Oj då. Jag är fortfarande långt bort på semester, men följer svenska debatter på distans. Noterar att mitt blogginlägg för någon dag sedan är det mest lästa någonsin på denna blogg. Och alla kommentarer hinner jag inte ens läsa. Märker dock att det är mycket kritiska kommentarer. Jag får försöka förtydliga mig.
Det är viktigt att man är klar över från vilka kunskapskällor man formar sin uppfattning om katolska kyrkan. Det är ju en mycket stor kyrka med 1,2 miljarder medlemmar så man ska ju vara försiktig med att generalisera för mycket utifrån begränsade kunskaper. Jag har begränsade kunskaper om katolska kyrkan så därför går jag normalt sett inte in i debatten om katolicismen. Jag hoppas att inte någon grundar sin kunskap bara på läsning av antikatolska bloggar och litteratur, det är för bräcklig grund. framförallt behöver man utforma sina ståndpunkter i samtal med medlemmar i katolska kyrkan, så att man inte bygger uppfattningar på missuppfattningar.
1. Mycket av mina rötter är sjuttiotalets karismatiska väckelse. Där upplevde vi Andens enhet oavsett kyrklig bakgrund och katolska karismatiska väckelsen blev en global rörelse, vad jag begriper har nuvarande påve mycket av rötter i denna rörelse. Jag besökte bland annat en katolsk karismatisk kommunitet i USA 1976, en mycket positiv upplevelse. Efter dessa upplevelser har jag inte upplevt någon distans till katoliker. När Livets ord mycket kategoriskt i början av nittiotalet kritiserade Katolska kyrkan och påven, var jag mycket skeptisk. Jag tyckte det var överdrivna reaktioner.
2. Som lokal pastor i Stockholm har vi i Stockholms kristna samarbete alltid arbetat tillsammans med Katolska kyrkan. Både i Haninge kristna råd, Söders Kristna råd och Östermalms kristna råd, liksom i Jesusmanifestationen har Katolska kyrkan funnits med på ett positivt sätt. När man hamnar i diskussioner om Jesus som enda frälsningsväg m.m. har jag haft större samhörighet med katolikerna än med Svenska kyrkan i Stockholm.
3. Katolska kyrkan är ju en världsvid kyrka, och det är uppenbart att den fungerar på olika sätt i olika länder. Jag har också hört negativa vittnesbörd från Latinamerikanska vänner till exempel, som bara upplevt katolska kyrkan som en formell kyrka, som man bara föds till och som man inte är med i på grund av aktiv kristen tro. Genom Evangeliska frikyrkans globala arbete får vi vittnesbörd om att Katolska kyrkan kan vara förtryckande i länder där man är den helt dominerande kyrkan.
4. Jag har ju inte någon heltäckande kunskap om katolsk lära och teologi. De frågor jag har fördjupat mig i, där har jag dock ganska god kännedom. I abortfrågan tycker jag att katolska kyrkan är den enda kyrkan som har en genomtänkt hållning. Samma sak med äktenskapsfrågan, där står jag mycket närmare katolikerna än svajiga och opinionskänsliga protestanter. I boken om eviga straffen såg jag i grunden inte någon skillnad mellan protestanter och katoliker, största skillnaden är synen på ”skärselden”, där katolikerna har gjort en lära utifrån Pauli text i 1 Kor. 3, tillspetsat enligt min mening, men knappast heretiskt.
5. Hela folkkyrkoproblematiken finns ju med Katolska kyrkan, men detta problem finns lika mycket inom protestantismen och lutherska folkkyrkorna. Utifrån min baptistiska teologi är jag här mycket kritisk, inklusive dopet av spädbarn, men den kritiken gäller lutherdomen lika mycket som katolicismen. Jag är skeptisk till allt som handlar om att automatiskt hamna i kyrkan och räknas som kristen. Det måste bygga på personlig tro och omvändelse.
6. Min kommande bok om korset och försoningen, där ser jag inte någon avgörande brytning mellan katolicismen och protestantismen. Däremot finns det en avgörande skillnad i synen på nattvarden. Där tycker jag katolska kyrkan går för långt.
7. I grundläggande lärosatser som synen på jungfrufödseln, syndafallet, uppståndelsen m.m. håller både protestanter och katoliker fast vid de klassiska trosbekännelserna. Men inte liberalteologer, som finns i alla möjliga sammanhang nuförtiden.
8. Det finns en rad inslag inom katolska kyrkan som jag inte håller med om. Påveämbetet t.ex., i synen på Maria tyder ju allt på att man har utvecklat en tradition som går längre än skriften, men min känsla är att tillämpningen av detta är mycket olika mellan olika katoliker. Prästernas celibat tycker jag är skadligt, men bibliskt har det ju sina rötter i Pauli resonemang, inte heretiskt enligt min mening, men olämpligt. Helgonen, det är inte heretiskt att hedra dem som gått före, men det finns gränser där för det osunda.
9. Rättfärdiggörelsen av tron är ju en avgörande fråga för en protestantisk kristen, och den stora tvistefrågan på Luthers tid. Då fanns ju också avarter inom Katolska kyrkan som Luther bröt med som inte är aktuella idag. Jag är osäker här i vilket utsträckning det är en tvistefråga idag, även en katolik blir ju ytterst kristen på grund av nåden. Det handlar väl om en diskussion om hur nåden tillägnas.
10. Jag tror att man ska undvika att uttrycka sig för generaliserande. Man behöver gå igenom frågorna, ämne för ämne för att identifiera samsyn respektive skillnader.
11. En fråga jag genom mitt skrivande har tittat på, är den katolska kyrkans sociallära, där är man mycket mer genomtänkt än vad jag mött någonstans i protestantiska sammanhang.
12. I denna diskussion är det viktigt i fortsättningen att skilja på Ekmans ställningstagande och Livets ords ställningstagande. Ekmans lämnar Livets ord, hur chockerande det än låter för oss andra, jag kan inte förstå informationen på annat sätt, de går med i Katolska kyrkan. Livets ord gör det inte, det har nye pastorn Joakim Lundqvist sagt. När vi i fortsättningen ska bedöma vad Livets ord tycker och säger måste vi i fortsättningen utgå från vad de befintliga Livets ordledarna säger. vi måste ha lite rim och reson i denna debatt.
13. Jag kan inte detaljer i Ulf Ekmans resa, men det handlar mycket om kristna kyrkans enhet, hitta kristna kyrkans rötter, och en frustration över protestantismens och väckelserörelsernas splittring och fragmentisering. Den våndan delar jag också, Kristi kropp är en. Sedan kan man verka för detta på olika sätt, jag väljer att verka för detta genom bra relationer, öppen kommunikation mellan olika kristna grupper, framförallt i ett lokalt samarbete.
14. Eftersom jag inte är med i Katolska kyrkan ser jag inte som min uppgift att stå till svars för allt vad Katolska kyrkan gör och tycker, man kan faktiskt uppskatta vissa saker med en kyrka, utan att gå med i den, och utan att vara katolik.
Pingback: Upprop till Stefan Swärd m.fl. kring teologisk pacifism | Aletheia — Blogg & Tankesmedja()
Pingback: Tips på grundlitteratur om Katolska kyrkan | Bengts Blogg()