Nu sitter jag med slutkorrekturet – nu tar jag upp debatten med dem som vill urvattna korsets kraft och betydelse

~ stefan

Det blev tydligen ingen Dagen-artikel om Bell idag vad jag kan se. Men det kommer endera dagen säkert.

För övrigt, sitter med slutkorrekturet om min bok om korset.

Ett av syftena med boken är att ta upp debatten och samtalet om den urvattning av korset som pågår i västvärldens kristenhet.

Jag har ju här på bloggen diskuterat vad Sofia Camnerin skrivit om försoningsläran, biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan. Jag tycker också att Roland Spjuth har uttryckt sig grumligt, vad jag förstår har Roland också uttryckt sympatier för britten Steve Chalke, som för 10 år sedan kom ut och sågade traditionell syn på korset och försoningslära. Chalke som har en baptistisk och evangelikal bakgrund, och nära samarbetat med brittiska karismatiska rörelsen under många år.

Steve Chalke kom ju ut med en bok för drygt 10 år sedan som orsakade ramaskri i brittisk kristenhet. Jag har alltså fört vissa diskussioner i detta ämne här på bloggen. Men nu går jag in i en mer ingående diskussion i ämnet i bokform.

Så här säger den berömde amerikanske teologen John Piper om Steve Chalkes syn på korset (jag är välavvägd försiktig och diplomatisk i jämförelse med Piper):

”Ett av de mest skändliga och tragiska stycken som skrivits av en kyrkoledare

de senaste åren öser förakt över en av försoningens mest dyrbara

sanningar: att Kristus bar vår skuld och Guds vrede. … Med ett

cyniskt penndrag hädas Guds kärleks triumf över Guds vrede genom

hans älskade Sons död, medan andra kyrkoledare skriver entusiastiska

omdömen på omslaget till hans bok. Men Gud låter sig inte hånas.

Hans ord står fast och klart, fullt av barmhärtighet mot dem som vill

omfamna det.”

 


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • http://itpastorn.nu/ Lars Gunther

    Att Piper kritiserar något som faller utanför hans trånga fempunktskalvinism är varken anmärkningsvärt eller något direkt tungt argument. Jag har inte studerat Chalke, så kritiken kanske är befogad, men att den ligger i Pipers mun gör den mindre intressant för mig.

    Jag undrar dock mest hur du använder ordet ”evangelikal” och vilka distinktioner du gör mellan evangelikal och fundamentalism? Du vet väl att Piper är det senare och att han inte använder sig av den historisk-grammatiska metoden för sin exeges, utan av ett märkligt påhitt som han kallar ”arcing”?

  • Stefan Swärd

    Lars Gunther,
    har läst för lite av Piper för att kunna kommentera det du skriver. Det lilla jag läst varit mycket bra. Men han uttrycker en mycket bred uppfattning i försoningsdebatten, här håller jag helt med Piper.
    Stefan Swärd

  • jonasq

    Piper har disputerat i exegetik vid universitetet i München. Metoden som kallas ”arching” är inte någon sorts egen uppfinning som ersätter konventionell exegetik. Det är en metod som utvecklades av Daniel Fuller som är professor emeritus vid Fuller Theological Seminary. Metoden bygger på grammatisk, logisk och retorisk analys, dvs helt konventionella exegetiska metoder. Arcing är en enkel modell som syftar till att finna en texts logiska struktur och den är definitivt en metod som vilar på historisk-grammatisk texttolkning.

    Piper kan knappast klassas som ”fundamentalist”, han är reformert baptist och står tydligt i en evangelikal tradition som är långt bredare än fundamentalismen. ”Fempunktskalvinism” är en väl ogenerös benämning eftersom tulip-schemat rör soteriologi och har sin bakgrund i den reformerta kyrkans hantering av remonstranternas fem punkter som avhandlades vid synoden i Dortrecht 1618-19. Det är ingalunda en uttömmande beskrivning av vare sig den reformerta teologin eller Pipers teologi.

  • http://itpastorn.nu/ Lars Gunther

    Hej Jonas

    Som av en händelse råkade jag blogga bara häromdagen om just Piper och hans betydelse idag. Snabba tankar om neokalvinismen. Där är jag mer utförlig i min diskussion om Piper i stort.

    Piper är fempunktskalvinist. Han har skrivit en bok om det. Självklart finns det mer att säga än så om hans teologi.

