Idag är det saknadens och vemodets dag för mig. Min gamle vän och kompanjon Anders Robertsson lämnade detta jordeliv under gårdagen 3 mars, endast 67 år. Jag tänker särskilt på hans hustru Monica och de fyra vuxna barnen med familjer, Samuel, Sara, och tvillingarna som kom senare i livet, Mikaela och Ester. Anders senaste år har präglats av sjukdom då han drabbades av en svår hjärnblödning för tre år sedan.
Vi har känt varandra sedan hösten 1970. Våra vägar möttes i början av hösten 1970 då vår gemensamme vän Peter Streling bjöd in mig till Filadelfia i Stockholm och till ett tonårsgäng där som kallades för Pingstgerillan. Anders var då 15 och jag var 16. Anders var en av de mest engagerade i Pingstgerillan och en djupt engagerad medlem i Filadelfia Stockholm. Tore Pansell ansvarade för den evangelisation vi bedrev i Pingstgerillan och vi möttes i kyrkan i 500-salen på lördag förmiddagar och gick sedan ut på stan och ägnade oss åt gatuevangelisation. De tonåringar som var med i Pingstgerillan var andligt mycket aktiva, har minnesbilder av intensiva bönemöten, vi höll oss ständigt till första bänken i kyrkan – där förbön utövades. Det var en mycket bra andlig miljö för mig under åren 1970-71 innan jag började bibelskolan i Orsa.
Anders var redan då mycket framåt och initiativrik och påverkade mig positivt. Han var redan då en bönemänniska. Andra som var med i vårat gäng var bland annat Pär Edestav, sonen till Samuel Edestav, Lars Adauktusson, den nämnde Peter Streling som senare blev präst, Hans Hallström som blev sångare, Gunnel Josefsson som numera heter Gunnel Ottersten, Kristin Svensson som numera heter Söderberg, Pija Lindblom som nu heter Pija Carlsson, och många fler. Peder Teglund var också med och ledde evangelisationssatsningar. Anders yngre syster Irene var också aktiv i Pingstgerillan. Hon heter numera Irene Tranemyr. Birgitta Wallhorn var också med i pingstgerillan, Bosse Elfström är en annan av killarna jag minns. Göran och Kristina från Barkarby. Och en del till.
Jag var hemma hos Anders i Hässelby en hel del gånger under detta år, jag var på den tiden ganska blyg och tillbakadragen, så han drog med mig på ett antal upptåg som handlade om bön och evangelisation, det var våra stora fritidsintressen. Ett speciellt minne jag har från den här tiden var att Anders hamnade i polishäkte en natt, då han och några till grabbar från Pingstgerillan var ute och evangeliserade en sen lördagskväll, och vittnade för ett stökigt gäng, som greps av polisen, och evangelisterna togs också av polisen som inte kunde skilja på evangelisterna och det stökiga gänget.
När jag hamnade i Orsa hösten 1971 fram till sommaren 1973 höll vi kontakten hela tiden. Hösten 1973 förenades våra öden igen när jag gick med i Filadelfias utpost i Jakobsberg, som numera heter Aspnäskyrkan-Järfälla pingstförsamling. Kjell Sjöberg kom då dit som pastor, och jag lyckades locka Anders och hans kompisar att komma med i verksamheten i Järfälla. En av Sveriges mest växande församlingar utvecklades under Kjell Sjöbergs ledning. Jag och Anders var mycket engagerade i församlingen fram till vår flytt till Haninge 1981.
Anders hade under den här perioden under tidigt sjuttiotal kommit med i Navigatörerna som med sina ingående bibelstudier formade Anders för resten av livet. Hans engagemang för bibeltro och för Bibeln formades på ett avgörande sätt efter några år i Navigatörernas verksamhet i Bromma baptistkyrka under Lars-Gustaf Carlssons ledning.
Vi var båda med i tonårsgänget i Järfälla pingst från hösten 1973, och vid den tidpunkten var vi båda ganska drivande. Anders formade cellgrupper under åren 1973-74 som präglades av Navigatörernas bibelundervisning. Vi blev båda med i ledningsgruppen för den Jesusfestival som arrangerades i Stockholm i augusti 1974 och som samlade cirka 10.000 personer. Vi präglades båda av Jesusrörelsen och sommaren 1974 tog Anders initiativ till att starta ett tillfälligt Jesus-hus i Studieförbundet Vuxenskolans lokaler på Södermalm. Ylva Eggehorn som då jobbade på Expressen besökte vårt Jesus-hus och skrev om det i Expressen.
