EFK och utredningen om samkönade relationer

Evangeliska frikyrkan har tillsatt en arbetsgrupp för att bearbeta frågan om samkönade relationer och samkönade äktenskap. Fyra digitala möten har nyligen ordnats för att lyssna in ståndpunkter från medlemmar i samfundet. Dessa möten har följts upp av en enkät. Eftersom detta är en fråga som skapar intresse i svensk kristenhet, vill jag kommentera denna sak.

Enkäten har jag problem med. Sättet att formulera frågorna visar att arbetsgruppen redan tycks delvis ha tagit ställning i en klart sekulär riktning enligt min mening. Vilka ord man använder och hur man formulerar sig visar ganska tydligt vad man har för teologiska och ideologiska utgångspunkter i ämnet. Låt mig förklara.

Jag har fyra invändningar mot enkäten.

  1. Kan man som kristen kalla sig för HBTQI-person?                                                             Min första invändning mot enkätens formuleringar handlar om människosyn och hur vi definierar oss som människor. Hur ska vi som kristen definiera oss själva, vad är grunden för vår identitet. I den första frågan i enkäten kan man fylla i påståendet ”Jag är en HBTQI-person.” Den utgångspunkten finns sedan i ett stort antal av frågorna. Om man ser sig som en HBTQI-person kan man sedan kryssa i frågor som: ”Jag som HBTQI-person blir väl bemött i min församling”, eller ”Jag som HBTQI-person kan inte vara helt öppen med min identitet i min församling” eller ”Jag som HBTQI-person har bytt församling på grund av hur jag blivit bemött”. Frågorna utgår från att HBTQI är ett fullt acceptabelt sätt att klassificera kristna personer, och att det är allmänt accepterat. Begreppet HBTQI problematiseras inte alls i enkäten, utan det blir en utgångspunkt för enkäten. I den här typen av frågor definierar man sina teologiska utgångspunkter genom språket och genom ordvalet. HBTQI är ju idag en vanlig förkortning i sekulärt språkbruk, H-homosexualitet B-bisexualitet T-transperson Q-queer I-intersexperson. Homosexualitet och bisexualitet handlar om sexuell läggning, medan trans handlar om könsidentitet och queer kan beröra både och. Transperson handlar om att definiera som man vill sitt kön, det behöver inte alls vara klassiska kategorier som man eller kvinna. Det kan vara både och eller ingetdera, eller förändras över tid. Intersexualitet eller intersex handlar om kroppens funktioner kopplat till en normsyn på könskategorier. Hur ens sexuella läggning och könsidentitet ska definieras bestäms helt utifrån en själv, enligt detta synsätt. Intersex-person är en person med intersexvariation, ett medfött tillstånd där könskromosomer, könsorgan och könskörtlar har en så kallad atypisk utveckling. Man definierar själv sin könsidentitet.

Hur man definierar en människa är en grundläggande teologisk fråga. Enligt Bibeln har skaparen gjort oss till man eller kvinna. Någon annan form av könsidentitet eller sexuell identitet kan jag inte finna i den bibliska världsbilden. Utifrån en biblisk människosyn kan man inte heller utgå från en sexualiserad definition och identitet. Jag kan inte se det som riktigt ur kristen synvinkel att jag går omkring och kallar mig för en heterosexuell man. Bibeln ger oss idealbilden men vi lever i en fallen värld, och där vi människor kan brottas med livet på många olika sätt. Vår syndanatur kan bli så sammankopplad med vår personlighet så att vi börjar kalla oss för missbrukare, eller kriminell, eller något annat. När jag blir kristen blir jag en ny skapelse, får en ny identitet som Guds barn. Synden och syndafallets konsekvenser definierar mig inte längre som person. Som kristen får man hantera alla sorts frestelser, men våra liv behöver präglas av omvändelsen och efterföljelsen till Kristus. Synden och frestelserna definierar oss inte som människor. Något absolut syndfrihetstillstånd existerar inte här i tiden. En kamp som vi alla har. En äktenskaplig och sexuell relation är en gåva, en nåd, inte en rättighet.

