Jesu liknelse om den förlorade sonen och den hemmavarande sonen

En del av verksamheten i Sebastian Staksets organisation Heart of Evangelism, är etablerandet av Heart Center i Stockholm. Arbetet bedrivs bland annat i samarbete med Frälsningsarmén och LP-stiftelsen. Kjell och Anki Karlsten från Frälsningsarmén leder arbetet med centret tillsammans med Sebastian. Syftet är att nå kriminella, missbrukare och de som lider av psykisk ohälsa, och framföra evangeliet om Jesus till ett förvandlat liv. Det saknas fortfarande egna lokaler men på söndagskvällarna hyr vi in oss i Folkungakyrkan på Södermalm. I går kväll fick vi bland annat lyssna på ett starkt vittnesbörd från en yngre kvinna som levt i missbruk och kriminalitet från yngre tonåren. Men Jesus har förvandlat hennes liv, hon har nu varit drogfri i tre år. Vändningen kom när hon fick läsa Sebbes bok med vittnesbördet om hans frälsning. I går kväll hade jag förmånen att be för och framföra profetiska hälsningar till en tjej som nyligen mött Jesus, och nu varit drogfri i två veckor, och som nu ville vara i tjänst för Jesus. Som gammal frikyrkokristen blir man barnsligt lycklig över att få be för henne. Det är något på gång och vi ser en hel del av dessa vittnesbörd.

Jag reflekterar över den etablerade frikyrkovärlden. Jesu liknelse om den förlorade sonen och den hemmavarande sonen är högaktuell. De förlorade sönerna stormar in till fadershuset. De har levt i misär, det är barnsligt glada över sin frälsning och omvändelse. De har bokstavligt gått från mörkret till ljuset. Det är på riktigt. Det får påtagliga effekter i det personliga livet. Från drogberoende till drogfrihet. Från att helt försumma sin kroppsliga hälsa till att sköta sin kropp. Från arbetslöshet till arbete. Från ansvarslöshet till ansvarsfullhet. Från att försumma sin familj till att ta hand om sin familj. Från ekonomisk ansvarslöshet till ekonomiskt ansvar. Med mera. Det Jesus gör i en människas liv är på riktigt. Det får konsekvenser.

De hemmavarande sönerna. Vi som har vuxit upp med frikyrkan med modersmjölken. Alla som har varit en del av lovsången, församlingslivet, bibelundervisningen från två veckors ålder. Alla man har mött som tröttnat på alltihop. Det har blivit rutin. Man har tappat förståelsen av vad det egentligen handlar om. Fascinationen över Jesus finns inte där. En del hemmavarande söner blir fariséer, de är präktiga, vet hur det ska vara, blir dömande. En del blir cyniska och kritiskt analyserande av sitt frikyrkliga arv. Man dekonstruerar. En del internkristna teologiska debatter blir de hemmavarande sönernas debatt. T.ex. om existensen av helvetet, demoner och djävul, det är självklarheter för de förlorade sönerna, de har ju upplevt allt detta i sina personliga liv. För de hemmavarande sönerna blir det teologiska debatter, man saknar helt de förlorade sönernas erfarenheter och perspektiv.

Vi som hör till de hemmavarande sönerna behöver också bli frälsta. Vi kanske inte har levt i misären men om vi inte inser att vi är förtappade syndare som bara har Jesus som grund för vår frälsning och nåd, då är vi illa ute. Även om vi finns i kyrkan och kan säga alla de rätta orden och bete oss på rätt sätt. Vi behöver också gå vandringen från mörkret till ljuset. Från den egna självgodheten till att vara buren av nåden. Att vända oss ifrån vår religiösa invanda apati och gripas av passionen över frälsningen och Jesus.

Vi hemmavarande söner har ett val, att vara med på festen när förlorade sonen kommer hem, eller sätta oss i ett rum vid sidan om och sura. För min del har jag fattat beslutet – jag vill vara med på festen.

 

 


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Margreth Sundin

    Bra, här är nåt att förstå! Den kristna kyrkligheten i Sverige är i mångt och mycket ”Inte pånyttfödda” hela paketet är en fin tradition utan substans! Utan att födas på nytt är det en omöjlig uppgift, då blir det teologi och kunskap som dödar! Det är vad vi för det mesta ser i svensk kristenhet idag – en fin kultur och tradition!

  • wildwest63

    Jag ser inte ens det. Tradition – ja, möjligen jul med en politiskt korrekt predikan. Fin kultur – den är totalt förvanskad om man med ”fin” menar en kristen kultur.

    Jag tror att det minsta problemet är det som Stefan beskriver. Det finns alldeles för få som överhuvudtaget kan spela den äldste sonen. De flesta reagerar inte alls, bryr sig inte, vet inget.

  • Inge

    Tack Stefan för att du delar detta viktiga budskap med oss, vi alla självgoda hemmavarande söner har troligen en del att lära av de förlorade som hittat hem.
    ”Där synden blev större, där överflödade nåden ännu mycket mera”
    Jag gläds över att ni är så många som stöttar detta viktiga arbete.

  • https://niwega.net Kjell_P

    Historien berättar inte om Gud frälste hemmasonen när han hellre ville vara ute i ”mörkret” (helvetet) än inne i ”festen” (himmelen och/eller evigheten med Herren).

    Jag gissar att även hemmasonen ”blev frälst” efter att Herren hade visat honom att bara nåden räcker.

    Min egen erfarenhet av att vara hemmason, farisee och skriftlärd, är att bara erfarenheten av ”rock bottom” där man inget själv kan, leder till frälsning.

    När alternativet till att gå evigt förlorad är bara ett, blir valet ett fullständigt ”JA” eller ett fullsändigt ”NEJ” till frälsningens erbjudande.

    /Kjell_P