det ordentligt 😉

Det finns en utveckling som går mot en betoning av den subjektiva försoningsläran, jag kommer ta upp detta i ett blogg- inlägg på en annan blogg, ska försöka bli klar i helgen med det, för i sak är det angeläget det Swärd tagit upp i sin bok. De olika försoningslärorna kan nämligen användas för lite olika syften..men mer kommer…

Ja, det hade varit lättare med en påve då var det slutdiskuterat. (Nu är jag ironisk)

Ja, P.P Waldenström försökte väl på nåt sätt hitta en medelväg mellan dessa två. Tveksamt om han lyckades. Det är ett ordpeteri om grundtexts ords betydelse som tröttar ut vilket sinne som helst 😉 Men teologin är en sak, hur den används, te x den subjektiva av den liberala protestatiska fåran är allvarligare. Waldenström såväl som Piensoho har knappast liberala syften, utan vill betona för att nå människan utan trösklar om lagkrav med evangelium. Filadelfias ”kom som du är” är en kopia av Waldenströms ”motto”…

Ja, men i detta fallet borde det till och med kunna räcka med att ett samfund hade tydliga bekännelseskrifter – någon typ av längre och läroförklarande dokument – som slog fast att det är en objektiv försoningslära som gäller. Då skulle åtminstone samfundets pastorer vara tvungna att hålla sig till detta.

Men då kunde de förstås börja diskutera det för att på sikt försöka ändra på det.

Det behövs med andra ord att man också slår fast att läran inte kan ändras. Det som var sant år 300 är sant 2015 och även 2076. Att man kan fördjupas i förståelsen och att man kan förklara läran bättre eller med andra ord eller att man kan tillämpa den på nya sätt i nya sammanhang, det må vara hänt, men ändra den – nej.

Vi behöver med andra ord inse, att vi inte ska börja helt från scratch med bara Bibeln i varje ny generation, vid varje ny tioårsperiod. Det som en gång är fastlagt är fastlagt.

Det är nog lika bra, för man vet aldrig vad du skulle råka ut för om du gjorde det. Du kunde bli uppkallad till samtal. 😉

Hahaha..ja kanske det men jag kan säga såhär, det är ingen nackdel att vara en fri och oberoende debattör, jag har till skillnad från många andra stort svängrum, och jag är inte ute efter någon position i kristenheten eller i en lokal församling, och är inte avlönad av dito heller.

Patrick,
När det gäller Spjuth har ju jag granskat några av hans texter i detta ämne på denna blogg, och jag gav Roland massor av utrymme att gå i genmäle, men han lyckades i varje fall inte för mig ge ett klargörande svar vad han menar, han både avfärdar traditionell försoningslära och hävdar samtidigt att han håller fast vid den. Det var ju ett antal blogginlägg om denna diskussion för ett par år sedan. För husfridens skull inom EFK har jag valt att inte kommentera Spjuth i den bok jag har kommit ut med. Kan gräva fram dessa blogginlägg igen.
När det gäller Niklas P så har jag för lite underlag för att driva en diskussion, har tittat på en text av honom i ämnet som jag tyckte var ytterst vagt, men det var för lite underlag för att kunna ta med det i boken. Det jag har hört från flera initierade vänner är att Niklas lutar åt en Waldenströmssyn i försoningsläran, och det är något nytt i pingströrelsen så vitt jag vet. Men jag har för lite belägg och underlag för att kunna föra någon diskussion i frågan.
hälsn
Stefan Swärd

Folkbibeln 1998.

Är klar med blogg artikeln nu den torde komma ut inom kort på någon annan blogg

Jonas,
yes ,blogginlägget ovan var några snabba formuleringar, en förhoppning är att personer som kan frågan ska kliva in och förtydliga sig, inte minst Piensoho själv borde göra det.
hälsn
Stefan Swärd

Frågan bör ställas vidare än till Piensoho. Varför denna överbetoning på Guds kärlek och så lite tal om synden och omvändelsen?
Den borde ställas till Hillsong också. Jag hinner knappt starta facebook så kommer det upp nåt om Guds kärlek. Fantastiskt tänker kanske många, javisst men vem bryr sig om Guds kärlek bland hedningarna? Inte någon så länge den inte visar sig i praktisk gärning bland Guds folk.
Då kan vi inte länge:
1 Leva i materialism och sätta vårt eget först och leva våra frikyrkliga överklassliv.
2. Pastorer kan inte leva och klä sig som kristna rockstars som sitter på flyg halva tiden av sitt liv utan måste föregå med gott exempel i sitt närområde

P.s Recension av din bok kommer på bloggen aletheia imorgon.

http://aletheia.se/2015/06/08/recension-av-stefan-swards-nya-bok-om-korsets-betydelse/

Många tack till Jonas Rosendahl och tack Stefan Swärd för ett viktigt bidrag till svensk kristenhet.

Tack Daniel och tack Jonas Rosendahl för en engagerad och reflekterande rescension.
hälsn
Stefan Swärd

Det finns inget samband mellan höga studier på högskolor och universitet och nåden att få möta Jesus och få del av korsets kraft. Möjligen att dessa lärda människor har svårare att acceptera att det är av nåd vi är frälsta genom Jesu seger på korset och inte genom gärningar. Exemplen är många i Jesu kontakt med Fariseerna. Med detta sagt påstår jag inte att dagens välutbildade pastorer inte mött Jesus och upplevt försoningen och korsets kraft, men kunskapen om korset är en dårskap för världen och hör därför inte hemma på dagens högskolor och universitet.

Måste erkänna, det trodde jag inte om Stefan Swärd. Nu har jag läst ut boken ”inte utan korset”. En mycket bra bok om korset! En väl genomarbetat bok och teologi på högsta nivå. Gillar också Stefans appellerar i boken om att omvända sig och ta korset på allvar.

Har inte läst boken. Men redan i detta lilla inlägg förbryllas jag. Kan vi prata om korset som om vi vet vad det är? Vilken arrogans, tänker jag. När Gud blir synlig i Jesus står vi inför ett mysterium. I Guds antagande av mänsklighet i Jesus Kristus visar sig det ovetbara mysteriet, det osynliga blir synligt. Vi vet inte vad det är. Vi tas in i kärleken men vi vet inte. Ännu mindre vet vi vad korsfästelsen och uppståndelsen är. Det är som att bestämma ingredienserna i Guds handlande att bygga kristna liv på påståenden om frälsningsverket. Gud är dold även i dessa ”historiska” fakta därför att Gud är Gud. Inevidensen kvarstår när vi förtrollas av Hans kärlek. Korset är en del av uppenbarelsen och hela uppenbarelsen förblir underbart mysterium. I detta mysterium göms Jesus och ingen lära eller katekes kan göra något åt den saken. // Jan Peter Ottosson

Tack! 😀 Guds välsignelse är ännu bättre, särskilt om man vill tränga in i försoningens många bottnar.