    Om arcing (jag har sett det stavas både med och utan h). Jag formulerade mig slarvigt. Det var inte meningen att hävda att metoden uppfunnits av Piper. Det märkliga består i att han gång efter annan frikopplar det grammatiska från det historiska, vilket inte minst syns i hans hållning kring ledarskap i kyrkan. Roger E. Olson har en mer utförlig kritik av hur Piper tillämpar metoden.

    Att kalla honom fundamentalist? Det är hans egna ord. Jag menar att det finns en gråzon mellan fundamentalism och evangelikalism. Och Piper befinner sig inte entydigt i den fundamentalistiska fåran, men som sagt, jag utgick från hans egna ord. Jag efterlyste ett klargörande från Stefan om distinktionen, eftersom jag ofta tycker att han menar att evangelikal är man bara om man ligger fundamentalismen väldigt nära. En väl ängslig hållning för mig.

    Min huvudpoäng var att det inte är problemfritt att citera Piper som en given auktoritet. inte utan att man ser hans argument.

  • jonasq

    Den här tråden ska väl inte handla om Piper så jag avslutar här. Men jag förstår nog inte riktigt vad du finner så anstötligt med de fem punkterna. Som Packer har påpekat så lär de fem punkterna egentligen bara en punkt: Gud frälser syndare. Gud är subjektet, syndaren är objektet, Gud allena står för predikatet. Det är poängen. Och det är goda nyheter!

    Avfärdar du Piper så avfärdar du förmodligen Packer också. Och exegeter som Carson och Schreiner? Och Tim Keller? Vet inte riktigt vem som är trångsynt i sammanhanget med en sådan syn.

    Tack för mig

  • S-E Sköld

    JESUS på korset: ”Det är fullbordat!”

    INGEN KOMMER TILL HIMLEN

    till det Himmelska bröllopet!

    som inte varit till

    Golgata:

    och fått bröllopskläder

    av ”skinande, vitt

    linne”,

    sydda

    av Gud själv.

  • Inge

    Vi som är lite äldre fick lära oss om korset redan i den svenska småskolan. Som exempel Lina Sandells fina psalm som alla barnen i andra klass kunde utantill.

    Jesus för världen givit sitt liv:
    öppnade ögon, Herre, mig giv.
    Mig att förlossa offrar han sig,
    då han på korset dör ock för mig.

  • S-E Sköld

    Korset är uttryck för Guds visdom, inte för Människans. Korset är Guds kraft, men kan också bli till döda – och dödande – bokstäver/en teori – enligt Paulus. Och där befinner vi oss – som svensk kristenhet – mer eller mindre i dag. Det är inte ett förtydligande av våra teorier som främst behövs, utan Guds -och korsets kraft.

    För ”Guds rike består inte i ord, utan i kraft”.

  • Ulrika

    Reserverar mig mot tal om korsets kraft.

    Ett träföremål kan inte ha kraft.

  • S-E Sköld

    Paulus: ”Kristus har inte sänt mig
    till att döpa, utan till att predika
    evangelium och det inte med en
    visdom som består i ord, för att
    Kristi kors inte skall berövas sin
    kraft”.

  • Ulrika

    På vilket sätt menar du att ditt svar är ett svar på min reservation?

  • S-E Sköld

    Du har ”all rätt i världen” att reservera Dig mot vad Du vill, själv tror jag på det skrivna Gudsorden, även genom Paulus mun eller penna.

    Paulus: ”Talet om korset är visserligen
    en dårskap för dem som går förlorade,
    men för oss som blir frälsta, är det en
    Guds kraft”.

    Mvh/S-E

  • Ulrika

    Fast nu talar du om Guds kraft.

    Min invändning är mot tal om korsets kraft.

  • Klaus Seigel

    Ja, vore det inte mer korrekt att i så fall tala om ”offrets kraft” (blir svårtolkat – ”offrandets kraft”, kanske).
    Handlade julen om ”krubbans kraft”?

  • Ulrika

    ”Ja, vore det inte mer korrekt att i så fall tala om ”offrets kraft” (blir svårtolkat – ”offrandets kraft”, kanske).”

    Jo!

    Ungefär så här?

    Offret, Guds Son, har kraft att frälsa med Sin offrandets kraft, Sin död och uppståndelse. I Sitt löfte och i Sina gärningar är kraften.

