Så vänder vi frikyrkornas negativa trend

Förra veckan gick mycket av mitt krut åt till att besvara det öppna brevet i Expressen. Jag kommer nog med en slutkommentar om den debatten senare den här veckan eller nästa vecka. Den här veckan blir det helt annat fokus i mitt skrivande. Min krönika i Dagen idag handlar om svensk frikyrklighet och dess tillbakagång. Dagens rubrik lovar nog för mycket ”Så vänder vi frikyrkornas negativa trend” – men jag ger en viktig input i varje fall när det gäller att besvara frågan.

Många idag vet inte hur mycket svenska frikyrkligheten har gått bakåt. Visar några enkla fakta som visar den saken. Jag tycker också att dagens samfundsledare är ganska tomhänta när de ska kommentera den här typen av frågor. I vissa fall blir det bara statistikfernissa när man talar om antalet betjänade istället för antalet medlemmar. Visst, vi kan visa siffror på att vi når många fler när vi redovisar statistik för betjänade, men nedgången för betjänade är förmodligen ännu större än för antalet medlemmar. Man bör komma ihåg att den gamla frikyrkorörelsen bedrev barn- och ungdomsverksamhet som nådde en stor andel av befolkningen, det var inte ovanligt med söndagsskolor med 1000 barn för 100 år sedan.

Poängen i min krönika är att det är andliga faktorer bakom nedgången. Det är en stor skillnad på att bedriva en verksamhet som lever under Guds välsignelse än att driva en verksamhet som inte lever under Guds välsignelse. Och Guds välsignelse är inte bara ett mantra som ska talas ut vid gudstjänster.

Min statsvetarkollega Magnus Hagevi diskuterar också dessa frågor i senaste ledaren i tidningen Sändaren. Han pekar på forskning som visar vilken typ av församlingar som växer och vilken typ av församlingar som förlorar medlemmar. Hans tes är att mer evangeliska och Jesuscentrerade församlingar växer. Detta har skapat en märklig akademisk debatt i Sändaren. Länken till Hagevis ledare hittar man här.

Här är länken till Dagenkrönikan. Jag vet inte om det går att läsa för alla, annars får man teckna en superbillig provprenumeration.

https://www.dagen.se/ledare/gastkronikor/2021/05/26/sa-vander-vi-frikyrkornas-negativa-trend/


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • wildwest63

    När du länkar till låsta artiklar finns inte mycket att kommentera för oss som inte har lust att betala för att ha något att säga här på din blogg. Det blir ungefär samma sak som om du har betalfilter för dina blogginlägg här.

    Men det du skriver håller jag givetvis med om. Tycker det var bra att du skriver om Guds välsignelse över en verksamhet eller inte. Gud kan ju inte välsigna uttalade avvikelser från sitt eget ord som visar sig i kravet för homosexuella att få inneha ämbeten i Guds församling och ovanpå det energiskt hävda sin rätt till dessa. Det är totalt och helt omöjligt. Det är ett rike i konflikt med sig själv och såna riken överlever inte. Alltså varken svensk folk- eller frikyrka. Det är evidensbaserad logik från kyrkans barndom. Att nu satsa på frikyrkor som lever utanför Guds välsignelse, det är bortkastat från början till slut. Samarbeta med de pastorer och kyrkor som har en bibelbaserad teologi och kasta ut resten.

    Jag antar att du sett Albinssons debattartikel i Expressen idag. Bara genom att läsa den texten konstaterar jag minst två allvarliga avvikelser från klassisk kristen tro – att han vidhåller att han som homosexuell får leda en kyrka i Guds namn. Att han uppenbarligen varit heterosexuellt gift men nu skilt sig för att leva som homosexuell. Det är ingen ödmjukhet inför att man begår fel, gör avsteg, det är ett envist och uppblåst sätt att hävda sin rätt tvärtemot Guds ord. Sånt gör mig mörkrädd. Bara tänk tanken – det här är baptisternas fd huvudkyrka i Sverige! Banbrytande för demokrati och frikyrkor på 1800-talet. Man tar sig för pannan.

