Den ansedda vetenskapliga tidskriften Journal of Medical Ethics publicerade för några år sedan en artikel skriven av Alberto Giubilini från The University of Milan och Francesca Minerva från The University of Melbourne, en artikel som argumenterade för att det inte var moraliskt fel med spädbarnsdråp. Föräldrarna borde få välja efter födseln om deras barn ska få leva eller inte. Spädbarn saknar en moralisk rätt till liv och är därmed inte personer vars liv inte får kränkas. Rubriken för artikeln var: ”After-birth abortion: why should the baby live?” De argumenterade för tesen att när abort är legal borde också spädbarnsdråp vara legal.

De skriver: ”Abortion is largely accepted even for reasons that do not have anything to do with the fetus’ health,” write the authors in their abstract. ”[T]he authors argue that what we call ’after-birth abortion’ (killing a newborn) should be permissible in all the cases where abortion is, including cases where the newborn is not disabled.”

Frågan ställs vad är det för skillnad på en baby i mammans livmoder och en baby utanför livmodern. Det är fortfarande ett foster före själva födseln men blir plötsligt en person vid födseln.

”The moral status of an infant is equivalent to that of a fetus in the sense that both lack those properties that justify the attribution of a right to life to an individual,” skriver de två författarna. Nyfödda är inte personer, de är potentiella personer.

Historien är full av berättelser om spädbarnsdråp. Det var allmänt accepterat i Romarriket och hos Grekerna. Det var denna praxis som kristna kyrkan gjorde upp med. Bibeln innehåller en rad exempel på detta fenomen, man behöver bara tänka på Mose i vassen och dramat kring Jesu födelse där Jesu föräldrar tvingades fly till Egypten.

De både författarna har rätt på en punkt, man kan inte göra en tydlig etisk skillnad på ett foster i mammans mage och en nyfödd bebis utanför mammans mage. Detta har motiverat kristna kyrkans abortrestriktiva hållning i alla tider. Fast kyrkan drar helt motsatt slutsats mot Giubilini och Minerva, därför ska de ofödda barnets liv också skyddas. Giubilini och Minerva drar motsats slutsats, därför behöver inte de födda barnens liv skyddas. Australiensaren Peter Singer är ju en annan känd filosof som varit inne på samma tankegång.

Kampen för människovärdet och det ofödda livet måste fortsätta, detta är bara ett exempel på den moraliska uppluckring som pågår när det gäller människolivet.

 

 

 

Skriver idag i Aftonbladet tillsammans med ordförande för katolska människorättsorganisationen Helena D´Arcy. Vi tar upp om den rättegång som börjar idag mot barnmorskan Linda Sten. Handlar om samvetsfrihet för sjukvårdspersonal att inte utföra arbetsuppgifter som strider mot ens samvete. Vi tar även upp om Belgiens dödshjälpsdebatt där samma problem nu dyker upp med samvetsfriheten.

Idag har jag en ledare i Världen Idag om den profetiska tjänsten. Ett ämne jag varit inne på senaste dagarna, och kommer att följa upp i mina predikningar i oktober.

Har nu skrivit en artikel om samvetsfrihet och respekten för mänskligt liv, tillsammans med Helena D´Arcy som är ordförande i den katolska människorättsorganisationen Respekt. En av våra största tidningar publicerar artikeln i morgon. Det är bara att utkik var den dyker upp, sprid den gärna via Facebook, Twitter eller andra kanaler.

 

I går predikade jag hos Iglesia Ichtus i Stockholm. En församling jag anses vara pappa till.

Tog upp om profetiska tjänsten. Blir också påmind om att jag gick ned i vikt 4 kg under våren, framförallt genom att avstå från allt som innehöll socker. Allt saboterades under sommaren då jag drog på mig de 4 kg igen som jag tappat under våren.

Nu är det en ny runda med striktare förhållningsregler. Jesus må hjälpa mig, en arma syndare, att ta hand om Andens tempel.

Min predikan hos Iglesia Ichthus handlade om profetians gåva och den profetiska tjänsten.

Utgångspunkten var profeten Samuel och hans unika profetiska tjänst. Jag utgick från 1 Sam 16 när Samuel blev sänd av Gud till Betlehem för att smörja en ny kung i Israel. Guds ledning och det profetiska tilltalet var mycket specifikt, i Betlehem, en av Isais grabbar, den yngste och mest oansenliga var det, David.

Kung David har gjort avtryck i mänsklighetens historia.

1000 år senare var det en oansenlig bebis som föddes i Betlehem. Några enstaka personer fick en profetisk uppenbarelse att den lilla bebisen, skulle bli kungen för Guds folk, ja hela världen. Jesus Kristus.

Jag läste också från 2 Kon. 6 om hur profeten Elisa fick profetisk uppenbarelse om militär information, som kunde skydda israelerna från angrepp från Aram.

Samme Ande är verksam idag. Samma exakta pricksäkra ledning som Samuel fick när han smorde David till kung, på samma exakta sätt kan Gud leda oss idag. Jag har upplevt det själv vid många tillfällen, inte minst vid livsavgörande beslut.