    /Ulrika

  • Micael Gustavsson

    Ja, fast problemet ned ”offrets kraft@ är att det låter som dålig fantasy.

  • Gäst

    Ulrika,

    S-E Sköld citerade Bibeln där det står att ”Kristi kors inte skall berövas sin kraft”. Rent logiskt innebär citatet att Kristi kors har kraft annars skulle det inte stå att kraften kan berövas. ”Korset” i uttrycket ”korsets kraft” är i kristna kretsar ofta underförstått som ”Kristi kors” med tillhörande offer. Därför det inte är helt obibliskt att tala om ”korsets kraft”, även om ett kors rent bokstavligt är ett kraftlöst träföremål. .

  • Ulrika

    Rubriken till den bibeltext du hänvisar till är:
    ”Kristus är Guds vishet”
    Från vers 22 i samma text:”Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi predikar Kristus som korsfäst – för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.”

    Du skriver:”Rent logiskt innebär citatet att Kristi kors har kraft”

    Rent logiskt har inte ett kors kraft. Tron om något sådant är magi (inte ”dårskap”)

    /Ulrika

  • S-E Sköld

    Jesu kors är uppruttnat, det handlar således om en andlig verklighet.

  • gäst & främling

    Jag tror på korsets kraft i en andlig ”verklighet”
    http://www.minfrid.se/fralsning/kraftfullt-kors.shtml
    För övrigt så tackar jag för att någon har lyckats få tillbaka gilla funktionen som förut, men det var kanske mindre bra att det blev fritt fram för att rösta ner samtidigt, på den funktionen var det bra med kontroll.

  • http://itpastorn.nu/ Lars Gunther

    Du avslutar och ställer samtidigt frågor. Då får väl jag lämna en slutreplik också. Några av frågorna besvarade jag i det blogginlägg jag hänvisade till, men här kommer några sammanfattade svar.

    1. De fem punkterna lär att Gud på individnivå före världens skapelse utvalt somliga till helvetet och andra till himlen (Unconditional Election) och att Jesu död endast var för dessa sista (Limited Atonement). Om detta stämmer hade Hedenius rätt, den kristna ”försoningsläran” beskriver inte en kärleksfull Gud utan ett moraliskt monstrum. Som väl är så är detta ett resultat av dålig exegetik och något vi med frimodighet kan förkasta.

    2. En nödvändig konsekvens av detta är att allt som sker i världen är Guds vilja. Endast så kan predestinationen åstadkommas. Detta får horribla konsekvenser. Piper säger att den som fått cancer först av allt måste inse att den är ”ordinerad och designad av Gud”. Knappast förenligt med Jesu hållning, om man uttrycker sig försiktigt.

    3. När det gäller frågan om predestination och de fem punkterna föredrar jag exegeter som Gordon Fee, N. T. Wright, och Klyne Snodgrass, framför de du nämner. Och för systematisk teologi föredrar jag Greg Boyd och Roger E. Olsson. Därmed inte sagt att dina namn inte är läsvärda alls. (Carson och Schreiner har jag än så länge inte stiftat någon närmare bekantskap med.)

    4. Jag avfärdar som sagt inte Piper rakt av (läs mitt blogginlägg!), men jag menar att han inte kan citeras som en auktoritet. Det var som sagt så jag tolkade Stefans användning av citatet. Piper har hittat några guldkorn, men de behöver vaskas fram och skiljas från slagget.

    Over and out!

  • Jonasq

    Ja, ursäkta om jag lämnade lite hastigt. Jag har bestämt mig för att inte kommentera saker på bloggar. Det här får jag väl betrakta som ett återfall.

    Du gör en mycket osympstosk läsning av reformert frälsningslära. Det du skriver visar på närmast total brist på perspektivtagande. För ingen reformert gör ju den beskrivning dom du gör av sin frälsningslära, den är en karikatyr helt enkelt. Och jag tror inte att du ska känna dig riktigt så frimodig när du kastar överbord reformert frälsningslära. Det påminner mig om när ateister frejdigt förkastar det monster till gud de tycker sig finna i GT. Andra läsningar är ju som bekant möjliga. Och bland moderna exegeter så kan vi ju här nämna Douglas Moo, , O’Brien, Michael Bird och en lång rad andra exegeter som omfattar den reformerta frälsningsläran. Bland systematiska teologer så kan vi nämna Horton, Erickson, och nyss nämnde Bird. Och bland mer populära bibelutläggare kan vi nämna John Stott. De skulle nog inte tycka att du ger en representativ framställning av deras frälsningslära. Det är klart att vi alltid kan föra fram kritik, och argumentera för andra läsningar. Men då bör man försöka förstå det man kritiserar. Jag tycker inte att du visar prov på det.