HBTQI uttrycker dessutom ett helt åsiktspaket, en ideologi, som bland annat handlar om att dekonstruera och omformulera hela den kristna traditionen på sex- och äktenskapsområdet. HBTQI är en vidareutveckling av den sexuella revolutionen från 60- och 70talet.Varför ställs inte några kritiska frågor i enkäten om HBTQI-konceptet och ideologin? Kan man som kristen identifiera sig själv som HBTQI-person? Inte enligt min mening. Paulus i 1 Kor. 6:9-11 ger en bättre bild av kristen självbild och självförståelse än att beskriva oss själva som HBTQI-personer. Han skriver: ”Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant, 10 varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike. 11 Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.” Här beskrivs omvändelsens kraft och hur det påverkar den troendes identitet. Vi har tvättats rena, vi har blivit helgade – det är den troendes identitet, oavsett vad det var för inslag i vårt icke omvända liv.

2. Enkätfrågorna har en relativiserande utgångspunkt.

För mig som evangelikal kristen är inte frågan om samkönade äktenskap ens förhandlingsbar. Det är en icke-fråga. Jag kan inte ens tänka mig att föra diskussioner i ämnet, det vore lika otänkbart som att föra en diskussion om vi ska börja välsigna polygama förhållanden. EFKs arbetsgrupp kan dock begrunda dessa frågor ur en klassisk evangelikal utgångspunkt med respekt för äktenskapet mellan man och kvinna som grund för sexuell samlevnad, t.ex. hur vi bättre kan hjälpa och stötta personer i våra församlingar som brottas med sin sexuella läggning och/eller könsidentitet. På det området finns det mycket mer vi behöver göra och lära oss.  I enkäten är det dock ett fullt gångbart alternativ med de samkönade äktenskapen.  ”Jag menar att vi i EFK bör viga samkönade par” kan man kryssa i, ”I min församling är det full OK att vara ledare om man lever i en samkönad relation”, ”jag menar att Bibeln ger stöd för att samkönade par kan ingå äktenskap i församlingen”, är exempel på frågor i enkäten. De svarsalternativen är lika vanliga som svarsalternativ som uttrycker den klassiska uppfattning som EFK hittills har haft. Pedagogiken i frågorna är att det är minst lika acceptabelt att acceptera och välsigna HBTQI-livsstilen, som en mer konservativ kristen syn. Enkäten uttrycker en relativisering i inställningen till dessa frågor. Sättet att ställa frågorna implicerar en relativiserande syn, alla uppfattningar är möjliga.

Moraliska måttstocken i ett kristet liv är Gud själv, uppenbarad i skrifternas vittnesbörd. I enkäten utgår man från olika personers uppfattningar, åsikter och mening. Man relativiserar EFK:s teologiska utgångspunkter genom sättet att ställa frågorna, att vara evangelikal, missionell, baptistisk, karismatisk – enligt frågeställaren så kan det uppenbart vara möjligt att förena ståndpunkterna. Då har man redan i sitt sätt att formulera frågorna tagit ställning i relativiserande riktning. Det är högt i tak, alla synsätt är lika goda ur en evangelikal eller baptistisk synvinkel, det blir ett sätt att tolka enkäten.

3. Enkäten är HBTQI-bejakande i hållningen – många av frågorna utgår från en bejakande inställning till samkönade relationer, visst finns det frågor som uttrycker motsatt inställning men väldigt många frågor har fokus på att löpa linan ut i denna fråga. Ett exempel på påstående man kan kryssa i är: ”Jag menar att även om samtalen om samkönade relationer utsätter EFKs internationella partnerskap för påfrestningar eller risk att avslutas måste de ända föras”.

