Just nu befinner jag mig i Bergen, Norge, där fem av våra sex barnbarn finns. De är i åldrarna noll till tio år. Ägnar dagarna åt lek och barnpassning och försöker jobba lite i korta pauser i lekandet och passningen.
Vi närmar oss också en kongress i Evangeliska Frikyrkan, den kristna organisation och samfund jag ägnat 40 år av mitt liv åt. När vi grundade en ny församling i Brandbergen-Vendelsömalm i södra Stockholm första halvan av åttiotalet, räknades alla nya församlingar som Livets ord och drabbades med automatik av det blåsväder som drabbade Livets ord. Jag gjorde då bedömningen att för att inte tappa kontakten med övriga kristenheten borde vi som en liten och ny församling ansöka om att komma med i någon av de äldre frikyrkosamfunden. Pingströrelsen var uteslutet, de var vid denna tidpunkt helt emot nya församlingar, som man bara klassificerade som splittrande. Vi tog då kontakt med Örebromissionen, som är ett av Evangeliska Frikyrkans grundarsamfund. Vi bemöttes där mycket välvilligt och togs emot med en öppen famn. Välvilligheten var så stor att inom några få år hamnade jag i samfundets styrelse där jag var med i ett antal år. Var dessutom djupt involverad i hela processen med att forma Evangeliska Frikyrkan. Fusionen mellan Helgelseförbundet, Fribaptisterna och Örebromissionen. Man bör även komma ihåg att Svenska Baptistsamfundet var också med i samtalen som föregick bildandet av EFK men de valde att kliva åt sidan. Man bör komma ihåg att vårt ställningstagande att gå med i Örebromissionen bidrog till att ett antal andra nya församlingar efter hand sökte sig till ÖM och sedan till EFK.
Kommande kongress blir i Huskvarna 24-25 maj, hos församlingen Kungsporten, en av EFK:s största och mest vitala församlingar. Agendan denna gång kommer nog att kretsa kring de motioner som lämnats in. Om jag får gissa kanske allra mest om den HBTQ-motion som jag har varit med om att skriva tillsammans med 44 andra pastorer och församlingsordföranden. Två motioner handlar om fredsfrågor och vapenfri tjänst.
En motion med många undertecknare handlar om kyrkan och klimatfrågan, och där finns jag med bland ett 60-tal andra undertecknare. Att värna om Guds skapelse ser jag som ett viktigt kristet ansvar och får inte ställas som motsats till andra kristna uppdrag i utbredandet av Guds rike. Vi kristna borde vara i frontlinjen när det gäller miljöengagemang och att ta miljöforskningen på allvar men tyvärr uppfattas det som oandligt i många karismatiska-evangelikala kristna kretsar med hög svansföring när det gäller bibeltro. Slarvig bibelläsning med sådan bibeltro, många bibeltexter handlar om skapelsens skönhet och vittnesbörd om Guds härlighet i skapelsen och om vårt ansvar för den.
Jag har också skrivit en motion om Svenska Evangeliska Alliansen tillsammans med två legender inom EFK, Sigvard Karlehagen och Bo Wetteus. Vi är mycket skeptiska till att nuvarande EFK-ledning har prioriterat ner EFK:s engagemang i Evangeliska Alliansen. Tyvärr har styrelsen enhälligt beslutat om att avslå vår motion.
Historielöst. Svenska Evangeliska Alliansen är vår äldsta ekumeniska organisation från mitten av 1800-talet och var under 100 år mötesplatsen för svensk väckelserörelse, och förenade de som var kvar inom Svenska Kyrkan och de som bildade frikyrkor. Under många år var prins Oscar ordförande i Svenska Evangeliska alliansen. Bror till kung Gustav V och prins Eugen. Han betecknades som väckelseprinsen, och var engagerad i allt det Gud gjorde i tiden. Var en nyckelperson i svensk kristenhet under sent 1800-tal och första delen av 1900-talet och ordförandeskapet i Svenska Evangeliska alliansen var hans viktigaste position i svensk kristenhet. SEA är också svenska organet för den globala evangelikala rörelsen, både Lausannerörelsen och World Evangelical Alliance och European Evangelical Alliance, en rörelse som EFK starkt har identifierat sig med.
Så att nuvarande ledning och styrelse vill orientera EFK bort från SEA går långt utöver min fattningsförmåga och herrarna Karlehagen och Wetteus håller helt med mig om detta.
Jag var ju ordförande för SEA under ett tiotal år och var engagerad under ett 20-tal år som EFK:s företrädare i organisationen, både som ordförande ett antal år, som styrelseledamot i flera år och årsmötesrepresentant i alla år. Jag märkte inte av under dessa 20 år att EFK hade begränsade möjligheter att påverka SEA, det var ju precis tvärtom.
Om den tredje motionen skriver jag nog i nästa bloggpost.