Vi fick blodad tand på detta sommaren 1974. Kommunitetsliv var på agendan inom kristna förnyelserörelsen. I september 1974 ordnade vi några lägenheter på Sångvägen i Jakobsberg och startade en kristen kommunitet. Anders var 19 och jag hade inte fyllt 20. Anders och jag delade allt med varandra, och tonårens kärleksbekymmer stöttade vi varandra med, och Anders var aktivt stödjande när jag träffade min Eva och inledde en relation, som medförde ett äktenskap som fortfarande består efter 47 år. Anders träffade sin Monica något år efteråt och gifte sig något år efter mig.
Det var oftast Anders som fick idéerna, och jag var stöttande i genomförandet. Sommaren 1975 fick Anders, och kanske någon mer var inblandad, den fantastiska idén att ordna ett porrbål. På något obegripligt sätt lyckades Anders samla ihop hundratals kilo herrtidningar, det kanske handlade om ett eller flera ton herrtidningar, vi lade dem i en stor hög utanför Aspnäshuset i Jakobsberg, samlade ihop en större publik, inklusive Järfällas brandchef. Vi tände på brasan, det var vår protest mot porren. Expressen var också där och fotograferade och gjorde en nyhet av vårt porrbål. Expressen kritiserade initiativet på ledarplats.
Ett annat initiativ som Anders tog, innan han hade fyllt 20, var att starta något som hette Operation ungdomsteam, inspirerat av motsvarande verksamhet i Norge under Erling Thus ledning. Det började 1975 och tanken var att skicka ut ungdomar i tillfälliga evangelisationsteam. Vi genomförde detta under 1975. Min blivande fru Eva, från Skellefteå, fick nys om detta och kom med i ett av teamen, det var så vi fick kontakt. Så indirekt kan jag tacka Anders för mitt äktenskap. Jag tror att vi genomförde Operation ungdomsteam bara 1975, jag minns faktiskt inte varför det inte blev någon fortsättning.
Anders engagemang för bibelundervisning och bibeltro formades redan under sjuttiotalet. Hans engagemang i Navigatörerna var en viktig input. Vid den tidpunkten var kasettband ett viktigt redskap för att sprida undervisning. Anders började dels jobba på förlaget Evangelisten som Sten-Åke Bredmar drev, och det var också där som Anders träffade sin Monica. Där började Anders lära sig hantverket med att ge ut böcker och sprida undervisning via kasetter. Han tog också initiativ till ett bandotek i Aspnäskyrkan som spred undervisningen från församlingen. Senare skulle detta leda till bildandet av förlaget Salt & Ljus som senare blev XP Media. Anders engagemang i satsningen på Folkbibeln började redan under senare delen av åttiotalet. Det paradoxala med alla dessa bok- och bibelsatsningar var att Anders var dyslektiker.
När jag och min hustru kände kallelsen att lämna Järfälla och flytta till Haninge och Brandbergen-Vendelsömalm, blev det helt naturligt att familjen Robertsson flyttade med, tillsammans med flera ytterligare familjer. Vi blev några av grundpelarna i den församling som skulle formas där från hösten 1981 och framåt. Under många år levde vi som familjer nära varandra och var engagerade i samma lokala församlingsgemenskap.
Vid mitten av åttiotalet fick Anders ett unikt uppdrag. Han blev svensk representant för den världsberömde tyske Afrikaevangelisten Reinhardt Bonnke. Som ofta var fallet involverade Anders även mig i detta uppdrag. Vi ordnade bland annat resor från Sverige till Bonnkes europeiska konferenser, det som kallades för Eurofire. Ett år reste vi till Frankfurt i Tyskland och ett år till Birmingham i England. Vi arrangerade ett event med Bonnke i Stockholm där vi hyrde en stor idrottshall i Sollentuna och ordnade en middag för närmare 1000 personer med Bonnke som talare.
Vi har sedan haft täta kontakter även under de senaste 20 åren trots att våra uppdrag i svenska kristenheten har varit på olika plan och i olika organisationer. Det är andra som kan skriva mer kunnigt och initierat än vad jag kan när det gäller Anders fortsatta engagemang för Folkbibeln och utgivning av kristen litteratur.
En viktig profil i svensk kristenhet har lämnat oss. Vi tror på honom som är uppståndelsen och livet. Den som tror på Jesus ska leva om han än dör. Han har inte lovat oss att slippa den fysiska döden, men han har lovat att ta emot oss på andra sidan. Tack Anders för allt du har gjort för mig, tack för allt ditt stöd och dina förböner under alla år.