”Jag menar att Bibeln ger stöd för ett gott bemötande av HBTQI-personer i församlingen” är exempel på en märklig fråga som underförstått leder i en viss riktning. Finns det några människor vi inte ska ge ett gott bemötande i en kristen församling? Sedan är församlingslivet präglat av omvändelse och befrielse från synd, det gäller oss alla, men det innefattar olika områden för olika personer. Begreppet HBTQI innebär att arbetsgruppen avskaffat omvändelseutmaningen när det gäller HBTQI. Omvändelsens utmaning tycks inte gälla personer som definierar sig själva som HBTQI. Menar man att någon ska svara att man inte ska ge ett gott bemötande i en kristen församling?

4. Frågorna om EFKs ideologiska-teologiska grundhållning med fokus på evangelikalt, baptistiskt, karismatiskt, missionellt och bejakande inställning till samkönade relationer tas som utgångspunkt i ett avsnitt i enkäten. Det är obegripliga kopplingar enligt min mening. Hur kopplas begreppen ihop logiskt? Samkönade relationer är något helt nytt i hela kyrkans 2000-åriga historia. Det finns inga exempel på det i Bibeln. Den judiska miljö där kristna kyrkan växte fram var helt förbjudande mot homosexualitet. I den världsvida kyrkan idag är det en marginell strömning i västvärlden som bejakar, framförallt kyrkor med teologiskt-liberal profil. Enda sättet att motivera denna omsvängning är tidsandan och anpassning till tidsandan. Att vi begriper bättre idag än för 2000 år sedan. Hur denna omsvängning ska kopplas ihop med att vara karismatisk kristen, baptistisk kristen, evangelikal kristen eller missionell kristen. Förklara för mig den som begriper detta, det är obegripligt för mig. Ska man enligt min mening ställa den typen av märkliga frågor måste man skriva ett inledande avsnitt som förklarar hur kopplingarna hänger ihop.

Slutord: för den som läser detta och inte känner mig vill jag bara nämna att jag sedan sjuttiotalet varit verksam som pastor och församlingsledare i Stockholm. I den rollen har jag ända sedan sjuttiotalet mött många människor som brottats med sin sexuella läggning. Även enstaka fall har jag mött dem som brottats med sin könsidentitet, även om det varit betydligt mer sällsynt i min erfarenhetsram. Har sett hur ett antal personer hittat vägar att förena bibeltro, och klassiska kristna värderingar med sin brottningskamp angående sexuell läggning. En del genom ett heterosexuellt äktenskap, en del genom celibat, en del genom ett långvarig brottningskamp där varken äktenskap, celibat eller fasta samkönade relationer varit ett alternativ. De har aldrig gått på Pridefestivaler eller bejakat HBTQI-agendan. Naturligtvis har jag även haft kontakt med dem som både varit med på Pridefestivaler och bejakat HBTQI-agendan. Det jag försöker säga att den här kategorin av människor är en brokig skara människor och vi med en konservativ kristen syn ska aldrig vara avståndstagande mot människor. Jag tycker också att vi med konservativ kristen hållning kan delta i kampen mot förtryck mot alla människor, och det innefattar naturligtvis dem med olika sexuell läggning och upplevelse av könsidentiteten. T.ex. skrev jag och Jonas Gardell en gemensam artikel för några år sedan i en av Sveriges största tidningar där vi protesterade mot utvisningen av homosexuella till länder där de är utsatta för livsfara.

Men den kristna kyrkan behöver stå upp för tidlösa normer och ideal utan att vara kärlekslösa eller avståndstagande mot någon.

 

 

 

 

 

 

 

 


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Lars Mörling

    Tack Stefan! Jag instämmer helt i din analys.

  • Christian Kastö

    Får man tänka högt litegrann? Tror inte jag är ensam om att kunna läsa sånt dom det du skriver här och känna att ”ja, jo -men…”.