    Till sist detta med auktoritet. Varför får inte Piper citeras som en auktoritet? Han är disputerad exeget och har ett långt teologiskt författarskap bakom sig. Är det för att du utifrån ditt perspektiv förkastar reformert frälsningslära? Varför ska Olson, en armininan, citeras som en auktoritet och inte Piper? Det kan ju bara bottna i din subjektiva uppfattning. Sedan är vi väl överens om att Skriften allena är slutgiltig suktoritet. Så allt måste ju prövas och diskuteras. Helst i en sympatisk anda där man så gott det går försöker förstå den andres position inifrån.

    Och den reformerta traditionen utgör ju den mest inflytelserika grenen av reformationen. Den amazing grace som vi sjunger om i våra kyrkor skrevs som bekant av en man med reformert teologi. Nåden som frälser en syndare som var blind och nu kan se är i det sammanhanget en suverän nåd som gör en ovillig människa villig att ta emot Kristus och den försoning han erbjuder. Det finns dyrbara skatter i denna tradition, men man måste ge sig själv tid att förstå den. Precis som vi måste göra med andra stora teologiska och kyrkliga traditioner. Det tycker jag är en bättre hållning än den du här har gett uttryck för.

  • http://itpastorn.nu/ Lars Gunther

    Eftersom jag diskuterar just de fem punkterna i mitt blogginlägg, så skulle det vara bäst om diskussionen fördes där. Jag skulle uppskatta om du påpekade vad jag missförstått, speciellt på punkt U och L enligt fempunktsschemat. Jag vet att det finns reformerta teologer (exempelvis Barth!) som inte anser att Guds utväljande skett på individnivå, men Piper är ju inte en av dem. Vill du göra ett undantag till för ditt bloggkommenterande, så skulle det uppskattas. Mina möjligen alltför hårda ord till trots så uppskattar jag ärlig debatt.

    Att jag gick ut hårt var nog främst inspirerat av Pipers eget citat med ord som ”skändligt”, ”förakt”, ”cyniskt penndrag”, och ”Gud låter sig inte hånas”.

    Om du vill och hinner, så får du gärna förklara eller försvara Pipers hållning till cancer, som jag också kritiserat på min blogg, om än i förbifarten. För mig är det nämligen ett teologiskt klavertramp av kolossalformat. Och det är den sortens klavertramp som gör att jag för somliga teologer kräver att deras argument ska redovisas, inte bara deras slutsatser. Jag håller inte med Olson om allt heller, men jag har ännu inte stött på några sådana plumpar i hans utläggning.

    Själv identifierar jag mig mest med den anabaptistiska grenen av reformationen, sedan med den nyevangeliska väckelsen och i nutid med pingst-karismatisk kristendom främst i Wimbersk gestalt, men som jag skrev på min blogg finns det mycket att lära inom alla delar av kristenheten.

  • Klaus Seigel

    Det finns ju någonting med korsets själva ”grafiska symbolism” som är väldigt starkt och djupt: En vertikal del (jord-himmel) och en horisontell (andra människor – skapelsen). Och en viktig skärningspunkt mellan dessa. Man kan tänka sig en religion bara som en vertikal stolpe (inget för människor) eller en som bara är den horisontella delen och bara ligger på marken utan att nå vare sig djup eller höjd (sekulariserad, humanistisk kyrka?)
    Korset är också som en gestalt som breder ut sin famn.
    Korset blir då också något som innebär en transformation från död & plåga till något helt annat
    Hade man dödat Jesus på något annat sätt; stening, dolkhugg, gift – så hade det inte gått att tala om ”dolkens kraft” tror jag, men just korset har en djup och rik symbolik om man tänker efter.

  • Micael Gustavsson

    Ja och så har vi även Jesu ord om att ta sitt kors, som metafor för efterföljelse. Ta sin dolk eller ta sitt gift hade nog inte fungerat.