    Jag har på flera ställen sagt att jag gett upp svensk kristendom. Det finns ingen framtid. Jag är bara rädd, för egen del och för familjemedlemmars del, vad Gud tillåter komma som ändrar den mörka bilden. Det kommer bli hårt. Israels barn fick vandra runt i öknen i 40 år, de deporterades till Babylon, de ströddes över världen. Vad kommer vi råka ut för innan vi ödmjukar oss och kommer så långt att vi säger: Herre, jag klarar inte att leva rätt enligt ditt ord, hjälp mig, jag vet att det är fel. Jag ser en möjlig mörk framtid, där Sverige utmärker sig (som vanligt) jämfört med de flesta länder i västvärlden – ett muslimskt maktövertagande. Jämte Belgien o Frankrike kommer Sverige snabbast av alla nå en demografisk situation där muslimer är i majoritet. Vi vet vad som hände med kristendomens vagga i nuvarande Nordafrika, Turkiet, Syrien och Irak.

  • Mikael Nyman

    Att liberala samfund minskat kraftigt, medan mer konservativa samfund ökat eller behållit sitt medlemstal, eller åtminstone minskat mindre än de liberala samfunden, är ju en trend som vi sett mängder av exempel på i bl.a. USA.
    Man kan fråga sig i vilken mån ändringar i samfundens medlemstal avspeglar ändringar i människors religiösa världsbild, eller om det är så att människor i högre grad söker sig till samfund som stämmer överens med deras världsbild.

    Det tycks ju vara så att de liberala ”högt i tak”-samfunden har svårt att erbjuda en konsekvent världsbild. De medlemmar och ledare som är mest influerade av liberalteologi tycks till stor del ha anammat en sekulär världsbild. Man använder en kristen terminologi, men man tonar ner (eller i värsta fall förnekar helt) de övernaturliga inslagen, och fokuset ligger på politiska ställningstaganden och religionen som något slags existentiell terapi. Att upprätthålla en ”liberalteologisk” kyrka funkar kanske i något eller ett par generationer, men barnen och barnbarnen till de liberalteologiska pionjärerna kommer förmodligen att lämna kyrkan, då deras världsbild inte skiljer sig nämnvärt från det sekulära samhällets, och de upptäcker att de kan få bättre genomslag för sig engagemang i olika världsliga kanaler. Samtidigt kanske de som har en mer traditionell kristen världsbild söker sig till mer konservativa samfund. I ett sådant scenario har människors världsbild inte ändrats, utan människor har snarare sökt sig till sådana sammanhang som stämmer bättre med deras respektive världsbild.

    Det kan vara på plats att påminna om detta avsnitt av Människor och tro om Equmeniakyrkans bildande, som sändes för snart på dagen 10 år sedan: https://sverigesradio.se/avsnitt/5891 – Stefan får vara med på ett hörn och varnar för att det kan bli lite för mycket ”högt i tak”-kyrka. Företrädarna för EqK:s bildarsamfund tycks ha svårt för att förklara vad den nya kyrkan egentligen står för, det skall tydligen vara ett samfund som är ”framåt, inåt och utåt”…

    Något som jag reagerar mot är när någon i programmet ovan säger att en tydlig förkunnelse skulle vara något som står i strid mot vad EqK:s bildarsamfund historiskt skulle stått för. Jag har bl.a. jobbat med gamla frikyrkoarkiv, och kan konstatera att detta inte stämmer. Svenska baptistsamfundet stod under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet för en tydlig väckelsekristen syn, det var inte något ”högt i tak”-samfund där man kunde tro eller leva som man vill. Att Svenska baptistsamfundet blev mer urvattnat är snarare ett resultat av att liberalteologi och bibelkritik fick fäste under 1900-talet, än att det skulle röra sig om något ursprungligt baptistiskt arv. I t.ex. USA och många andra länder förknippas baptism ofta med en konservativ, väckelsekristen teologi, även om det så klart finns en variation även där.

  • Janne Melkersson

    Jag delar dina tankar om svensk kristenhet och att låtsas att det är ok hjälper ju inget. Vi blev varnade av Wilkerson 2004 med ett allvarligt budskap om den apati som han sa Gud ser bland sitt folk i Sverige. Frågan är om vi sjunkit djupare ner i den apatin ?
    Men Gud har rest folk från den djupa dyn förr, det är kanske dags att vi klär oss i säck och aska om inte till det yttre så i vårt inre!

  • Mikael Nyman

    Jag läste Hagevis ledare i Sändaren. Är det någon som prenumererar på tidningen och kan sammanfatta vilka mothugg han har fått? Det verkar som om några, men inte alla av artiklarna är tillgängliga för icke-prenumeranter.