    Och. Är det inte så att vi i en del saker faktiskt vet mer än vad man gjorde för 2.000 år sedan? Du ifrågasätter om vi kan säga så, ju…
    Men är vi t.ex. alldeles säkra på att en del av de tillstånd för vilka NT använder ordet ”besatt” inte var sjukdomar som vi idag har namn på och inte heller inom kyrkan förknippar med onda andar? Och om texterna använder den då gängse förklaringen/benämningen – betyder det att det ”står fel i Bibeln” egentligen?
    …och, tillämpat på HBTQ:
    Det är mkt svårt att påstå ngt annat än att Bibeln säger att vi är skapade till man och kvinna. De kompletterande olikheterna är ju även tydliga rent biologiskt. MEN. Jag har läst en hel del artiklar etc som menar att man troligen föds homosexuell. Borde inte t.ex. sådan kunskap påverka – även om det inte var så från början? Det finns väl mkt som finns nu som inte fanns på skapelsens morgon och som vi på olika sätt anpassat oss och förhåller oss till?
    … tänker högt, som sagt, mer än uttrycker en färdig åsikt. Men tycker det är svårt att göra detta enbart till en ”det står ju skrivet”-fråga.

  • westinbo

    Mycket bra skrivet!

  • Claes sjödahl

    Bra där Stefan. Gillar att du är rak och inte svajar, vilket alldeles för många gör. Tolkningar i all ära, men GUDS ORD RÄCKER. 3 Hans gudomliga makt har skänkt oss allt vi behöver för liv och gudsfruktan genom kunskapen om honom som har kallat oss med sin härlighet och godhet✱.2Petr.1:3

  • Ing-Marie Silwer

    https://youtu.be/v–BuHXVA70 Detta är väl också röster som borde få höras i en allsidig debatt.?

  • Stefan Swärd

    Tack Christian för frågor, forskningen om homosexualitet är ju inte helt tydlig, detta att man föds till homosexuell är en omtvistad tes i modern forskning. Man bör också komma ihåg att nuvarande queer-rörelse poängterar att både kön och sexualitet är människans fria val som vi kan påverka. Bibeln är skriven på dåtidens språk, och visst finns det frågor idag som vi vet mycket mer om än vad Bibelförfattarna visste. Men jag är inte säker på att just i frågor om homosexualitet att kunskapen har blivit så mycket större.

  • wildwest63

    Det är så här det blir när kristna ska vara så snääälla och inte yttra något skarpt ord mot samhällsförändringar som innebär ett direkt avsteg från Guds ord. Nu inser ju alla att det är totalt omöjligt att vända den här utvecklingen. Eller hur många tror att ärkebiskopen ned till Equmenia-diakoner mangrant (transgrant) kommer stå upp och hävda att utlevd och proklamerad hbtqiyshryp, osv, är direkt uppror mot Gud, en synd, en onaturlig levnadsstil som på sikt hotar hela samhället? Nej, bara man skriver detta inser man hur omöjligt det är att något sånt kommer hända.

    Det blir också följdkonsekvenser om man accepterar alla dessa nya identitetsnormer. Församlingsmötet får ta ställning till klagomål från kvinnor som definierar sig som män när de inte fick vara med i manskören, äldstebroder Peter har kavaj o skjorta ena söndagen, men nästa söndag är det lösperuk, rött läppstift och ett par håriga ben sticker fram under den korta läderkjolen och han är då tillfälligt äldstesyster. Pastorn kunde inte predika för det blev ett extrainkallat styrelsemöte i den regionala RFSL-föreningen. Nytryck av Bibeln full med asterisker som varnar för förlegade åsikter som den otroligt intelligenta och upplysta kristenheten av idag inte längre kan identifiera sig med.

    Och hur gör man med det hittillsvarande kristna budskapet? Ska man be samfällt om ursäkt? Betala skadestånd till alla som i sin ungdom (före 2010-talet) hört pastorer yttra att homosexualitet är synd? Ska äldre pastorers böcker redigeras, förses med varningstext eller källsorteras?