  • jonasq

    Du får ha precis vilka uppfattningar du vill om tulip för min del. Jag tänker inte försöka få dig att ändra uppfattning. Jag reagerade bara på dina ganska nedlåtande ord om Piper, hans teologi och hans exegetiska förmågor. Och att du hävdade att reformert exeges av bibelns texter om predestination och utväljelse etc. är ”dålig exegetik”, och som vi med ”frimodighet kan förkasta”. Kriterierna för exegetik som du omfattar blir då ganska intressanta. De kommentarer på Efesierbrevet som just nu anses som de allra bästa, åtminstone bland evangelikalt sinnande, är Hoehners kommentar (http://www.amazon.com/Ephesians-Exegetical-Commentary-Harold-Hoehner/dp/0801026148) och O’Briens kommentar (http://www.amazon.com/Letter-Ephesians-Pillar-Testament-Commentary-ebook/dp/B002L4F49U/ref=sr_1_1?s=books&ie=UTF8&qid=1426195119&sr=1-1&keywords=o%27brien+ephesians).

    Båda dessa är reformerta kristna och har fört fram en mycket övertygande och god exeges över Ef 1:3-14 som överensstämmer med en reformert syn. Man kan naturligtvis komma med invändningar mot deras exeges, nyansera osv, men att kalla det för ”dålig exegetik” som man ”frimodigt kan förkasta” är inte särskilt trovärdigt. Man misstänker att den som fäller ett sådant yttrande inte är riktigt insatt i de exegetiska frågorna. Alternativt att man själv sitter på en kunskap som inte är känd för resten av världen.

    På samma sätt skulle vi kunna lyfta fram Douglas Moo’s eminenta kommentar över Romarbrevet (http://www.amazon.com/Epistle-Romans-International-Commentary-Testament/dp/0802823173/ref=sr_1_fkmr0_1?s=books&ie=UTF8&qid=1426195402&sr=1-1-fkmr0&keywords=douglas+moo+romarbrevet). För att bara nämna en bra kommentar från reformert håll. Även denna kommentar är ansedd som en av de främsta kommentarerna över Romarbrevet som vi har att tillgå just nu. Om man läser Moo’s exeges över Rom 8:28ff, som tillsammans med Ef 1:3-14 är paradtexterna när det gäller predestination och utväljelse, så finner man här en oerhört fin exeges som även den är i samstämmighet med reformert frälsningslära. Återigen, man kan resa invändningar, föra fram andra argument, men dålig exegetik kan man inte kalla det om man vill framstå som någorlunda insatt i frågorna.

    Sedan finns det en hel del att säga om hur du beskriver synen på predestination på din sida. Tror du verkligen att någon reformert teolog tror så där? Om de gjorde det, varför uttrycker de sig aldrig på det sättet? Eller tror du att du själv har en förmåga att dra logiska konsekvenser som dessa teologer inte har? Dessutom kan det vara bra att känna till att det inom den reformerta traditionen finns flera olika uppfattningar om predestinationen även om man är överens om flera saker. Framför allt är man överens om att vi djupast sett har att göra med ett mysterium, och att vi får arbeta med det som Skriften uppenbarar för oss, utan att vare sig förkasta vad texterna faktiskt säker eller fastna i olika spekulationer. Men, som sagt, jag är inte ute efter att försöka få dig att ändra uppfattning om de här frågorna, även om jag själv tycker att du har fel på många punkter.

    Som jag skrev så var detta ett slags återfall för mig. Jag vill egentligen inte kommentera saker i kommentarsfält. Det tar för mycket tid, väcker dåliga saker i mig och leder inte till någonting. Så jag tackar för inbjudan att skriva på din blogg men avstår alltså.

    Alles gut,

    Jonas

  • Ulrika

    Guds ord beskrivs som starkare än något tveeggat svärd.

    Det som jag försöker säga är att människans fokus på det skapade (som träkors eller,silverkors, eller trävaggor eller benbitar från ”heliga” människor etc) skymmer den verkliga o naturlga relationen med Jesus. Man söker kraften, på fel ställe dessutom, och inte Jesus.

    Det finns de som firar korset. Alltså själva avrättningsredskapet. Inte det som Jesus gjorde. Det fanns de som försökte leta rätt på delar av korset och hävdar att de funnit delar av det och byggt broar o annat av det medan andra hävdar att delar av det finns i deras katedral.

