Idag handlade min predikan i Folkungakyrkan om Jesus. Kristendomens grundval och kristna kyrkans hörnsten. Den troendes liv. Kristet liv är att leva i uppenbarelsen av Jesus. Kristet liv är att leva i gemenskap med Jesus.
Även om man är strikt ateist måste man hålla med om Jesus är den mest unika personen i mänsklighetens historia. Han utmanar oss fullständigt. Antingen lurar han oss fullständigt, är en dåre, eller också är det sant med hans anspråk om att vara vägen, sanningen och livet, världens frälsare.
Enda rationella förklaringen är att det är sant som han påstår.
I vår kristna verksamhet behöver vi vara Jesuspassionerade och Jesuscentrerade. Vi kan fastna som kristna församlingar i alla möjliga sidospår, att predika Kristus och följa Kristus är vår prioritet och vårt fokus. Det är Jesus som sätter människor fria, det är Jesus som löser oss från vår självupptagna själviskhet och förlöser kärleken i våra liv.
Mötet med Jesus skapar passion i våra liv, det skapar kärlek till Jesus. Men mötet med Jesus förlöser också kärleken till alla människor. Vi går inte runt och är sura och bittra när vi har mött Jesus.
Jesus är full av nåd och sanning. Jesus är syndarens vän, alla kategorier av människor dras till honom och är välkomna till honom. Jesus i centrum leder dock inte till slapphet. Läser man i evangelierna ser man att Jesus är en radikal förkunnare som utmanar oss till omvändelse och radikal efterföljelse.
Det är dags för en ny Jesusväckelse i Sverige.