    För övrigt tar det inte lång tid förrän vi får ta itu med ännu modernare könsuppfattningar, t ex de som är gifta med träd eller anser sig vara djur. Det är nog enklare att då erkänna månggifte eftersom det förekommer i Bibeln, om än bitvis med historiskt negativa konsekvenser. Så släpp lös det också på en gång.

  • Mikael Nyman

    Jag minns här om året när jag kollade lite på sändningarna från United Methodist Church konvent där de diskuterade om man skulle tillåta samkönade äktenskap. Nu resulterade detta i ett nej, mycket tack vare företrädare från Afrika och tredje världen. Hade bara västerländska delegater fått rösta, hade det förmodligen blivit ett tydligt ja. När jag hör inläggen från förespråkarna, är det klart att de väldigt mycket utgår från tidsanda och individuella känslor. Vi har alltså inte att göra med två olika bibeltolkningar (som typ ”sker uppryckande före eller efter vedermödan”?), utan debatten handlar om vilken roll Bibeln skall ha i förhållande till andra auktoriteter. Det är väldigt beklagligt om en sådant förskjutning är på väg att ske (eller till stora delar har skett??) inom EFK, och man accepterar HBTQ-rörelsens ideologiska antaganden som axiom: ”Min homosexualitet (eller bisexualitet eller vad det nu är) är en fundamental del av min identitet, om du ifrågasätter detta är du en ond och kärlekslös människa.”

    Jag läste just igenom en del av EFK:s samtalsunderlag. Det verkar som om man vill behandla homosexualitet som något som är extra känsligt att kritisera. Ta caset med ”Maria” som lever i en samkönad relation. Frågorna rör ,huruvida hon kan bli döpt, bli medlem i en församling, bli ledare etc. Många progressiva människor skulle säga att det är höjden av kärlekslöshet att neka Maria någonting av detta p.g.a. hennes utlevda homosexualitet. Men det finns tusen andra synder som också kan utgöra ett hinder för medlemskap i en biblisk församling: Kalle som lever tillsammans med sin flickvän; Anders och Frida, det lyckligt gifta paret med två och ett halvt barn, hund och villa som också är medlemmar i den lokala swingersklubben; affärsmannen Patrik, en charmig kille som ger pengar till välgörenhet och som också besöker prostituerade under sina affärsresor. Det finns massor av avvikelser från den bibliska normen, vilka Bibeln sammanfattar under beteckningar som ”otukt” eller ”sexuell omoral”. Homosexualitet är en sådan avvikelse, men det finns många andra.

    Någon kanske säger att ”den homosexuelle har inget val, samboparet kan ju gifta sig etc. men den homosexuella kan inte få utlopp för sina lustar annat än i ett homosexuellt förhållande”. Men det finns många heterosexuella som av olika skäl inte kan hitta en lämplig partner, som därför måste leva sexuellt avhållsamt. En homosexuell böjelse kan vara en anledning till att vissa inte kan leva upp till den bibliska modellen för mänskligt samliv, men inte den enda.

  • wildwest63

    Jag håller med dig, men här finns möjligen även ett annat dilemma – hur mycket förhör ska pastorn anställa med någon som vill bli döpt eller söker ett uppdrag i församlingen? Jag är inte pastor och vet inte hur detta går till.

    Man kan tycka att när församlingen har en tydligt deklarerad värdegrund (jag avskyr ordet, men jag menar alltså vad man tror, vem man tror på samt mer specificerat hur man ställer sig till tidstypiska fenomen, som homosexualitet) så ska man kunna fråga vederbörande om han/hon ställer upp på denna värdegrund, varför inte med en underskrift (som ju numera sker både i skolan och på arbetsplatsen). När detta är gjort borde man kunna förutsätta att personen ifråga lever, och avser leva, enligt denna kyrkans deklaration. Det är svårt att gå runt och misstro personer, tro att de spelar med dubbla måttstockar – men dessvärre förekommer det ju säkert. Folkkyrkotanken firar här inte sina största triumfer – hur många medlemmar i SvK ställer upp på trosbekännelsen som man kanske till äventyrs rabblar första advent?