    Vigselringen symboliserar ”jag är gift” men har ingen betydelse för relationen. Råkar man tappa ringen o inte finner den igen så köper man en ny, om man har råd. Kraften söker vi hos Gud, inte i ringen.

    Du har helt rätt i att nyspråket kan låta som fantasy. Problemet är att många bedras att tro att fantasyn är sann o söker kraften i symboler och ritualer. Symboler och ritualer är viktiga, när de används rätt, men har ingen kraft.

    Nattvarden är ett annat exempel. Måltiden är viktig som åminnelse av Honom som har makten att frälsa.Som åminnelse av Guds nya förbund. Den gamla måltien, minnet av befrielsen ut ur Egypten, blev en ny måltid, befriad från synd genom Jesus. Men så snart man börjar lägga in eget ”krafttänk” i måltiden hamnar vi i en villolära. Det finns ingen kraft i vinet eller brödet heller.

    /Ulrika

  • Inge

    Vart tog det enkla budskapet om korset vägen? Detta budskap som frälst och befriat människor från synd och sjukdom i 2000år?
    Alla dessa utlägg och spetsfundigheter av teologiska orakel citerat här nedan, frälser knappast en enda människa.
    Det vi behöver veta om korset finns redan uppenbarat i ljuset av DHA genom Guds eget ord.
    Dessa motstridiga tankar om korset från alla dessa så kallade experter skapar endast förvillelse och osäkerhet med risk att udden i budskapet går förlorat.
    Stefan jag önskar ändå lycka till med din nya bok om korset, även om jag tror att det vi behöver veta är redan skrivet.
    Vi vet att detta är en dårskap för världen, vi kan därför aldrig räkna med världens bifall och erkännande av försoningens kraft på korset, även om vi skriver en hel bok i ämnet.

  • Klaus Seigel

    Ja centrum måste vara centrum, man ska inte förväxla spaden med skatten, men symboler kan ändå ha en stor betydelse.

  • Gäst

    Hej!

    Bara en önskan om ett förtydligande. Du nämner att ett av syftena med boken är att ta debatten om urvattningen av korset, jag antar då att du vill motverka denna urvattning och visa tydligt på en syn som är förenlig med ’klassisk kristendom’ eller liknande? Sedan nämner du tre namn. Två svenskar, Camnerin och Spjuth, och en engelsman, för att vi ska förstå varför Spjuths grumlighet är problematisk. Min fråga är då följande. Ska vi med detta inlägg förstå det som att din bok har Camnerin och Spjuth som huvudsamtalspartners, och att dessa två är de svenska representanterna för urvattningen av korset? Intressant i så fall. Vad gör att du väljer just dessa? Kan du rekommendera några av de texter som av Camnerin och Spjuth som du studerat närmre?

    Jag antar att du har bra koll på Anselm. I sin ”Why God Became Man” (Cur Deus Homo) säger hans dialogpartner Boso något som jag önskar kunde känneteckna ett kristet sätt att resonera kring dessa frågor. Bakgrunden är alltså att Anselm nu ska, med logikens hjälp, förklara varför Gud blev människa och genom sin död gav världen liv. Detta görs på ett nytt sätt, men trofast den tradition han står i (den katolska kyrkan). Boso säger då följande:

    ”Again, if you give any reply which seems to be in contradiction to Sacred Authority, let me bring the authority to your notice, so that you may demonstrate how it is not
    contradictory.”

    Här verkar det alltså finnas en grundläggande tillit till varandra som tar sig uttryck i att man t.ex. inte automatiskt misstror varandra utan grundläggande utgår från att man har samma önskan att förstå den fråga man brottas med. Jag hoppas att din bok både skrivs och sedan diskuteras och refereras i en liknande anda.

    Frid över dig i slutfasen av ditt projekt.

  • Stefan Swärd

    gäst,
    Här feltolkar du mig. Jag bara säger att jag på denna blogg diskuterat Sofia Camnerins bok om försoningen och Roland Spjuths texter om försoningen. Vad som kommer i boken eller diskuteras i boken är en annan sak. Det har jag inte tagit upp något om. Boken är framförallt en genomgång och förklaring av Bibelns texter om korset och försoningen, men viss polemik finns också i några kapitel.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • Gäst

    Hej Stefan!