Vi gick igenom också delar av 1 Kor. 14 som handlar om profetians gåva i församlingen. Den är viktig. Den bidrar till församlingens uppbyggelse. Profetia är till för att bygga upp och välsigna människor.

Ibland kan profetia handla om framtidsförutsägelser, det har vi exempel på i Bibeln. Gud vill ge uppenbarelse och visioner om vad som ska hända framöver, inte minst för att stärka vår tro och inriktning.

Ibland kan också profetia handla om att korrigera och avslöja synd. Det är en viktig funktion som ska utövas med största varsamhet. Blir det fel kan det bli väldigt tokigt. Blir det rätt kan det rätta livet på människor.

Profetia ska alltid prövas i församlingen. Profeten ser ju bara glimtar av Guds tilltal. Man kan blanda ihop det man hör från Gud och sina egna själsliga funderingar och förutfattade meningar.

Det kännetecknande för profetia är att det är direkt ingivet från Gud, man känner rösten inom sig, det kommer inte från det egna förståndet.

 

Idag predikar jag i den latinamerikanska församlingen Iglesia Icthus klockan 16.00, som hyr in sig i Adventskyrkan vid Norra Bantorget. Ser fram emot detta. Jag uppfattas ju som pappa till församlingen, den föddes fram utifrån Ichtys/Söderhöjdskyrkan där jag var pastor fram till 2002, och Iglesia Icthus avknoppades som en dotterförsamling 2004.

Kommer att predika om att leva i Guds uppenbarelse, den profetiska tjänsten och om hur alla kristna kan höra från Gud.

Tidningen Norrländska Socialdemokraten ger en skakande skildring av en sen abort vid ett sjukhus i Norrbotten. Enligt den anmälande läkaren levde barnet i upp emot en halvtimme efter utförd abort. Barnmorskorna på plats var tillsagda att varken tillkalla barnläkare eller ge livsuppehållande vård.  Man har följt gällande regelverk, menar granskande myndigheter.

Som Ja till Livet-ordförande undrar jag vad respekten för mänskligt liv har tagit vägen.

Kan inte detta klassas som mord och det är alltså fullt tillåtet??

Vad säger abortliberala etablissemanget om detta?

Så här skriver kristne läkaren Johan Semby i ett meddelande idag med anledning av att den kristna Friskolan Källskolan i nordvästra Stockholm brann ner i går kväll. Vi vet ju inte med säkerhet vad som ligger bakom, men det görs en mordbrandutredning i detta fall, så Sembys tolkningar är inte orimliga. Men vi får se vad utredningen visar.

Här är Sembys text:

Vänner!

Källskolan brinner! – Martyrernas tid i Sverige för yttrande och trosfriheten?

I går morse gick min vän Bo Nyberg, rektor för Källskolan och ordförande för Kristna Friskolerådet ut i DN och visade på att sann mångfald och tolerans inte vinns genom att begränsa mötet mellan olika religioner och tro, utan genom att öppna för en större tolerans och mötes platser mellan dessa.

http://www.dn.se/debatt/repliker/vill-liberalerna-forkasta-europakonventionen/

I går kväll ”började” en barnvagn brinna jämte den kristna friskolan Källskolan, där Bo är rektor och förstörde hela byggnaden så i dag har alla dessa barn ingen stans att gå. En tillfällighet?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23517370.ab

Liksom under Martin Luther Kings tid – lever vi i en värld där sann kärlek, mångfald och tolerans till alla Guds skapade människor, oavsett religion, tro, hudfärg, etnicitet, eller kultur attackeras av mörkrets makter. En person sa till mig ”tänk om man fick vara en Martin Luther King”. Jag funderar på om den personen verkligen insåg att det var Kristus lidandets väg han bad om, misshandlad hotad och tillslut mördad. Visserligen fick Martin Luther King Nobelpriset och blev världsberömd, men hans liv var allt annat än en dans på rosor.

Ber att liksom under Martin Luther Kings tid, ögon och hjärtan skall öppnas så att folket och makthavare kan se HERRENS lidande tjänare som vittnen om den sanna kärleken mitt i en mörk och hatfylld värld.

”I have a Dream – that one day…”

En dag skall allt det goda bli sant, och HERREN själv kommer att torka varje tår. Men tills den dagen kommer får vi lida med de som lider, gråta med de som gråter, förvissade om att den ende gode Guden har allt i sin hand.

Våra tankar går idag till Bo, all personal, alla elever och alla föräldrar som nu är i chock över det som nu utreds som mordbrand.

 

/Johan

I juni 1973 hade jag gått färdigt på Betel-Institutet i Orsa, det var två års heltidsstudier på en bibelskola som gav mig en utmärkt grund både i min Bibelkunskap, i ett kristet liv och aktiv tjänst för Kristus. Jag var då 18 år.

