Mycket välkommet, Stefan. I värnandet av livet måste vi höja våra röster. Men var beredd på rejält motstånd.

Hur uppfattar du bibelns syn på om en kvinna blir havande genom våldtäkt, och fadern dessutom har en medfödd psykisk sjukdom, skall då denna kvinna tvingas leva med detta barn, kanske resten av sitt liv?

Eller så erbjuder vi människor det som per automatik bryter ner motståndet när de tar emot omvändelsen. Av samma evangelium brukar missriktade och egenupphöjda luftröster tystas.

Okej,
Men först: Talar vi tro eller politik?
Jag gjorde mitt gamla vanliga misstag att utgå ifrån att det är om tro vi talar fastän det i själva verket är politik?

Hörde ett vittnesbörd av en troende kvinna som hamnade i ett svårt dilemma vid upptäckten av att hon var gravid. För henne var det bön och nära vänners omsorg som fick henne att föda barnet.

Eftersom Stefan söker efter Bibelns syn på ofödda barnen, och kristna kyrkans syn under kyrkohistorien så vill jag veta vad han kommit fram till. Det talas om rätten till ett värdigt liv, men gäller det också den kvinna som föder ett ”ofullgånget foster” som hon sedan får leva med resten av sitt liv.
Jag har fått se hur det kan gå och vet också hur församlingens ledare agerar när kvinnan ber om ledning, men sedan när barnet är fött så är det ingen som ställer upp och hjälper henne med hennes heltidssyssla.

Jag skriver inte att något barn är mindre värdefullt, men ni är snabba att värdera ner den kvinna som sitter ”fast” resten av sitt liv med ett barn som är ofullgånget både kroppsligen och i sitt huvud och inte har någon möjlighet att ta vara på sig själv, Jag har sett detta på nära håll. Och att uttrycket ”ofullgånget foster” finns så kan Paulus med det ge mig en vink om att Gud inte planerat alla, ofta dog dessa barn men idag räddar sjukvården sådana som kanske inte var planerade, men vilket liv får dom och den som vårdar dom.

Frågan är hur lätt det rent juridiskt att adoptera bort ett oönskat barn i Sverige? Enligt Wikipedia sker enbart 13-23 st inhemska adoptioner i Sverige per år. Det visar att det är mycket ovanligt. Tror att socialtjänsten och ev andra myndigheter jobbar för att det i första hand är de biologiska föräldrarna som ska vara vårdnadshavare. Det finns ju familjehem (fosterhem) där man inte klipper banden till de biologiska fötäldrarna och där man jobbar för att barnen på sikt ska tillbaka till dem. Det är mycket svårt för familjehemsföräldrar att adoptera fosterbarn, även när barnen har varit hos dem mycket länge om de skulle vilja. Tror att det är svårt att avsäga sig föräldraskapet och att vara vårdnadshavare idag. Tror inte att det är en självklarhet att en kvinna som blivit oönskat gravid kan räkna med att kunna adoptera bort barnet efter födseln. Jag tror att det är ganska svårt att få igenom det eftersom man från myndigheternas håll främst jobbar för att inte permanent skilja på barn och biologiska föräldrar som ju en adoption innebär. Kanske finns det någon läsare som är insatt i frågan om inhemska bortadoptioner och som kan bidra med mer kunskap i ämnet?

Men snälla någon……Hur menar du att det hjälper ett foster att aborteras i vecka 12 i stället för vecka 18?

Livet börjar vid befruktningen. Börja med att förbjuda ”Dagen efter-pillret” som ändå mest används av 30-åriga gifta kvinnor med alla möjligheter att ta hand om babyn. Sedan vill jag ge skolverket en rejäl brasklapp som lär kidsen (Ja, inte är de myndiga iaf) att sex vid 14 (olagligt!) är lika naturligt som att käka Cornflakes.

Hur kan man undervisa om det? Att sex är tillåtet från 15. Jaha, men ansvaret för ungdomen ligger kvar på 15-åringens föräldrar trots skolans uppmuntran om familjebildning vid 15 år? Nä, just det! Man får göra barn men ansvaret har man inte ansvar för. Ibland har jag haft lust att anmäla skolan för mentala sexövergrepp. De förstör barnen!