    Tack för ditt svar, det ska bli spännande att läsa din bok!

  • Ulrika

    Tack.

  • Ulrika

    ”erkännande av försoningens kraft”

    Tala gärna om Guds kraft att försona och Guds makt/kontroll i Sina löften om försoning.

  • Inge

    Ulrika det bästa vi kan göra är att studera ordet direkt från källan Kristus så som det beskrivs i Guds eget ord bibeln, där sanningen får uppenbaras genom DHA. Alla mänskliga försök till omskrivning leder oftast bara till missförstånd, feltolkning och missämja.

  • Ulrika

    Tack.

  • http://itpastorn.nu/ Lars Gunther

    Låt mig än en gång förtydliga att jag utgår från Pipers exeges, inte någon annans utläggningar, från Pipers försvar och förklaringar av TULIP, inte någon annans. De andra teologer du anför har kanske en mer nyanserad syn på predestinationen och övriga punkter i fempunktsschemat. Piper är däremot synnerligen tydlig i det faktum att Gud själv, i absolut suveränt majestät, för sin äras skull, har utvalt somliga individer till evig frälsning och andra individer till evig dom i ett medvetet tillstånd av pina i helvetet. Jag kan inte se att jag vantolkar hans ord.

    Jag har å andra sidan bara läst tre böcker av honom (samt ett otal artiklar och predikningar). Han har kanske modifierat sin uppfattning om detta på senare tid.

    Jag plockar givetvis ut den aspekt i hans undervisning som jag finner anstötlig. Min poäng var ju att man inte bör citera honom som en auktoritet rakt upp och ner. Hur mycket kloka och korrekta saker som än sägs i övrigt så kvarstår detta faktum, IMO.

    Dessutom kvarstår det faktum att Piper har en dålig exeges över de texter som han använder för att neka kvinnor pastorala funktioner i församlingen eller för att hävda att varje cancer är ”ordinerad och designad av Gud”.

    Jag fortsätter envist hävda att det måste få sägas att det är dålig exeges och dålig teologi. Jag hade välkomnat en dialog omkring detta, men får respektera ditt beslut att avsluta diskussionen. Kanske får jag tillfälle att studera några av de exegeter du namngivit i övrigt. Jag har antecknat namn och titlar på böckerna. Det ska bli intressant hur de tacklar de bibelord jag menar tydligt motsäger TULIP (2 Tim 2:3-6; Rom 5:6, 15; 11:32, etc.) Kanske hittar de också ett sätt att tolka Guds allmakt annorlunda, som gör att de inte säger lika vansinniga saker om sjukdom och andra olyckor.

    Danke und auf wiedersehen!

    /Gunther

  • gäst & främling

    Gillafunktionen varade inte länge, nu är det likadant igen.

  • Micael Gustavsson

    Jag har inte ändrat några funktioner vare sig till eller från, så det måste ha med Disqus oberäknelighet att göra.

  • gäst & främling

    Har du tittat på en vanlig dator hur dumt det ser ut, på mobilen syns inte dessa ”skyltar” Engelska på rösta upp men Svenska på rösta ner, det ser verkligen ut som om den mänskliga faktorn är i farten, har du ingen mailadress till dom?

  • AndreasBernberg

    Stefan

    Är det inte dags att lägga ner ”guilt by associationsnacket? Vad exakt vill du ha sagt med att Roland Spjuth uttryckt sympati med Steve Chalke? Att han håller med Chalke i allt? Eller i vilken fråga? Är det inte väldigt onödigt med sådana påhopp? Att alla som på något sätt sympatiserar med Steve Chalke är med och urvattnar korsets kraft?

  • Stefan Swärd

    Guest,
    Jag bara nämnde att jag kritiskt granskat på denna blogg texter av Roland Spjuth och Sofia Camnerin angående försoningen. Jag har uttryckt en annan uppfattning än dem i denna fråga. Jag har också i boken som kommer lyft fram kritik mot Steve Chalkes texter i ämnet, jag skulle inte uttrycka mig som Piper, men menar att Chalkes fullständigt raljerar över stor del av tidigare generationens kristna, inte minst reformatorerna. Jag är därför förvånande när jag läst kommentera det brittiska debatten, att han inte delar kritiken mot Chalke i denna fråga.
    Jag tycker inte det är guilt by association.
    hälsn
    STefan Swärd