    Vad gör man med rykten om den lesbiska Maria? Konfronterar man, undrar man syrligt hur hon ställde sig till det dokument hon nyss skrivit på? I NT så uteslöt man sådana människor från församlingen, med möjlighet att återkomma när förändring skett. Vad händer annars? Jo, att läran helt urvattnas, att lärodokument är till intet gagn och att slutligen läran ändras, med benäget bistånd av sådana som Maria. Vilket uppenbarligen sker inom EFK.

    Generellt tycker jag att vi alla är syndare och särskilt på sexualitetens områden är det ju ett veritabelt minfält, ingen har nånsin gjort rätt på detta område. Men man kan inte gå runt och hävda och agera för att mitt felaktiga leverne är rätt och riktigt och ska accepteras av Gud och församling. Man kan förvisso falla om och om igen och få upprättelse men att t ex vara aktiv medlem i RFSL, vifta med regnbågsflaggor i Pride-festivalen eller inte vara villig att separera från ett homosexuellt förhållande om man vill erhålla församlingsmedlemskap, det tycker jag inte fungerar. Förbjuda någon att helt komma till gudstjänsten kan vi aldrig göra. Men att vara medlem, att därmed företräda församlingen utåt, eller rent av vara ledare – då är det högre krav.

    Jag håller med om att det gäller även andra synder av det här slaget, som sambopar. Här har jag personliga bekanta som har uppdrag inom församlingen, som inte officiellt accepterar samboskap, men där man inte gör något åt detta, inte heller hyckleriet att man är aktiv i en församling där man inte kan skriva under på församlingens ordning.

  • http://www.lekameduppdraget.se/ Bo Krister Ljungberg

    Tack Stefan! Fin analys av det tendiösa i enkäten. Märkligt att man gör så, förvånande genomskinligt. Tillåt mig ett lite annat perspektiv på mekaniken: https://lekameduppdraget.se/blogg/2021/04/05/kan-ett-samfund-bekanna-jesus/
    Det blir trängre och trängre.

  • Mikael Nyman

    Jag har funderat lite över hur man tänker sig att inställningen till HBQT hänger ihop med EFK:s teologiska ledord, ”evangelikal”, ”baptistisk”, ”karismatisk” och ”missionell”.

    Möjligen kan jag se att begreppet ”evangelikal” har implikationer för HBTQ, men då implicerar det snarast en traditionell syn. ”Evangelikal” innefattar bland annat, i alla fall i min värld – någon form av respekt för Bibelns auktoritet och behovet av personlig omvändelse.

    ”Baptistisk” handlar väl om att ha en viss syn på dopet. Rörelser som kallas ”baptistiska” har ofta haft vissa andra kännetecken, som en betoning på lokalförsamlingen, det allmänna prästadömet, åtskillnad mellan kyrka och stat etc. Men i övrigt finns det bland ”baptistiska” kyrkor allt från de som är väldigt liberalteologiska, till de som är evangelikala eller fundamentalistiska. Jag har svårt att se att begreppet ”baptistisk” i sig skulle implicera någon särskild syn på HBTQ.

    Samma sak med ”karismatisk”, det handlar om en viss syn på de karismatiska nådegåvorna, inte primärt om en viss syn på sexualmoral. Dock torde de flesta karismatiska kristna vara av den mer konservativa sorten, evangelikaler eller fundamentalister.

    Slutligen ”missionell” eller ”missionsinriktad” som man sade förr. Det tycks gå ut på att spridandet av tron är en central del av det kristna livet. Det är något som kristna av många olika teologiska inriktningar kan ställa sig bakom, undantaget bl.a. vissa liberalteologer.