Hälsning från Lima och Peru där jag befinner mig just nu. Följer på distans svenska debatter. Noterar regeringskrisen och budgetdebatten. Noterar också diskussionerna om pensionsavtal på Livets ord. Det är möjligt att jag gör lite distanskommentarer.
Enklaste politiska lösningen vore om Socialdemokraterna och Moderaterna bildade en gemensam regering, det vore bra för landets ekonomiska och politiska stabilitet, resten får gå i opposition. Men jag inser att denna enkla lösning är psykologiskt omöjlig. Men det funkar i Tyskland, inte så långt bort.
Lyssnade dock på SD:s presskonferens i går via internet, min notering vid lyssnandet på Mattias Karlsson är att hans ideologi är att invandring är Sveriges största problem. Att få stopp på den är den viktigaste ekonomiska och moraliska frågan.
Om man nu backar bandet och lyssnar på Hitler på trettiotalet. Han var ju då endast en extrem högerpolitiker, ingen massmördare, hade inte satt igång något världskrig. Ville ha ordning och reda i Tyskland, och anledningen till Tysklands problem var judarna enligt Hitler. Om man bortser från allt annat, och …..
Om man byter ut ordet invandring eller invandrare i Karlssons tal igår med judar, är det någon mer än jag som ser likheter i tankestrukturen?
Jag tycker att vi behöver diskutera bättre integrationspolitik, jag tycker vi måste vara realistiska inför kommuners förmåga att ta emot flyktingar m.m. Att komma med konstruktiva synpunkter där är helt ok för min del.
Det jag framförallt reagerar på i Karlssons tal är grundläggande förhållningssättet, invandringen och därmed invandrarna är vårt största hot och problem.
Tänker man så har man hamnat långt ut på brunhögerkanten.