Efter bön och sökande av Guds ledning blev tilltalet att jag skulle flytta tillbaka hem till Jakobsberg och Järfälla, flytta hem till mina föräldrar igen, fortsätta gymnasiet (vilket då kändes mycket märkligt) och ta kontakt med Filadelfias utpost i Jakobsberg.

Där hamnade jag efter bibelskolan. Sedan har följt 43 år av aktiv kristen tjänst i Stockholm utan något avbrott. Först åren 1973-1981 i Järfälla där basen var Järfälla Pingstförsamling och Aspnäskyrkan. En församling med fokus på församlingsplantering. Min pastor Kjell Sjöberg hade en vision om 20 nya församlingar i Stockholm. Församlingen i Järfälla var en nyplanterad församling, den bildades 1974. Där fick jag mina grundläggande erfarenheter av församlingsplantering, och att se på församlingsplantering som ett missionsinitiativ.

Den visionen har nu blivit en livstidssysselsättning för mig. Sedan följde åren i Haninge. Brandbergens frikyrkoförsamling bildades 1985. Vi började sedan pionjärprojekt i fler förorter i södra Stockholm. ARbetet expanderade. Det blev sedan Ichtys på 90-talet som sedan döptes om till Söderhöjdskyrkan. Visionen även då var mission genom församlingsplantering. Team med Uppdrags ledare Lennart Hall tog initiativ till Pionjär- och församlingsplanteringsskolan som vi hade hos Ichtys. Där ägnade jag mig åt att utbilda församlingsplanterare under en cirka femårsperiod. Det gick dock lite halvknackigt med att grunda fler församlingar, men 2004 bildades i varje fall Iglesia Ichtus, den spansktalande delen av församlingen avknoppades och blev en egen församling. Den är idag mycket livaktig och expansiv i Stockholm. Söderhöjdskyrkan – Ichtys var jag pastor för fram till 2002, sedan blev jag på deltid styrelseordförande för Evangeliska Frikyrkan.

Min förhoppning var att jag som EFK-ordförande skulle kunna verka för församlingsplantering. Det gick trögt. Man blev uppslukad av att ta hand om den befintliga verksamheten.

I oktober 2009 började jag som pastor i Elim på Östermalm i Stockholm. Församlingen har sålt kyrkan och köpt en tre gånger större kyrka och flyttat till Södermalm. Elim har grundat nya församlingar, och är nu ett nätverk av 7 församlingar, som tillsammans samlar 400-450 personer varje helg. Senaste åren har jag fungerat som föreståndare för detta nätverk.

Nu går jag in i sista perioden. Mänskligt sett har man bara 5-10 år kvar av aktiv kristen tjänst om herren ger nåd, kraft och liv.

Nu står jag inför de största utmaningarna någonsin. Ett nytt steg, som kulminerar allt jag gjort under de 43 åren. Men något så omöjligt svårt och utmanande. Att börja gå på vattnet. Att ta stora risker.

Och ännu mer renodla den ursprungliga kallelsen, att nå ut med evangeliet till dem som vi inte alls når i våra kyrkor, och alla människor som inte alls har kyrkan och kristen tro på sin radar. Och bygga en församling för dem, att börja från noll.

Att släppa den internkristna agendan, för att ha hela fokuset på att söka efter det förlorade fåret. Och då behöver man lämna de 99 fåren.

Jag kommer att berätta mer om framtidstankarna inom några veckor.

Mitt fokus under alla dessa 43 år i Stockholm har varit att ägna sig åt mission och evangelisation för att nå helt nya människor. Jag har under dessa år döpt ett antal hundra personer. Att föra människor till tro och sedan undervisa dem och göra dem till lärjungar. Det har inte varit lätt. Församlingsplanteringen har varit ett verktyg för att bedriva mission och evangelisation.

Frågan är om man har lärt sig så pass mycket under dessa 43 år, så att man ännu bättre skulle kunna bedriva mission och evangelisation, grunda församlingar och göra lärjungar.

Nu närmar sig slutet av denna vecka. Torsdagen ägnade jag åt styrelsemöte för Svenska Evangeliska Alliansen. Uppskattar mycket den satsningen och tycker att personalen med Stefan Gustavsson i spetsen gör ett utmärkt jobb. Även biträdande generalsekreteraren Jacob Rudolfsson har trätt fram som en viktig kristen röst i gränstrakterna mellan samhället och kyrkan. En fråga vi nu har på agendan är att Alliansen ska mer aktivt delta i nationella satsningar med syftet att sprida evangeliet.

I onsdags publicerade jag ledaren i Världen Idag om att värna om den kristna äktenskapssynen, och hur den sexuella revolutionen har påverkat även bibeltroende och evangelikala kretsar i västvärldens kristenhet.

Äktenskapet mellan man och kvinna är i kristen syn ett oupplösligt förbund inför Gud som kan upplösas bara om ena parten brutit förbundet. Den moderna synen är att äktenskapet är ett kontrakt som kan upplösas när någon av parterna, eller båda, så önskar, utan någon särskild anledning.